Hej på er och välkommen till bloggen! Under nästa vecka ska ni (förutom att läsa romanen) besvara nedanstående frågor. Svara så utförligt du kan och ge konkreta exempel ur artiklar / roman på dina åsikter!
1. Vilken betydelse har frågan om "den litterära kvaliteten" för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en "litteraturstorm i ett vattenglas"?
2. Ta ställning till frågan om en litterär kanon i skolan. Borde det finnas en färdig "lista" (kanon) som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid. Du måste ta ställning för ELLER emot. Lista de bästa argumenten i frågan. Läs följande text som utgångspunkt för dina resonemang: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/skapa-svensk-litteraturkanon/
3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om "Svinalängorna"? Välj ut ett citat ur "Svinalängorna" och koppla det till någon av artiklarna i häftet - ett citat där artikelförfattaren skulle anse att "Aprilhäxan" står för litterär kvalitet.
1. Personligen tycker jag att debatten angående det borde vara viktig, även om det verkar som att man själv måste vara en som läser mycket för att hålla med mig. Även om jag anser att "litterär kvalitet" och "en bra bok" inte alltid är samma sak. Alla gillar olika böcker, men det behöver inte alltid nödvändigtvis betyda att alla böcker har litterär kvalitet tycker jag. Frågan om litterär kvalitet borde tas på lika stort allvar i skolan som alla andra ämnen, men att man kanske kan tänka mer på vilka böcker man väljer ut i skolan för elever att läsa. Även om det bara är en liten del i svenskämnet i skolan att läsa så borde den tiden man faktiskt lägger ner på det vara mer koncentrerad, och läggas på saker som faktiskt bygger upp ens bildning.
2. Personligen tycker jag om idén om att Sverige skulle ha en litterär kanon i skolan på böcker man måste läsa, eftersom jag tycker att litteratur borde vara precis som alla andra ämnen i skolan där det gäller att skaffa sig allmänbildning. Faran som jag dock ser med att t.ex. Svenska akademien skulle välja dessa är att de har en tendens att välja lite "svårare" och tyngre klassiker, fast det faktiskt finns en hel del riktigt bra och lättlästa klassiker för unga. Jag tror att många kommer att avskräckas från att läsa efter sin skoltid om de fått läsa för tunga böcker, och jag håller inte med artikeln om att verk som t.ex. "Bellmans epistlar" måste ingå i kanon. Däremot tycker jag absolut att vissa böcker bör ingå i allmänbildningen precis som att vissa historiska händelser inom historieämnet tillhör allmänbildningen... Men ska man prata klassiker och att göra en litterär kanon kanske man bör välja bort författare som t.ex. Kafka, Camus eller Proust och liknande som många tycker är tunga, och istället välja bland författare som faktiskt är populära bland unga, som t.ex. Kerouac, JD Salinger och Steinbeck som man inte måste anstränga sig för att förstå (eller t.ex. Lagerlöf inom svenska litteraturen?).
3. Jag valde att jämföra den med Camilla Läckbergs artikel som fanns i häftet, men eftersom hon menade att allt som underhöll var god litteratur så antar jag att hon anser att den har litterär kvalitet. Utifrån hennes syn att se på litteratur måste det alltså vara litterär kvalitet för vissa och för andra inte. Personligen är jag inget jättestort fan av boken pga. jag tyckte den var alldeles för mörk och dyster för min smak, och jag tyckte heller inte att språket var speciellt välskrivet. Men som sagt, enligt Läckberg är allt som underhåller och ger en en "paus från vardagen" litterär kvalitet, och om så är fallet antar jag att hon anser att den har det. Men åter igen tycker jag att boken var helt ok men inte att den uppfyller kraven för litterär kvalitet enligt mig.
1. Jag har svårt att sätta fingret på vad litterär kvalitet är. Jag tycker det är olika från person till person. Alla har olika smak vad det än gäller och även inom litteraturen. Litteratur är ett sådant brett ämne som sträcker sig över generationer och länder vilket gör att det finns mycket man kan välja på och mycket man kan tycka om. Jag tycker att det är dåligt att det finns en ”elit” som bestämmer vad litterär kvalitet är. ”Eliten” väljer oftast böcker och författare som skriver svåra lästa böcker och för att en bok ska vara litterär kvalitet så ska den innehålla hierarki och censur vilket ska ses som fint och läsbart. Jag tror att det är så för att det finns en tradition om hur böcker ska vara som fortfarande lever kvar och styr ”eliten”. Enligt mig är det inte viktigt att diskutera vad litterär kvalitet är eftersom jag inte tycker att det finns någon. Det är upp till var och en vad det är man vill läsa och vilka genren man vill läsa. Om man tvingas att läsa böcker man inte vill, tillexempel i skolan så kan läsarintresset försvinna och det är ännu sämre om det gör det än att folk läser vad de vill istället för det som ”eliten” tycker. Böcker finns för att underhålla och det är det de ska göra.
2. ”För att alla, och särskilt skolelever, skall få fel av den svenska litteraturen bör en ”kanon” av de viktigaste verken inom svensk litteratur tas fram.” Det här citatet börjar artikeln med, man får direkt ett intryck att det finns en litterär kvalitet och att det är det man ska läsa. Precis som jag skrev i fråga om att jag tycker att det är dåligt att andra bestämmer vad som är läsbart att läsa så tycker jag heller inte om förslaget om en läsbar kanon. Jag tycker att individen ska bestämma vad den vill läsa för något. Om man själv får bestämma, bibehåller man intresset för läsandet vilket är viktigt. Om man ger ungdomar som går i 7-9 på högstadiet svåra böcker som är tunga och svåra att hänga med i blir det i stället att de inte läser. Anledningen varför jag säger det är för att jag har själv har erfarenhet av det när jag själv gick på högstadiet för några år sedan. Vi blev påtvingade i årskurs 8 att läsa flugornas herre och i årskurs 9 att läsa ”animal farm”. För mig var de här böckerna tunga och jag tyckte inte alls om att läsa dem. De var svåra och invecklade med många metaforer som man inte tänker på i den åldern. Det är även svårt att smälta en sådan tung bok och man vet oftast inte vad som händer eftersom man oftast slöläser den. Jag kan förstå om de vill att högstadieelever ska läsa böckerna på grund av allmänbildningen men istället ge dem böcker de tycker om att läsa så kan man behålla intresset för läsandet och i framtiden. Att istället ge böcker de tycker om att läsa behåller man intresset för läsandet och på det sättet kan allmänbildningen ändå finnas. Om man ger de svåra böckerna i tidig ålder så tror jag att de i framtiden istället kommer att välja bort dem eftersom det är en negativ inställning till dem och det är bättre att läsa någonting än ingenting alla.
3. Precis som Astrid gjorde så har jag också valt artikeln som är skriven av Camilla Läckberg. Jag tyckte att hon beskriver det bra om hur litterär kvalitet ska vara och att det ska vara upp till var och en vad som är litterär kvalitet och inte ”elitens”. ”Det är just det förhållningssättet som gjort att många människor lämnat skolan fast beslutna att aldrig mer- någonsin – läsa seriös litteratur. ” Därför tror jag att författarna i artiklarna skulle tycka om att läsa Svinalängorna eftersom den inte uppfyller litterär kvalitet utan den speglar vardagen i stället, eller ja en mörk vardag där de beskriver det på ett lättskrivet sätt utan att vara så invecklat vilket gör att mitt intresse för boken ökar, det är inte den bästa boken jag har läst men jag blir mer underhållen att läsa den boken än att läsa en tung ”litterär kvalitets bok”.
Ett citat från boken är ” En period började på sista dagen med rengjorda skåp, fyllda brödkorgar och varm choklad .”
Citatet kanske inte säger så mycket om själva ämnet i frågan men jag tog det för att visa att det är en bok med ett lätt språk och med det vill jag säga att ingen kan säga om en bok är bra eller dålig. Det är upp till var och en vad den tycker och bli underhållen av.
Ni lyfter fram flera intressanta ord här båda två som jag gärna vill att ni kommenterar vidare: * Bildning * Allmänbildning
Vad betyder dessa två begrepp för er? Finns det någon skillnad mellan dem?
Ni är ganska överens på flera punkter, men ni ser detta med litterär kvalitet på olika sätt. Lina skriver: "Enligt mig är det inte viktigt att diskutera vad litterär kvalitet är eftersom jag inte tycker att det finns någon." Astrid skriver: " Även om det bara är en liten del i svenskämnet i skolan att läsa så borde den tiden man faktiskt lägger ner på det vara mer koncentrerad, och läggas på saker som faktiskt bygger upp ens bildning."
Vad tycker ni: 1) Vilka risker finns för litteraturen och svenskämnet om man helt tar bort alla kvalitetsbegrepp inom området? 2) Vilka risker finns med att välja ut och definiera vad det är som "bygger upp ens bildning"?
Enligt mig finns det nog en skillnad mellan bildning och allmänbildning, men när det kommer till just litteratur är det viktigast att man har allmänbildning inom det (precis som i alla andra ämnen), om man inte är intresserad av litteratur förstås och vill veta mer. Allmänbildning tycker jag självklart ska innefatta även litteratur, vilket jag idag inte anser att det alltid gör, precis som allmänbildningen innefattar andra områden i vardagen. Bildning är väl mer om man läser vidare och vill veta mer antar jag, så jag borde nog ha använt ordet "allmänbildning" i mitt argument istället...
1) Den risken som jag ser är väl att viktiga litterära verk kommer att gå förlorade, vilket jag i vissa fall tycker är synd. Dock håller jag helt med Lina om att man inte ska välja de "tyngre" verken i så låg ålder, eftersom det helt kan förstöra ens läslust. Däremot tror jag det skulle fungera bättre i gymnasiet, plus att man som sagt faktiskt kan välja de lite mindre tunga verken som idag är minst lika stora som många av de "svårare". Samtidigt tror jag att speciellt idag när svenska språket ändras och utvecklas kan det vara bra att ibland få läsa lite av de äldre verken, för att lära sig hur det svenska språket har utvecklats under åren. Plus att som jag sa förut tycker jag inte att det som är "litterär" kvalitet alltid måste älskas av majoriteten av befolkningen alla gånger.
2) Det som är riskerna är, precis som Lina sa, att en viss "elit" väljer ut böckerna och att det blir för tufft att läsa i lägre åldrar. Samtidigt kommer med största sannolikhet många böcker som är uppskattade av många av väljas bort för att de inte gillas av "eliten". Det är klart att det kan vara svårt att välja ut dessa verk, men de som anses som klassiker idag och fortfarande läses idag gör ju oftast det av en anledning, och inte endast pga. att en "elit" har valt ut dem. Precis som att vissa saker valts ut inom naturkunskapsämnet och samhällskunskapsämnet och måste läsas i de kurserna i skolan, borde man ju kunna välja ut vissa ämnen inom litteraturkunskapen som bör tas upp... Precis som vi gör idag under svenskan med de olika epokerna osv.
Bildning för mig är när man går djupare inom något ämne. Man kan lära sig mer genom att någon berättar det eller läsa i böcker. Bildning behöver inte vara något som är viktigt för att klara ens vardag som allmänbildning är enligt mig utan det är något som kan ge en djupare förståelse. Som jag skrev att allmänbildning är något som kan göra det lättare att klara av vardagen men allmänbildning kan också vara att man kan mycket inom flera ämnen. 1)Risken som finns om man tar bort kvalitetsbegreppen är att skillnaden på språket som man använder i vardagen och språket man använder i litteraturen kommer att försvinna. Det kommer då inte finnas något fint eller fult språk. Jag ser inte det som någonting dåligt eftersom det ger öppenheten till att lära sig att uttrycka sig på flera olika sätt genom att varje bok som man då läser kommer att skiljas i språket om det inte längre finns en ram för hur en fin bok ska vara. Risken som finns är att man kan glömma bort det gamla språket, att det sakta dör ut och en litterär kvalitet finns längre inte kvar. Jag tycker att det svenska språket utvecklas hela tiden på grund av alla möjliga olika influenser och jag tycker inte att det är någonting dåligt eftersom man vill ha det ”nya” och att man vill ta sig framåt och inte bakåt. Som Astrid också skrev så ska man läsa svårare böcker i högre ålder då man är mer öppen för flera olika vinklar och för att man tar bort den litterära kvalitet från svenskan betyder det inte att böckerna och kvaliteten försvinner för gott. Precis som Astrid skrev så kommer det finnas kvar en liten grupp som fortfarande tycker om den litterära kvaliteten. Om man tar bort det från svenska ämnet så betyder inte det att man inte helt och hållet inte behöver prata om det utan som lärare kan man fortfarande uppmuntra om att läsa böckerna och det kan fortfarande göra så att intresset finns kvar eftersom då har man valt att läsa dem och inte blivit påtvingad.
Det som är ”skräplitteratur” idag kanske blir fin litteratur i framtiden som den litteraturen som har kvalitet idag kanske var ”skräplitteratur” under sin tid. 2) Om man ska välja ut vad som bygger upp ens bildning tror jag bara att man klampar runt i ett träsk. Eftersom det är svårt att hitta något som ska passa alla och därför tycker jag att det är onödigt att ha något som bara bygger upp ”vissas” bildning, eftersom det man utvecklas genom att lära sig och genom att lära sig något man tycker om så kan man utvecklas bättre. Om det skulle finnas något som väljer ut vad som bygger upp ens bildning så skulle det även här vara en ”elit” som skulle göra det. Då hamnar vi på samma blad som det finns när man ska välja ut litterär kvalitet och då säger jag såhär att jag vill hellre att man läser vilka böcker som helst för läsandets skull än att man inte läser alls.
Här kommer min tolkning av boken enligt tolkningsmodellen "ideologikritisk metod":
1)Svinalängorna handlar om Leena, en tjej med finska föräldrar som flyttar från Finland till någonstans i Ystads förorter någon gång under 70-talet. Den skildrar både henne som liten, men man får även följa henne och hennes syskons kamp för vardagen när hennes föräldrar dras längre och längre in i alkoholismen, och till slut blir det knappt uthärdligt för Leena, men genom sina vänner som är i liknande situation finner hon sin tröst i vardagen.
2)Jag tycker det är svårt att tolka denna bok enligt ideologi för jag tycker den handlar mest om att spegla en tragisk uppväxt och hur man faktiskt kan ta sig igenom den trots svåra stunder. Dock kan jag väl känna ibland, precis som jag kände när jag läste Mig äger ingen nyss, att det skulle kunna vara någon författare som är politiskt insatt i någon arbetarrörelse. Just klasskillnader och liknande verkar vara något hon vill poängtera med boken, som något hon tycker är negativt alltså.
3) a) De mest centrala karaktärerna är Leena, hennes mamma&pappa och hennes kompis Åse. Jag skulle vilja påstå att alla dessa representerar någon typ av "underklass", de fattigare. Vilket även visas upp t.ex. när Leena är hemma hos en klasskompis som bor jättefint och rikt, och detta speglar då kontrasterna dessa emellan. Jag skulle vilja påstå att denna "underklass" här visas som negativt, speciellt Leenas alkoholiserade föräldrar. Det visar på en tuff vardag där varje dag är en kamp, och Leenas föräldrar är dessa personifierade. Däremot tycker jag att Leena och Åse däremot visas som mer positiva, och representerar mer ett barns vilja och dröm att faktiskt kunna ta sig ur det där livet någon gång och skapa sig ett eget. b) Man märker inte av den s.k. "överklassen" eller "medelklassen" speciellt mycket i boken, utan den handlar mest om "underklassen". Däremot, som jag sade innan, märks det ibland när Leena själv upptäcker skillnaderna som finns mellan henne och andra barn i klassen, och då hon reflekterar kring varför det är så och varför det inte är "rättvist". Annars handlar inte boken mycket om att trycka ner någon "överklass", även om Leenas mamma ofta pratar negativt om dem i romanen. c) Boken utspelar sig i ett nybyggt bostadsområde i Ystad som är fullt av invandrare och låginkomsttagare under 60- och 70-talen. De bor i en liten lägenhet, 5 personer, och miljön beskrivs oftast som väldigt negativ och dyster. Man får ofta läsa om hur lägenheten ser ut efter föräldrarnas fester, med spya och liknande över hela golvet. När jag läste boken tyckte jag den var väldigt deprimerande just pga. dessa dystra och mörka miljöbeskrivningar som är ständigt förekommande i romanen. Detta gäller inte endast hemma hos Leena, utan i bostadsområdet generellt sett ser det likadant ut.
4) Ja, jag tycker att denna bild är mycket schablonmässig, vilket också är en av anledningarna till att jag tyckte att boken var ganska trist att läsa ibland. Även om detta ska reflektera verkligheten så tycker jag att den är lite för schablonmässig ibland, och att det är den här bilden som många har av dessa områden kring denna tid. Om vi nu ska diskutera "klasser" så har ju självklart inte alla bilden av att alla i "underklassen" har det sådär, är alkoholiserade osv., men om vi pratar om själva områdena så stämmer det bra tycker jag. Som jag sade tidigare tror jag att denna roman spelar mycket på att framhäva hur vissa ur "underklassen" har det dagligen, och det är det författaren vill få fram, och för att få detta använder hon denna mall som många håller med om stämmer in på verkligheten. Som sagt fick man inte se mycket av "överklassen" i boken, men de delar man fick se försöker spegla hur det ser ut i samhället, vilket jag dock inte tycker stämmer alla gånger eftersom de målar ut, som i många liknande romaner, alla som inte tillhör samma samhällsklass som något negativt. Detta tror inte jag är fallet i verkligheten alla gånger.
5) Jag tycker att texten ofta uppfyller vårt samhälles schablonbild av den ofta outbildade "underklassen", vilket jag som sagt tror är hela meningen och budskapet med romanen. Denna schablonbild jag talar om beskriver ofta underklassen som outbildade, bittra på överklassen, delvis alkoholiserade i flertalet romaner osv.
6) Ja de stämmer överens. På punkt 2 skrev jag att jag trodde att budskapet handlade om klasskillnader, vilket var precis vad det "omedvetna" också handlade om... Jag tror att detta är en typisk klasskamp-roman, som jag sagt tidigare tror är skriven just i detta syfte.
Feministisk metod 1. Svinalängorna är en roman som är berättad ur en tjej som heter Leena perspektiv från 60-70 talet. Hon och hennes familj flyttar till ett bostadsområde i Ystad. Dit flyttade alla invandrare och alla låginkomsttagare men för Leena och hennes föräldrar som har rötter i Finland var flytten dit en ren lyx med inomhustoalett och rinnande vatten. Båda föräldrarna super, och de super mycket. De super så mycket att de snart hamnar i ett bottenläge varje gång. Då lagar de ingen mat, städar inte och tvättar inte utan ligger och tuppat av mitt i lägenheten. Föräldrarna använder sig av grovt språk och slåss med varandra. Leena som simmar och är duktig i skolan får inte någon support hemifrån och hon tvingas ta hand om sina småsyskon då föräldrarna är för fulla för att sköta om dem. Men trotts det så finns en längtan och förhoppning hos Leena att hennes föräldrar någon dag ska vara som vanliga föräldrar. 2. Jag tror att budskapet som författaren vill förmedla är att det är tufft att växa upp med alkoholiserade föräldrar. Det gör att hon blir bortglömd, vilket i vissa fall kan göra att människor hamnar i kriminella kretsar eller missbruk själva. Men så blev inte fallet i den här boken utan Leena blev istället skötsam. Jag stor att Sussanna Alakoski vill visa hur uppväxten påverkar individen. Det formar den som man är idag. Det visar att trotts en dålig uppväxt kan man klara sig. Jag tror hon även vill förmedla att det finns så stora klasser i samhället. Att vissa människor sätts på ett ställe och i det här fallet miljonprogrammet för att ” bli av med dem” jag tror hon vill visa hur samhället faktiskt ser ut eftersom det är lätt att glömma bort att vissa har det dåligt för att vi i Sverige har det så bra medans invandrarfamiljer har det svårare. Hon vill ge kunskap om klasskillnaderna där hon visar hur det var att komma till Sverige som invandrare och arbeta under 60-70 talet och visa barns utsatthet och då kommer man till frågan om vad är ett barns utsatthet och finns det i alla klasser? Jag skulle säga att budskapet är som efter regn kommer solsken, vi fick inte veta vad som hände sedan men man kan ändå förstå att det blev bra och att hon klarade sig igenom det jobbiga. Den här boken reflekterar en vardag ur ett barns ögon, man kan tycka att det är svårt att få fram något feministiskt perspektiv men så är det inte. Eftersom det är en vanlig vardag som beskrivs så kan man läsa om hur mamman blir slagen av pappan. Att varje gång han blir arg och full slår henne och kallar henne för fula könsord. Som om allt är hennes fel. Utifrån det tolkar jag det som att mamman bara är ett tillbehör till pappan då han är den enda som jobbar i familjen. Att han ser henne som onödig och nedvärderad. Vilket jag tror att författaren Sussanna Alakoski hade i baktanke när hon skrev boken. Eftersom hon själv är född i Finland och uppvuxen i Sverige, vilket man skulle kunna tolka som en självbiografi fast det inte är det men att hon vill få fram vad som händer med kvinnorna bakom stängda dörrar. Att det inte bara var på 1800-talet man nedvärderade kvinnan utan på 60-70 – talet också och även kanske idag, att det är dolt. Något som jag tror är en metafor till hur starka kvinnor är sättet hon beskriver Leena på då hon visas stark genom hela boken.
3. a) Leena- Huvudpersonen som visas som stark och envis om att hoppas. Hon blir inte hörd, för att hon är barn och tjej. Många säger att hon är vacker och definieras ibland av hennes utseende. Trotts motgångar tappar hon inte hoppet och klarar sig bra i livet trotts at hon kommer från den familj hon gör. Hon samlar på sig erfarenheter som gör henne starkare. Pappan (Kimmo)- Överherren som bestämmer i huset, han är självupptagen och det är han som har makten i familjen. Mamman (Aili) – Kvinnan som ses som misslyckad i hennes liv, har inget jobb utan är hemmafru och tar hand om barnen. Tycker inte om sitt liv och är inte den ”typiska” mamman utan en som slänger bort sitt liv på sprit. Sakari (en av bröderna)- Som den vita kränkta mannen. Är stum kan inte ta hand om sig själv och tar sedan livet av sig. Får blunda för allt som händer. Åse (kompis)- Vännen som visar förtroende och stöttar Leena. b) I boken är det nedvärderande av kvinnor. De flesta kvinnor som beskrivs i boken är gift med män som är alkoholiserade och därför ses kvinnorna som ”misslyckade”. Kvinnorna beskrivs enligt mig på ett negativt sätt som kvinnor oftast gör, t.ex. att de inte är någonting utan mannen, skulle inte klara sig utan dem eftersom deras män är inkomstkällan etc. Jag kan också tycka att kvinnorna beskrivs på det sättet att de får ta hand om all skit, men även vara den som tröstar som Leena gör med sina bröder och Åse gör för Leena. Jag blir ledsen när man analyserar böcker och ser detta eftersom när jag läste boken tog jag det för givet att det var ”normalt” och jag blev inte särskilt förvånad av vad det stod om kvinnorna eftersom det är vanligt att kvinnor blir nedvärderade i texter, och i verkliga livet. Jag tror inte att författaren skrev negativt om kvinnorna för att nedvärdera dem utan gjorde det som jag gör nu blir irriterad på att samhället är så som det är när det gäller kvinnor och kvinnoförtryck och därför vill få fram det. Männen, de beskrivs som misslyckade men blir ändå tagna mer seriöst än kvinnorna. Pappan som är alkoholiserad och klarar inte av sitt liv ses ändå som mer lyckad än mamman, dels för att han är man och dels för att han är starkare än henne och att han jobbar och ses därför som den som fixar familjen fast att det är han som förstör den. Lillebrodern är också beskriven på ett sätt där han heller inte klarar av att ta hand om sig själv, på grund av att han t.ex. inte kan prata och säga ”dumma” saker. På så sätt får man inte en stor bild av honom och man kan inte få någonting som man kan störa sig på som man kan hos de andra karaktärerna som ska visa sig genom boken. När jag läser boken får jag vibbar av att pappan är en mansgris och att han fostrar sina barn intill att bli det också. Den här boken är en negativ bok genom att den beskriver missär, därför har jag svårt och säga vilka av karaktärerna som beskrivs positivt. Jag skulle hellre säga att de beskrivs på olika nivåer av negativitet där mindre negativitet ses som mer lyckad och det är så männen beskrivs. Mönstret som beskrivs av könen är att det är genomgående att männen är bättre än kvinnorna, pojkarna är mer värda än flickorna. c) Sättet karaktärerna förhåller sig till varandra tycker jag inte beror på vilken etnicitet de kommer ifrån, jag tror inte att de förhåller sig till ett mansstyre för att de är finnar utan det tror jag är i alla kulturer vissa mer än andra. De förhåller sig inte jämställda utan mannen är över kvinnan fast kvinnan är den som gör mer och är duktigare som Leena är när hon sköter om sina föräldrar och sina syskon, det är så stereotypiskt att boken handlar om en tjej som tar hand om allt eftersom man ”förväntar” sig det på något sätt medans om det skulle handla om en kille skulle det vara att den killen blev mer utav en hjälte utav det och jag tror att boken skulle vara större om det handlade om en kille eftersom det är inte lika vanligt att en kille gör så som Leena gör. Vilket jag tycker är dumt och fel och att jag som även vill bekämpa patriarkatet tror att det skulle vara annorlunda.
4. Direkt när jag läste den här frågan så tänkte jag på en gång JA, när det stod om texten ger en bild av män/kvinnor & manligt/kvinnligt som de flesta ser hur män respektive kvinnor ska vara. Först och främst så är de invandrare som gör att de kommer långt ner på skalan, de är även låg inkomsttagare som gör att de även kommer långt ner. Vilket gör att man får en syn på dem som nedklassade. Men sedan så ger det typisk patriarkat syn i boken. Men jag tycker boken förklarar mer hur det var på 60-70 talet då det var mer ojämställdhet mellan könen. Bara hur min mamma berättar om hur min mormor och morfar levde under den tiden, att kvinnan fanns för att föda barn och ta hand om dem och huset medans mannen jobbade så ser jag att klyftan mellan könen har förbättrats men inte helt för att det finns fortfarande kvar. Eftersom boken är skriven på ett realistiskt och själbiografiskt sätt så tycker jag den berättar hur män och kvinnor är under den tiden, det är fortfarande kvar idag men som jag skrev så har det blivit bättre de senaste 50 åren. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Alla människor har rätt att, oberoende av kön, etnisk bakgrund, religiös övertygelse, sexuell läggning eller funktionshinder, bli behandlade som individer på lika villkor utan åtskillnad eller diskriminering. Så tycker jag att det ska vara i samhället men så är det inte. Det är inte jämställt då mannen fortfarande är över kvinnan. Även fast det är på bättringsvägen med t.ex. lika många män i rikstan som det är kvinnor och att Sverige är ett land där det är en hög procent av kvinnor som jobbar. Jag tycker också att det finns många bra lagar som hjälper jämställdheten som lagen om abort, det ger kvinnor mer frihet. Även fast det inte är så mycket så har det ändå blivit mer att sysslorna i hemmet är mer uppdelade. Man delar på sysslorna och det kan man märka mer hos yngre då de äldre fortfarande lever kvar i sitt gamla tänkande. Men sedan kan man komma tillbaka till tanken igen att kvinnor blir mer tagna seriöst på grund av vilket utseende de har medans män på deras prestation och en sak jag blev upprörd av är att det finns fler chefer i Sverige som heter Johan än vad det finns kvinnliga chefer som visar på att det inte är jämställt mellan könen. Jag tycker att texten visar en schablonbild av samhället inte samhället idag utan bara till en viss del men hur samhället var under 60-70 talet var.
5. Det är synligt i boken att man omedvetet inte tänker på att det är mycket könsdelat, då Leenas mamma säger ” Kom ihåg Leena, skolan är det viktigaste av allt. Lova att göra som din fröken säger fortsatte hon. Du måste vara duktig i skolan och du måste skaffa dig en utbildning innan du gifter dig och skaffar barn. Annars är du fast, i synnerhet om du är född till kvinna. Se på mig sa hon. Jag är helt beroende av pappa. (s. 40)” På något sätt får jag vibbar av att trots att man är kvinna och duktig i skolan så måste man kämpa dubbelt så mycket. Den schablonbild som finns är det som jag har skrivit om tidigare, att mannen är över kvinnan och kvinnan ska vara en typisk ”loser”. Men enligt mig så behöver det inte vara dåligt att boken beskrivs på det här viset då den istället kan ge en återställare och en ögonöppnare över samhället är med dess mansstyre och generalisering av kön. Det tror jag är budskapet som författaren vill ge eller det är i alla fall min tolkning. För Leena står ändå ut från den typiska tillbaka dragna tjejen alla fall i hemmet som gör att det finns en grundtanke att visa att kvinnor är starka.
6. Jag tycker att budskapet och de omedvetna grundtankarna i boken är ungefär samma sak. De vill komma till samma slutresultat. Enligt mig så har den här boken fått Augustpriset inte för att vara finspråkig eller håller alla måtten till vad litterär kvallitet är utan att den tar upp det undermedvetna om det som kan hända bakom dörrarna, det som är bortglömt och det som man har funnits så länge att kvinnor är undervärderande. Men även att de ska vara de som ska ta hand om allting och inte få något för det. Att kvinnor ska vara starka och medvetna om situationer men ändå inte visas som några som ses som jämställda. Jag tycker synd om kvinnorna i boken, jag tycker synd om Leena och jag tycker synd om mamman. Mamman som blir slagen och Leena som måste växa upp fort och missa sin barndom för att hon måste bli vuxen och ta hand om sina föräldrar, det är inte så att jag tror att budskapet och de omedvetna grundtankarna är att man ska tycka synd om dem utan det är att man ska tänka på de olika klasserna, och könsförtrycken, och barn som inte får en bra barndom så att man kan ändra på det. Det var därför jag valde den feministiska metoden framför den ideologikritiska metoden för att när jag läste boken såg jag detta som budskapet.
Hej på er och välkommen till bloggen!
SvaraRaderaUnder nästa vecka ska ni (förutom att läsa romanen) besvara nedanstående frågor. Svara så utförligt du kan och ge konkreta exempel ur artiklar / roman på dina åsikter!
1. Vilken betydelse har frågan om "den litterära kvaliteten" för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en "litteraturstorm i ett vattenglas"?
2. Ta ställning till frågan om en litterär kanon i skolan. Borde det finnas en färdig "lista" (kanon) som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid.
Du måste ta ställning för ELLER emot. Lista de bästa argumenten i frågan.
Läs följande text som utgångspunkt för dina resonemang: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/skapa-svensk-litteraturkanon/
3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om "Svinalängorna"? Välj ut ett citat ur "Svinalängorna" och koppla det till någon av artiklarna i häftet - ett citat där artikelförfattaren skulle anse att "Aprilhäxan" står för litterär kvalitet.
1. Personligen tycker jag att debatten angående det borde vara viktig, även om det verkar som att man själv måste vara en som läser mycket för att hålla med mig. Även om jag anser att "litterär kvalitet" och "en bra bok" inte alltid är samma sak. Alla gillar olika böcker, men det behöver inte alltid nödvändigtvis betyda att alla böcker har litterär kvalitet tycker jag. Frågan om litterär kvalitet borde tas på lika stort allvar i skolan som alla andra ämnen, men att man kanske kan tänka mer på vilka böcker man väljer ut i skolan för elever att läsa. Även om det bara är en liten del i svenskämnet i skolan att läsa så borde den tiden man faktiskt lägger ner på det vara mer koncentrerad, och läggas på saker som faktiskt bygger upp ens bildning.
SvaraRadera2. Personligen tycker jag om idén om att Sverige skulle ha en litterär kanon i skolan på böcker man måste läsa, eftersom jag tycker att litteratur borde vara precis som alla andra ämnen i skolan där det gäller att skaffa sig allmänbildning. Faran som jag dock ser med att t.ex. Svenska akademien skulle välja dessa är att de har en tendens att välja lite "svårare" och tyngre klassiker, fast det faktiskt finns en hel del riktigt bra och lättlästa klassiker för unga. Jag tror att många kommer att avskräckas från att läsa efter sin skoltid om de fått läsa för tunga böcker, och jag håller inte med artikeln om att verk som t.ex. "Bellmans epistlar" måste ingå i kanon. Däremot tycker jag absolut att vissa böcker bör ingå i allmänbildningen precis som att vissa historiska händelser inom historieämnet tillhör allmänbildningen... Men ska man prata klassiker och att göra en litterär kanon kanske man bör välja bort författare som t.ex. Kafka, Camus eller Proust och liknande som många tycker är tunga, och istället välja bland författare som faktiskt är populära bland unga, som t.ex. Kerouac, JD Salinger och Steinbeck som man inte måste anstränga sig för att förstå (eller t.ex. Lagerlöf inom svenska litteraturen?).
3. Jag valde att jämföra den med Camilla Läckbergs artikel som fanns i häftet, men eftersom hon menade att allt som underhöll var god litteratur så antar jag att hon anser att den har litterär kvalitet. Utifrån hennes syn att se på litteratur måste det alltså vara litterär kvalitet för vissa och för andra inte. Personligen är jag inget jättestort fan av boken pga. jag tyckte den var alldeles för mörk och dyster för min smak, och jag tyckte heller inte att språket var speciellt välskrivet. Men som sagt, enligt Läckberg är allt som underhåller och ger en en "paus från vardagen" litterär kvalitet, och om så är fallet antar jag att hon anser att den har det. Men åter igen tycker jag att boken var helt ok men inte att den uppfyller kraven för litterär kvalitet enligt mig.
1. Jag har svårt att sätta fingret på vad litterär kvalitet är. Jag tycker det är olika från person till person. Alla har olika smak vad det än gäller och även inom litteraturen. Litteratur är ett sådant brett ämne som sträcker sig över generationer och länder vilket gör att det finns mycket man kan välja på och mycket man kan tycka om. Jag tycker att det är dåligt att det finns en ”elit” som bestämmer vad litterär kvalitet är. ”Eliten” väljer oftast böcker och författare som skriver svåra lästa böcker och för att en bok ska vara litterär kvalitet så ska den innehålla hierarki och censur vilket ska ses som fint och läsbart. Jag tror att det är så för att det finns en tradition om hur böcker ska vara som fortfarande lever kvar och styr ”eliten”.
SvaraRaderaEnligt mig är det inte viktigt att diskutera vad litterär kvalitet är eftersom jag inte tycker att det finns någon. Det är upp till var och en vad det är man vill läsa och vilka genren man vill läsa. Om man tvingas att läsa böcker man inte vill, tillexempel i skolan så kan läsarintresset försvinna och det är ännu sämre om det gör det än att folk läser vad de vill istället för det som ”eliten” tycker. Böcker finns för att underhålla och det är det de ska göra.
2. ”För att alla, och särskilt skolelever, skall få fel av den svenska litteraturen bör en ”kanon” av de viktigaste verken inom svensk litteratur tas fram.”
Det här citatet börjar artikeln med, man får direkt ett intryck att det finns en litterär kvalitet och att det är det man ska läsa.
Precis som jag skrev i fråga om att jag tycker att det är dåligt att andra bestämmer vad som är läsbart att läsa så tycker jag heller inte om förslaget om en läsbar kanon. Jag tycker att individen ska bestämma vad den vill läsa för något. Om man själv får bestämma, bibehåller man intresset för läsandet vilket är viktigt. Om man ger ungdomar som går i 7-9 på högstadiet svåra böcker som är tunga och svåra att hänga med i blir det i stället att de inte läser. Anledningen varför jag säger det är för att jag har själv har erfarenhet av det när jag själv gick på högstadiet för några år sedan. Vi blev påtvingade i årskurs 8 att läsa flugornas herre och i årskurs 9 att läsa ”animal farm”. För mig var de här böckerna tunga och jag tyckte inte alls om att läsa dem. De var svåra och invecklade med många metaforer som man inte tänker på i den åldern. Det är även svårt att smälta en sådan tung bok och man vet oftast inte vad som händer eftersom man oftast slöläser den. Jag kan förstå om de vill att högstadieelever ska läsa böckerna på grund av allmänbildningen men istället ge dem böcker de tycker om att läsa så kan man behålla intresset för läsandet och i framtiden. Att istället ge böcker de tycker om att läsa behåller man intresset för läsandet och på det sättet kan allmänbildningen ändå finnas. Om man ger de svåra böckerna i tidig ålder så tror jag att de i framtiden istället kommer att välja bort dem eftersom det är en negativ inställning till dem och det är bättre att läsa någonting än ingenting alla.
3. Precis som Astrid gjorde så har jag också valt artikeln som är skriven av Camilla Läckberg. Jag tyckte att hon beskriver det bra om hur litterär kvalitet ska vara och att det ska vara upp till var och en vad som är litterär kvalitet och inte ”elitens”.
SvaraRadera”Det är just det förhållningssättet som gjort att många människor lämnat skolan fast beslutna att aldrig mer- någonsin – läsa seriös litteratur. ”
Därför tror jag att författarna i artiklarna skulle tycka om att läsa Svinalängorna eftersom den inte uppfyller litterär kvalitet utan den speglar vardagen i stället, eller ja en mörk vardag där de beskriver det på ett lättskrivet sätt utan att vara så invecklat vilket gör att mitt intresse för boken ökar, det är inte den bästa boken jag har läst men jag blir mer underhållen att läsa den boken än att läsa en tung ”litterär kvalitets bok”.
Ett citat från boken är ” En period började på sista dagen med rengjorda skåp, fyllda brödkorgar och varm choklad .”
Citatet kanske inte säger så mycket om själva ämnet i frågan men jag tog det för att visa att det är en bok med ett lätt språk och med det vill jag säga att ingen kan säga om en bok är bra eller dålig. Det är upp till var och en vad den tycker och bli underhållen av.
Lina Axelsson
Ni lyfter fram flera intressanta ord här båda två som jag gärna vill att ni kommenterar vidare:
SvaraRadera* Bildning
* Allmänbildning
Vad betyder dessa två begrepp för er? Finns det någon skillnad mellan dem?
Ni är ganska överens på flera punkter, men ni ser detta med litterär kvalitet på olika sätt.
Lina skriver: "Enligt mig är det inte viktigt att diskutera vad litterär kvalitet är eftersom jag inte tycker att det finns någon."
Astrid skriver: " Även om det bara är en liten del i svenskämnet i skolan att läsa så borde den tiden man faktiskt lägger ner på det vara mer koncentrerad, och läggas på saker som faktiskt bygger upp ens bildning."
Vad tycker ni:
1) Vilka risker finns för litteraturen och svenskämnet om man helt tar bort alla kvalitetsbegrepp inom området?
2) Vilka risker finns med att välja ut och definiera vad det är som "bygger upp ens bildning"?
Enligt mig finns det nog en skillnad mellan bildning och allmänbildning, men när det kommer till just litteratur är det viktigast att man har allmänbildning inom det (precis som i alla andra ämnen), om man inte är intresserad av litteratur förstås och vill veta mer. Allmänbildning tycker jag självklart ska innefatta även litteratur, vilket jag idag inte anser att det alltid gör, precis som allmänbildningen innefattar andra områden i vardagen. Bildning är väl mer om man läser vidare och vill veta mer antar jag, så jag borde nog ha använt ordet "allmänbildning" i mitt argument istället...
SvaraRadera1) Den risken som jag ser är väl att viktiga litterära verk kommer att gå förlorade, vilket jag i vissa fall tycker är synd. Dock håller jag helt med Lina om att man inte ska välja de "tyngre" verken i så låg ålder, eftersom det helt kan förstöra ens läslust. Däremot tror jag det skulle fungera bättre i gymnasiet, plus att man som sagt faktiskt kan välja de lite mindre tunga verken som idag är minst lika stora som många av de "svårare". Samtidigt tror jag att speciellt idag när svenska språket ändras och utvecklas kan det vara bra att ibland få läsa lite av de äldre verken, för att lära sig hur det svenska språket har utvecklats under åren. Plus att som jag sa förut tycker jag inte att det som är "litterär" kvalitet alltid måste älskas av majoriteten av befolkningen alla gånger.
2) Det som är riskerna är, precis som Lina sa, att en viss "elit" väljer ut böckerna och att det blir för tufft att läsa i lägre åldrar. Samtidigt kommer med största sannolikhet många böcker som är uppskattade av många av väljas bort för att de inte gillas av "eliten". Det är klart att det kan vara svårt att välja ut dessa verk, men de som anses som klassiker idag och fortfarande läses idag gör ju oftast det av en anledning, och inte endast pga. att en "elit" har valt ut dem. Precis som att vissa saker valts ut inom naturkunskapsämnet och samhällskunskapsämnet och måste läsas i de kurserna i skolan, borde man ju kunna välja ut vissa ämnen inom litteraturkunskapen som bör tas upp... Precis som vi gör idag under svenskan med de olika epokerna osv.
Bildning för mig är när man går djupare inom något ämne. Man kan lära sig mer genom att någon berättar det eller läsa i böcker. Bildning behöver inte vara något som är viktigt för att klara ens vardag som allmänbildning är enligt mig utan det är något som kan ge en djupare förståelse. Som jag skrev att allmänbildning är något som kan göra det lättare att klara av vardagen men allmänbildning kan också vara att man kan mycket inom flera ämnen.
SvaraRadera1)Risken som finns om man tar bort kvalitetsbegreppen är att skillnaden på språket som man använder i vardagen och språket man använder i litteraturen kommer att försvinna. Det kommer då inte finnas något fint eller fult språk. Jag ser inte det som någonting dåligt eftersom det ger öppenheten till att lära sig att uttrycka sig på flera olika sätt genom att varje bok som man då läser kommer att skiljas i språket om det inte längre finns en ram för hur en fin bok ska vara.
Risken som finns är att man kan glömma bort det gamla språket, att det sakta dör ut och en litterär kvalitet finns längre inte kvar. Jag tycker att det svenska språket utvecklas hela tiden på grund av alla möjliga olika influenser och jag tycker inte att det är någonting dåligt eftersom man vill ha det ”nya” och att man vill ta sig framåt och inte bakåt.
Som Astrid också skrev så ska man läsa svårare böcker i högre ålder då man är mer öppen för flera olika vinklar och för att man tar bort den litterära kvalitet från svenskan betyder det inte att böckerna och kvaliteten försvinner för gott. Precis som Astrid skrev så kommer det finnas kvar en liten grupp som fortfarande tycker om den litterära kvaliteten. Om man tar bort det från svenska ämnet så betyder inte det att man inte helt och hållet inte behöver prata om det utan som lärare kan man fortfarande uppmuntra om att läsa böckerna och det kan fortfarande göra så att intresset finns kvar eftersom då har man valt att läsa dem och inte blivit påtvingad.
Det som är ”skräplitteratur” idag kanske blir fin litteratur i framtiden som den litteraturen som har kvalitet idag kanske var ”skräplitteratur” under sin tid.
SvaraRadera2) Om man ska välja ut vad som bygger upp ens bildning tror jag bara att man klampar runt i ett träsk. Eftersom det är svårt att hitta något som ska passa alla och därför tycker jag att det är onödigt att ha något som bara bygger upp ”vissas” bildning, eftersom det man utvecklas genom att lära sig och genom att lära sig något man tycker om så kan man utvecklas bättre.
Om det skulle finnas något som väljer ut vad som bygger upp ens bildning så skulle det även här vara en ”elit” som skulle göra det. Då hamnar vi på samma blad som det finns när man ska välja ut litterär kvalitet och då säger jag såhär att jag vill hellre att man läser vilka böcker som helst för läsandets skull än att man inte läser alls.
Här kommer min tolkning av boken enligt tolkningsmodellen "ideologikritisk metod":
SvaraRadera1)Svinalängorna handlar om Leena, en tjej med finska föräldrar som flyttar från Finland till någonstans i Ystads förorter någon gång under 70-talet. Den skildrar både henne som liten, men man får även följa henne och hennes syskons kamp för vardagen när hennes föräldrar dras längre och längre in i alkoholismen, och till slut blir det knappt uthärdligt för Leena, men genom sina vänner som är i liknande situation finner hon sin tröst i vardagen.
2)Jag tycker det är svårt att tolka denna bok enligt ideologi för jag tycker den handlar mest om att spegla en tragisk uppväxt och hur man faktiskt kan ta sig igenom den trots svåra stunder. Dock kan jag väl känna ibland, precis som jag kände när jag läste Mig äger ingen nyss, att det skulle kunna vara någon författare som är politiskt insatt i någon arbetarrörelse. Just klasskillnader och liknande verkar vara något hon vill poängtera med boken, som något hon tycker är negativt alltså.
3)
a) De mest centrala karaktärerna är Leena, hennes mamma&pappa och hennes kompis Åse. Jag skulle vilja påstå att alla dessa representerar någon typ av "underklass", de fattigare. Vilket även visas upp t.ex. när Leena är hemma hos en klasskompis som bor jättefint och rikt, och detta speglar då kontrasterna dessa emellan. Jag skulle vilja påstå att denna "underklass" här visas som negativt, speciellt Leenas alkoholiserade föräldrar. Det visar på en tuff vardag där varje dag är en kamp, och Leenas föräldrar är dessa personifierade. Däremot tycker jag att Leena och Åse däremot visas som mer positiva, och representerar mer ett barns vilja och dröm att faktiskt kunna ta sig ur det där livet någon gång och skapa sig ett eget.
b) Man märker inte av den s.k. "överklassen" eller "medelklassen" speciellt mycket i boken, utan den handlar mest om "underklassen". Däremot, som jag sade innan, märks det ibland när Leena själv upptäcker skillnaderna som finns mellan henne och andra barn i klassen, och då hon reflekterar kring varför det är så och varför det inte är "rättvist". Annars handlar inte boken mycket om att trycka ner någon "överklass", även om Leenas mamma ofta pratar negativt om dem i romanen.
c) Boken utspelar sig i ett nybyggt bostadsområde i Ystad som är fullt av invandrare och låginkomsttagare under 60- och 70-talen. De bor i en liten lägenhet, 5 personer, och miljön beskrivs oftast som väldigt negativ och dyster. Man får ofta läsa om hur lägenheten ser ut efter föräldrarnas fester, med spya och liknande över hela golvet. När jag läste boken tyckte jag den var väldigt deprimerande just pga. dessa dystra och mörka miljöbeskrivningar som är ständigt förekommande i romanen. Detta gäller inte endast hemma hos Leena, utan i bostadsområdet generellt sett ser det likadant ut.
4) Ja, jag tycker att denna bild är mycket schablonmässig, vilket också är en av anledningarna till att jag tyckte att boken var ganska trist att läsa ibland. Även om detta ska reflektera verkligheten så tycker jag att den är lite för schablonmässig ibland, och att det är den här bilden som många har av dessa områden kring denna tid. Om vi nu ska diskutera "klasser" så har ju självklart inte alla bilden av att alla i "underklassen" har det sådär, är alkoholiserade osv., men om vi pratar om själva områdena så stämmer det bra tycker jag. Som jag sade tidigare tror jag att denna roman spelar mycket på att framhäva hur vissa ur "underklassen" har det dagligen, och det är det författaren vill få fram, och för att få detta använder hon denna mall som många håller med om stämmer in på verkligheten. Som sagt fick man inte se mycket av "överklassen" i boken, men de delar man fick se försöker spegla hur det ser ut i samhället, vilket jag dock inte tycker stämmer alla gånger eftersom de målar ut, som i många liknande romaner, alla som inte tillhör samma samhällsklass som något negativt. Detta tror inte jag är fallet i verkligheten alla gånger.
SvaraRadera5) Jag tycker att texten ofta uppfyller vårt samhälles schablonbild av den ofta outbildade "underklassen", vilket jag som sagt tror är hela meningen och budskapet med romanen. Denna schablonbild jag talar om beskriver ofta underklassen som outbildade, bittra på överklassen, delvis alkoholiserade i flertalet romaner osv.
6) Ja de stämmer överens. På punkt 2 skrev jag att jag trodde att budskapet handlade om klasskillnader, vilket var precis vad det "omedvetna" också handlade om...
Jag tror att detta är en typisk klasskamp-roman, som jag sagt tidigare tror är skriven just i detta syfte.
Feministisk metod
SvaraRadera1. Svinalängorna är en roman som är berättad ur en tjej som heter Leena perspektiv från 60-70 talet. Hon och hennes familj flyttar till ett bostadsområde i Ystad. Dit flyttade alla invandrare och alla låginkomsttagare men för Leena och hennes föräldrar som har rötter i Finland var flytten dit en ren lyx med inomhustoalett och rinnande vatten. Båda föräldrarna super, och de super mycket. De super så mycket att de snart hamnar i ett bottenläge varje gång. Då lagar de ingen mat, städar inte och tvättar inte utan ligger och tuppat av mitt i lägenheten. Föräldrarna använder sig av grovt språk och slåss med varandra. Leena som simmar och är duktig i skolan får inte någon support hemifrån och hon tvingas ta hand om sina småsyskon då föräldrarna är för fulla för att sköta om dem. Men trotts det så finns en längtan och förhoppning hos Leena att hennes föräldrar någon dag ska vara som vanliga föräldrar.
2. Jag tror att budskapet som författaren vill förmedla är att det är tufft att växa upp med alkoholiserade föräldrar. Det gör att hon blir bortglömd, vilket i vissa fall kan göra att människor hamnar i kriminella kretsar eller missbruk själva. Men så blev inte fallet i den här boken utan Leena blev istället skötsam. Jag stor att Sussanna Alakoski vill visa hur uppväxten påverkar individen. Det formar den som man är idag. Det visar att trotts en dålig uppväxt kan man klara sig.
Jag tror hon även vill förmedla att det finns så stora klasser i samhället. Att vissa människor sätts på ett ställe och i det här fallet miljonprogrammet för att ” bli av med dem” jag tror hon vill visa hur samhället faktiskt ser ut eftersom det är lätt att glömma bort att vissa har det dåligt för att vi i Sverige har det så bra medans invandrarfamiljer har det svårare. Hon vill ge kunskap om klasskillnaderna där hon visar hur det var att komma till Sverige som invandrare och arbeta under 60-70 talet och visa barns utsatthet och då kommer man till frågan om vad är ett barns utsatthet och finns det i alla klasser? Jag skulle säga att budskapet är som efter regn kommer solsken, vi fick inte veta vad som hände sedan men man kan ändå förstå att det blev bra och att hon klarade sig igenom det jobbiga.
Den här boken reflekterar en vardag ur ett barns ögon, man kan tycka att det är svårt att få fram något feministiskt perspektiv men så är det inte. Eftersom det är en vanlig vardag som beskrivs så kan man läsa om hur mamman blir slagen av pappan. Att varje gång han blir arg och full slår henne och kallar henne för fula könsord. Som om allt är hennes fel. Utifrån det tolkar jag det som att mamman bara är ett tillbehör till pappan då han är den enda som jobbar i familjen. Att han ser henne som onödig och nedvärderad. Vilket jag tror att författaren Sussanna Alakoski hade i baktanke när hon skrev boken. Eftersom hon själv är född i Finland och uppvuxen i Sverige, vilket man skulle kunna tolka som en självbiografi fast det inte är det men att hon vill få fram vad som händer med kvinnorna bakom stängda dörrar. Att det inte bara var på 1800-talet man nedvärderade kvinnan utan på 60-70 – talet också och även kanske idag, att det är dolt.
Något som jag tror är en metafor till hur starka kvinnor är sättet hon beskriver Leena på då hon visas stark genom hela boken.
3. a) Leena- Huvudpersonen som visas som stark och envis om att hoppas. Hon blir inte hörd, för att hon är barn och tjej. Många säger att hon är vacker och definieras ibland av hennes utseende. Trotts motgångar tappar hon inte hoppet och klarar sig bra i livet trotts at hon kommer från den familj hon gör. Hon samlar på sig erfarenheter som gör henne starkare.
SvaraRaderaPappan (Kimmo)- Överherren som bestämmer i huset, han är självupptagen och det är han som har makten i familjen.
Mamman (Aili) – Kvinnan som ses som misslyckad i hennes liv, har inget jobb utan är hemmafru och tar hand om barnen. Tycker inte om sitt liv och är inte den ”typiska” mamman utan en som slänger bort sitt liv på sprit.
Sakari (en av bröderna)- Som den vita kränkta mannen. Är stum kan inte ta hand om sig själv och tar sedan livet av sig. Får blunda för allt som händer.
Åse (kompis)- Vännen som visar förtroende och stöttar Leena.
b) I boken är det nedvärderande av kvinnor. De flesta kvinnor som beskrivs i boken är gift med män som är alkoholiserade och därför ses kvinnorna som ”misslyckade”. Kvinnorna beskrivs enligt mig på ett negativt sätt som kvinnor oftast gör, t.ex. att de inte är någonting utan mannen, skulle inte klara sig utan dem eftersom deras män är inkomstkällan etc. Jag kan också tycka att kvinnorna beskrivs på det sättet att de får ta hand om all skit, men även vara den som tröstar som Leena gör med sina bröder och Åse gör för Leena. Jag blir ledsen när man analyserar böcker och ser detta eftersom när jag läste boken tog jag det för givet att det var ”normalt” och jag blev inte särskilt förvånad av vad det stod om kvinnorna eftersom det är vanligt att kvinnor blir nedvärderade i texter, och i verkliga livet. Jag tror inte att författaren skrev negativt om kvinnorna för att nedvärdera dem utan gjorde det som jag gör nu blir irriterad på att samhället är så som det är när det gäller kvinnor och kvinnoförtryck och därför vill få fram det. Männen, de beskrivs som misslyckade men blir ändå tagna mer seriöst än kvinnorna. Pappan som är alkoholiserad och klarar inte av sitt liv ses ändå som mer lyckad än mamman, dels för att han är man och dels för att han är starkare än henne och att han jobbar och ses därför som den som fixar familjen fast att det är han som förstör den. Lillebrodern är också beskriven på ett sätt där han heller inte klarar av att ta hand om sig själv, på grund av att han t.ex. inte kan prata och säga ”dumma” saker. På så sätt får man inte en stor bild av honom och man kan inte få någonting som man kan störa sig på som man kan hos de andra karaktärerna som ska visa sig genom boken. När jag läser boken får jag vibbar av att pappan är en mansgris och att han fostrar sina barn intill att bli det också. Den här boken är en negativ bok genom att den beskriver missär, därför har jag svårt och säga vilka av karaktärerna som beskrivs positivt. Jag skulle hellre säga att de beskrivs på olika nivåer av negativitet där mindre negativitet ses som mer lyckad och det är så männen beskrivs. Mönstret som beskrivs av könen är att det är genomgående att männen är bättre än kvinnorna, pojkarna är mer värda än flickorna.
c) Sättet karaktärerna förhåller sig till varandra tycker jag inte beror på vilken etnicitet de kommer ifrån, jag tror inte att de förhåller sig till ett mansstyre för att de är finnar utan det tror jag är i alla kulturer vissa mer än andra. De förhåller sig inte jämställda utan mannen är över kvinnan fast kvinnan är den som gör mer och är duktigare som Leena är när hon sköter om sina föräldrar och sina syskon, det är så stereotypiskt att boken handlar om en tjej som tar hand om allt eftersom man ”förväntar” sig det på något sätt medans om det skulle handla om en kille skulle det vara att den killen blev mer utav en hjälte utav det och jag tror att boken skulle vara större om det handlade om en kille eftersom det är inte lika vanligt att en kille gör så som Leena gör. Vilket jag tycker är dumt och fel och att jag som även vill bekämpa patriarkatet tror att det skulle vara annorlunda.
4. Direkt när jag läste den här frågan så tänkte jag på en gång JA, när det stod om texten ger en bild av män/kvinnor & manligt/kvinnligt som de flesta ser hur män respektive kvinnor ska vara. Först och främst så är de invandrare som gör att de kommer långt ner på skalan, de är även låg inkomsttagare som gör att de även kommer långt ner. Vilket gör att man får en syn på dem som nedklassade. Men sedan så ger det typisk patriarkat syn i boken. Men jag tycker boken förklarar mer hur det var på 60-70 talet då det var mer ojämställdhet mellan könen. Bara hur min mamma berättar om hur min mormor och morfar levde under den tiden, att kvinnan fanns för att föda barn och ta hand om dem och huset medans mannen jobbade så ser jag att klyftan mellan könen har förbättrats men inte helt för att det finns fortfarande kvar. Eftersom boken är skriven på ett realistiskt och själbiografiskt sätt så tycker jag den berättar hur män och kvinnor är under den tiden, det är fortfarande kvar idag men som jag skrev så har det blivit bättre de senaste 50 åren.
SvaraRaderaAlla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Alla människor har rätt att, oberoende av kön, etnisk bakgrund, religiös övertygelse, sexuell läggning eller funktionshinder, bli behandlade som individer på lika villkor utan åtskillnad eller diskriminering. Så tycker jag att det ska vara i samhället men så är det inte. Det är inte jämställt då mannen fortfarande är över kvinnan. Även fast det är på bättringsvägen med t.ex. lika många män i rikstan som det är kvinnor och att Sverige är ett land där det är en hög procent av kvinnor som jobbar. Jag tycker också att det finns många bra lagar som hjälper jämställdheten som lagen om abort, det ger kvinnor mer frihet. Även fast det inte är så mycket så har det ändå blivit mer att sysslorna i hemmet är mer uppdelade. Man delar på sysslorna och det kan man märka mer hos yngre då de äldre fortfarande lever kvar i sitt gamla tänkande.
Men sedan kan man komma tillbaka till tanken igen att kvinnor blir mer tagna seriöst på grund av vilket utseende de har medans män på deras prestation och en sak jag blev upprörd av är att det finns fler chefer i Sverige som heter Johan än vad det finns kvinnliga chefer som visar på att det inte är jämställt mellan könen.
Jag tycker att texten visar en schablonbild av samhället inte samhället idag utan bara till en viss del men hur samhället var under 60-70 talet var.
5. Det är synligt i boken att man omedvetet inte tänker på att det är mycket könsdelat, då Leenas mamma säger ” Kom ihåg Leena, skolan är det viktigaste av allt. Lova att göra som din fröken säger fortsatte hon. Du måste vara duktig i skolan och du måste skaffa dig en utbildning innan du gifter dig och skaffar barn. Annars är du fast, i synnerhet om du är född till kvinna. Se på mig sa hon. Jag är helt beroende av pappa. (s. 40)” På något sätt får jag vibbar av att trots att man är kvinna och duktig i skolan så måste man kämpa dubbelt så mycket.
Den schablonbild som finns är det som jag har skrivit om tidigare, att mannen är över kvinnan och kvinnan ska vara en typisk ”loser”. Men enligt mig så behöver det inte vara dåligt att boken beskrivs på det här viset då den istället kan ge en återställare och en ögonöppnare över samhället är med dess mansstyre och generalisering av kön. Det tror jag är budskapet som författaren vill ge eller det är i alla fall min tolkning. För Leena står ändå ut från den typiska tillbaka dragna tjejen alla fall i hemmet som gör att det finns en grundtanke att visa att kvinnor är starka.
6. Jag tycker att budskapet och de omedvetna grundtankarna i boken är ungefär samma sak. De vill komma till samma slutresultat. Enligt mig så har den här boken fått Augustpriset inte för att vara finspråkig eller håller alla måtten till vad litterär kvallitet är utan att den tar upp det undermedvetna om det som kan hända bakom dörrarna, det som är bortglömt och det som man har funnits så länge att kvinnor är undervärderande. Men även att de ska vara de som ska ta hand om allting och inte få något för det. Att kvinnor ska vara starka och medvetna om situationer men ändå inte visas som några som ses som jämställda. Jag tycker synd om kvinnorna i boken, jag tycker synd om Leena och jag tycker synd om mamman. Mamman som blir slagen och Leena som måste växa upp fort och missa sin barndom för att hon måste bli vuxen och ta hand om sina föräldrar, det är inte så att jag tror att budskapet och de omedvetna grundtankarna är att man ska tycka synd om dem utan det är att man ska tänka på de olika klasserna, och könsförtrycken, och barn som inte får en bra barndom så att man kan ändra på det. Det var därför jag valde den feministiska metoden framför den ideologikritiska metoden för att när jag läste boken såg jag detta som budskapet.
SvaraRaderaom det är svårt att tyda vad jag har skrivit eller vad jag menar,får du skriva det på mejlen så ska jag försöka förklara det bättre /Lina
SvaraRadera