Hej på er och välkommen till bloggen! Under nästa vecka ska ni (förutom att läsa romanen) besvara nedanstående frågor. Svara så utförligt du kan och ge konkreta exempel ur artiklar / roman på dina åsikter!
1. Vilken betydelse har frågan om "den litterära kvaliteten" för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en "litteraturstorm i ett vattenglas"?
2. Ta ställning till frågan om en litterär kanon i skolan. Borde det finnas en färdig "lista" (kanon) som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid. Du måste ta ställning för ELLER emot. Lista de bästa argumenten i frågan. Läs följande text som utgångspunkt för dina resonemang: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/skapa-svensk-litteraturkanon/
3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om "Stundande natten"? Välj ut ett citat ur "Stundande natten" och koppla det till någon av artiklarna i häftet - ett citat där artikelförfattaren skulle anse att "Aprilhäxan" står för litterär kvalitet.
1. Den har stor betydelse enligt mig, för den fastställer vad som var viktigt att lyfta fram från litteraturen under vår tid, det är tack vare den så kallade ”eliten” som framtida generationer kan se tillbaka på och ta lärdom av vår samtid, sen är det ju så också att det kritikerna säger idag, kanske inte stämmer om 100 år. Strindbergs böcker tillexempel, avskyvärda på hans tid, och idag? Idag hyllar vi honom. Men hans böcker har på något sätts lyfts fram, och om inte kritikerna gillade honom då, så kanske det var de ”vanliga” människorna som lyfte fram det. Litterär kvalitet skapar debatt, vilket är intressant, för det kan ”tvinga” på en deras åsikt om en viss text så att man tillslut kan se på den med andra ögon. Men jag tycker inte att ve som helst kan avgöra vad som är litterär kvalitet då jag anser att man måste kunna vara objektiv och kunna förhålla sig till vissa ramar och kolla på helheten, jag skulle kunna gå in och säga vilken bok jag tycker om, men jag skulle inte tänka tanken på att bedöma ordvalen eller det som krävs för att det ska vara det där lilla extra som får vår samtid att lyftas fram och det som vi anser är viktigt idag. Jag tycker inte att många behöver vara involverade i processen, men jag tycker att man borde diskutera sådant här i skolan, för litteraturen har lyft fram verk genom alla tider, som lär oss än idag att se på världen med andra ögon, och det kan nog behövas med tanke på allt elände som är i världen just nu, så jag hyllar elitens insats genom alla tider för att vi läser om människor, precis som oss, fast i en annan tid och i en annan samhällssituation. 2. Jag tycker det. För oavsätt vad vi läser, så kommer vi alltid att lära oss något. Ändå sedan vi var små så har böcker varit med oss, Pippi Långstrump tillexempel, vad lärde hon oss? Ja, det skulle vi förmodligen inte kunna svara på som barn utan att säga ”man ska köpa fyra påsar godis när man vill.” Men Pippi lärde oss, undermedvetet, att våga vara oss själva, våga vara egen och våga stå för oss själva, vara självständiga, lära sig saker själv på sitt sätt, även om det inte blir rätt alla gånger. Jag kan komma på fler saker men det jag vill komma fram till är att vi läser något, och blir inspirerad. Och eftersom jag är 19 år nu, så kan jag se på Pippiböckerna och fundera över vad man kunde lära sig av henne. Vi lär oss att se saker på andra sätt ju äldre vi blir, så om vi hade en viss lista med litteratur för vissa åldrar, för att sedan försöka välja ut vad som denna bok ville säga oss. Sen tycker jag att läsa p.g.a. språket är en av de viktigaste anledningarna, för just nu ör det så mycket slangord som använda hipp som happ, och som det står i artikeln så kommer man behöva kunskaper för svenska för att kunna söka jobb. Sen tror jag att om man lyfter fram böcker som är litterär kvalitet så kan man ge ungdomar en chans att kunna se samhället på ett samhällskritiskt sätt och låta oss hitta vår ståndpunkt i denna värld för att kunna forma oss själva, självbiografier är något som jag tycker borde lyftas fram ännu mer, där har vi människors innersta tankar, oftast, som kan väcka diskussioner om samhällsproblem, vilket gör att man börjar uppmärksamma det ännu mer och då kanske man till slut kan ta tag i själva problemet. "Men på skolans område ser vi en tråkig utveckling vad gäller kärnämnet svenska. Var femte niondeklassare lämnar grundskolan utan att riktigt förstå en text på svenska och saknar förutsättningar att uttrycka sig i skrift." Är ett citat ur artikeln och här betonar dom hur många som faktiskt går ut utan att förstå en text. Att kunna bemästra det svenska språket krävs för att kunna få jobb, för det första måste man kunna skriva ett personligt brev. Så att läsa vissa böcker för att vidga sina vyer borde vara en självlarhet.
Jag tänkte på ”Finns det objektivt bra böcker” så är det två citat ur den texten som jag kopplade samman med mitt citat ur boken som fick mig att tro att denna artikelförfattare skulle uppskatta boken, det första ur artikeln är i inledningen och är ett utdrag av Henrik Elstad ”Ett perspektiv som jag tycker saknas lite i debatten är den betydelse som en bok kan ha i en mer allmän mening” och sedan från artikelförfattaren ”Det spelar ju inte så stor roll hur välskriven en bok är om läsaren inte tar emot berättelsen som en givande upplevelse.” Citatet jag valt från boken lyder ”Det är kroppen som ger upp. Inte jag. På kort sikt vinner den inget på att plåga mig, när man lider så lever man och bråkar. Men till sist bryts jag ner förstås, och det blir viktigare att smärtan upphör än att livet fortsätter.” Jag tror att många människor kan relatera till just det här, när man är så trött på att må dåligt så man känner att bara smärtan försvinner så är det bra sen, livet spelar ingen roll, för man har lidit tillräckligt av det livet har gett en. Så här pekar dom båda på att man inte ska glömma det allmänna, för detta är en allmänmänsklig känsla och man kan associera det med sig själv, och att det är det som kan göra en bok bra, att den är allmän så att fler kan skaffa en personlig koppling till den och utifrån det bygga på sig själv. Denna bok är väldigt gripande anser jag, med tanke på ämnet den behandlar och döden är också en sådan sak som alla människor har gemensamt, och jag tror att eftersom handlar om det de handlar om så blir den på ett sätt en givande upplevelse. Den första artikeln stämmer också in, en bok kan vara jättebra skrivet men handlingen är mindre bra, men som sagt i den här boken så är den skriven i Jag-form, vilket gör att man tar på sig karaktären extra mycket, och han upprepar sig ibland två gånger så man hänger verkligen med, och det känns poetiskt, djupt, man börjar tänka när man läser. Bokens ämne hade kunnat bli jättetrist, men hans handling gör den intressant och tilltalar mig, för dom samtalar om döden och vad som kommer hända efter. De tre vännerna som ligger för döden får deras vardag lite upplyst av de två systrarna Birgit och Angela som har ett medmänskligt bemötande genom att humorn inte har lämnat dom och det uppskattar de tre gubbarna. Och det är också en sådan sak som lyfter hela historian, att trots eländet så finner man en gnutta lycka, precis som man ska göra när världen runt omkring blir ljusfattig.
Hej på er och välkommen till bloggen!
SvaraRaderaUnder nästa vecka ska ni (förutom att läsa romanen) besvara nedanstående frågor. Svara så utförligt du kan och ge konkreta exempel ur artiklar / roman på dina åsikter!
1. Vilken betydelse har frågan om "den litterära kvaliteten" för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en "litteraturstorm i ett vattenglas"?
2. Ta ställning till frågan om en litterär kanon i skolan. Borde det finnas en färdig "lista" (kanon) som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid.
Du måste ta ställning för ELLER emot. Lista de bästa argumenten i frågan.
Läs följande text som utgångspunkt för dina resonemang: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/skapa-svensk-litteraturkanon/
3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om "Stundande natten"? Välj ut ett citat ur "Stundande natten" och koppla det till någon av artiklarna i häftet - ett citat där artikelförfattaren skulle anse att "Aprilhäxan" står för litterär kvalitet.
1. Den har stor betydelse enligt mig, för den fastställer vad som var viktigt att lyfta fram från litteraturen under vår tid, det är tack vare den så kallade ”eliten” som framtida generationer kan se tillbaka på och ta lärdom av vår samtid, sen är det ju så också att det kritikerna säger idag, kanske inte stämmer om 100 år. Strindbergs böcker tillexempel, avskyvärda på hans tid, och idag? Idag hyllar vi honom. Men hans böcker har på något sätts lyfts fram, och om inte kritikerna gillade honom då, så kanske det var de ”vanliga” människorna som lyfte fram det. Litterär kvalitet skapar debatt, vilket är intressant, för det kan ”tvinga” på en deras åsikt om en viss text så att man tillslut kan se på den med andra ögon. Men jag tycker inte att ve som helst kan avgöra vad som är litterär kvalitet då jag anser att man måste kunna vara objektiv och kunna förhålla sig till vissa ramar och kolla på helheten, jag skulle kunna gå in och säga vilken bok jag tycker om, men jag skulle inte tänka tanken på att bedöma ordvalen eller det som krävs för att det ska vara det där lilla extra som får vår samtid att lyftas fram och det som vi anser är viktigt idag. Jag tycker inte att många behöver vara involverade i processen, men jag tycker att man borde diskutera sådant här i skolan, för litteraturen har lyft fram verk genom alla tider, som lär oss än idag att se på världen med andra ögon, och det kan nog behövas med tanke på allt elände som är i världen just nu, så jag hyllar elitens insats genom alla tider för att vi läser om människor, precis som oss, fast i en annan tid och i en annan samhällssituation.
SvaraRadera2. Jag tycker det. För oavsätt vad vi läser, så kommer vi alltid att lära oss något. Ändå sedan vi var små så har böcker varit med oss, Pippi Långstrump tillexempel, vad lärde hon oss? Ja, det skulle vi förmodligen inte kunna svara på som barn utan att säga ”man ska köpa fyra påsar godis när man vill.” Men Pippi lärde oss, undermedvetet, att våga vara oss själva, våga vara egen och våga stå för oss själva, vara självständiga, lära sig saker själv på sitt sätt, även om det inte blir rätt alla gånger. Jag kan komma på fler saker men det jag vill komma fram till är att vi läser något, och blir inspirerad. Och eftersom jag är 19 år nu, så kan jag se på Pippiböckerna och fundera över vad man kunde lära sig av henne. Vi lär oss att se saker på andra sätt ju äldre vi blir, så om vi hade en viss lista med litteratur för vissa åldrar, för att sedan försöka välja ut vad som denna bok ville säga oss. Sen tycker jag att läsa p.g.a. språket är en av de viktigaste anledningarna, för just nu ör det så mycket slangord som använda hipp som happ, och som det står i artikeln så kommer man behöva kunskaper för svenska för att kunna söka jobb. Sen tror jag att om man lyfter fram böcker som är litterär kvalitet så kan man ge ungdomar en chans att kunna se samhället på ett samhällskritiskt sätt och låta oss hitta vår ståndpunkt i denna värld för att kunna forma oss själva, självbiografier är något som jag tycker borde lyftas fram ännu mer, där har vi människors innersta tankar, oftast, som kan väcka diskussioner om samhällsproblem, vilket gör att man börjar uppmärksamma det ännu mer och då kanske man till slut kan ta tag i själva problemet. "Men på skolans område ser vi en tråkig utveckling vad gäller kärnämnet svenska. Var femte niondeklassare lämnar grundskolan utan att riktigt förstå en text på svenska och saknar förutsättningar att uttrycka sig i skrift." Är ett citat ur artikeln och här betonar dom hur många som faktiskt går ut utan att förstå en text. Att kunna bemästra det svenska språket krävs för att kunna få jobb, för det första måste man kunna skriva ett personligt brev. Så att läsa vissa böcker för att vidga sina vyer borde vara en självlarhet.
Jag tänkte på ”Finns det objektivt bra böcker” så är det två citat ur den texten som jag kopplade samman med mitt citat ur boken som fick mig att tro att denna artikelförfattare skulle uppskatta boken, det första ur artikeln är i inledningen och är ett utdrag av Henrik Elstad ”Ett perspektiv som jag tycker saknas lite i debatten är den betydelse som en bok kan ha i en mer allmän mening” och sedan från artikelförfattaren ”Det spelar ju inte så stor roll hur välskriven en bok är om läsaren inte tar emot berättelsen som en givande upplevelse.” Citatet jag valt från boken lyder ”Det är kroppen som ger upp. Inte jag. På kort sikt vinner den inget på att plåga mig, när man lider så lever man och bråkar. Men till sist bryts jag ner förstås, och det blir viktigare att smärtan upphör än att livet fortsätter.” Jag tror att många människor kan relatera till just det här, när man är så trött på att må dåligt så man känner att bara smärtan försvinner så är det bra sen, livet spelar ingen roll, för man har lidit tillräckligt av det livet har gett en. Så här pekar dom båda på att man inte ska glömma det allmänna, för detta är en allmänmänsklig känsla och man kan associera det med sig själv, och att det är det som kan göra en bok bra, att den är allmän så att fler kan skaffa en personlig koppling till den och utifrån det bygga på sig själv. Denna bok är väldigt gripande anser jag, med tanke på ämnet den behandlar och döden är också en sådan sak som alla människor har gemensamt, och jag tror att eftersom handlar om det de handlar om så blir den på ett sätt en givande upplevelse.
SvaraRaderaDen första artikeln stämmer också in, en bok kan vara jättebra skrivet men handlingen är mindre bra, men som sagt i den här boken så är den skriven i Jag-form, vilket gör att man tar på sig karaktären extra mycket, och han upprepar sig ibland två gånger så man hänger verkligen med, och det känns poetiskt, djupt, man börjar tänka när man läser. Bokens ämne hade kunnat bli jättetrist, men hans handling gör den intressant och tilltalar mig, för dom samtalar om döden och vad som kommer hända efter. De tre vännerna som ligger för döden får deras vardag lite upplyst av de två systrarna Birgit och Angela som har ett medmänskligt bemötande genom att humorn inte har lämnat dom och det uppskattar de tre gubbarna. Och det är också en sådan sak som lyfter hela historian, att trots eländet så finner man en gnutta lycka, precis som man ska göra när världen runt omkring blir ljusfattig.
(Ovanstående två kommentarer är från Emma E)