Hej på er och välkommen till bloggen! Under nästa vecka ska ni (förutom att läsa romanen) besvara nedanstående frågor. Svara så utförligt du kan och ge konkreta exempel ur artiklar / roman på dina åsikter!
1. Vilken betydelse har frågan om "den litterära kvaliteten" för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en "litteraturstorm i ett vattenglas"?
2. Ta ställning till frågan om en litterär kanon i skolan. Borde det finnas en färdig "lista" (kanon) som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid. Du måste ta ställning för ELLER emot. Lista de bästa argumenten i frågan. Läs följande text som utgångspunkt för dina resonemang: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/skapa-svensk-litteraturkanon/
3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om "Händelser vid vatten"? Välj ut ett citat ur "Händelser vid vatten" och koppla det till någon av artiklarna i häftet - ett citat där artikelförfattaren skulle anse att "Aprilhäxan" står för litterär kvalitet.
1. Ja, jag tycker den litterära kvaliteten har ganska stor betydelse för samhället. Men olika personer har faktiskt olika syn på vad som är en god litteratur. En del lära böcker för att lära sig något, andra människor läser bara för underhållningsskull. Jag tycker skolverket borde engagera sin mer med litterära kvalitet.( Skolverket kan inte veta alla elevernas boksmak, men det finns även objektivt bra böcker, t.ex. en roman med väl skrivna språk) Det är viktigt att skoleleverna läsa litteratur.
2. Jag tycker det kan vara bra om det finns en färdig ”lista” som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid. Eftersom det måste finnas en anledning till varför vissa litteratur verk är mer populär och anses vara viktigare än andra. Dessa litteraturer måste ha större betydelse för historia, samhället och kultur, eller så var de toppverk under sin tid. Därför är det viktigt att bevaras. Och för oss elever är det viktigt att känna till de, delvis för att ärva kulturen och dessa kunskaper kommer kanske att hjälpa och oss i framtidens arbetsliv.
Att har en litteratur kanon innebär att sända en klar och tydligt signal till skolmyndigheter och kommuner så att de ska satsa på litteraturundervisning och kulturaktiviteter. Sedan behöver inte alla elever tycker t.ex. Bellmans epistlar, Tomas Tranströmers dikter eller Kerstin Ekmans skönlitterära produktion är de bästa verk som finns. Utan man ska läsa de för att de har stor betydelse för mänsklig historia, men är de verkligen bra eller dåligt, då måste varje elev för resonera själv.
3. Om jag ut går ifrån Camilla Läckbergs text: ”Kulturens fel att vanligt folk tröttnat på att läsa böcker”. Hon tycker man ska läsa böcker för att det är roligt och underhållande. Skärskilt i ett samhälle där många känner stress i vardagen, i fall om man ha tid för läsning, då är det viktig man väljer en bok som själv tycker om, om inte bara dömer böcker ut ifrån hur många priser böckerna har vunnit. Hon skulle kanske tycka ”Händelsen vid vatten” är en ganska bra bok, det är inte så gammaldags, språken är inte så jätte svårt, dessutom är den en deckare. ( för de som tycker om dekare, t.ex. jag skulle nog tycker boken är ganska spännande och underhållande.)
Ett citat ur Händelse vid vatten som jag tycketär spännande och bra: ” Själva marken skrämde henne. De ramlade i djupa hålor. Mia grät. De följde stigar som var tunnlar i det tjocka videriset. De försvann vid stora hål och hon begrep till slut att det inte var stiga som människor gjort. Men hon fann platsen där ån rann ut i sjön och de hörde de små fallen mellan stena prata och sorla”.
Bra svar där du tar upp flera olika aspekter på ämnet! jag tolkar dina svar som att det är viktigare att man väljer ut så kallade "objektivt bra" böcker och tvingar eleverna att läsa dem, än att man väljer böcker som passar elevernas privata smak om bra/dåligt. Håller du med? Är det viktigt att "tvinga" elever att läsa böcker som de kanske inte gillar, men som de kan lära sig någonting av?
Svar från Elin: Nja, nästan. Kanske inte direkt ”tvinga” elever att läsa dem, ordet ”tvinga” låter nog inte så fint. Men jag tycket det är som sagt viktigt att åtminstone känna till en del av de ”objektiva bra” böcker, eftersom det finns alltid anledningar till varför dessa verk blir allmän känd. Men eleverna behöver absolut inte tycka de är bra.
Åt andra sidan, det är också är väldigt viktigt att elever får välja böcker i skolan, åtminstone en del av böcker, eftersom om lärare inte låter eleverna välja böcker alls, blir det förstås tråkigt, och eleverna kommer kanske tappar läslust. Men om lärare låter eleverna väljer böcker själva helt hållet, så kanske väljer många av eleverna bara böckerna som de har läst förut, eller böckerna med samman genre. (t.ex. jag är intresserat av deckare, då väljer bara att läsa böcker inom det genre) till slut sker det inte så mycket utveckling, Jag får inte så mycket mer allmänt kunskapen om litteratur om jag bara läsa böcker som jag har läst förut eller om jag bara läsa en enda bokgenre. Dessutom böckerna som vi läser i skolan är ett skolarbete inom ett skolämne. Därför bör det finnas en viss ram, om meningen med kursen är att eleverna skall känna till en allmän bild av litteratur verk från olika tider, och att utvecklas sina kunskaper inom litteratur.
Sammanfattningsvis säger jag att jag tycker det är viktigt att eleverna få välja inom en viss ram, men en skolarbetet är en skolarbetet. Man måste nog lära känna till kunskaper i allmänhet också, oavsett om det passa min egen smak eller inte. ( sammansak som i andra ämne, Jag kan inte ENDAST lära mig kunskaperna som jag tycker är intressant, utan det finns alltid andra kunskaper som är viktig men inte alls lika spännande.)
1. Litterär kvalitet skapar för det första intressanta debatter och man kan utvidga sina sinnen i hur man förhåller sig till alla olika sorters böcker. Man kan diskutera huruvida en bok är bra eller dålig, och de argument man använder sig av för att försvara sin bok kan hjälpa den som inte uppskattat den boken tidigare ser den i ett nytt perspektiv och kanske då förstår boken och att det finns andra syften med den. Jag tycker inte att många måste engagera sig eller så, utan det ska vara frivilligt om man känner att man själv har något att bidra med eller liknande. Men det är inte något som alla ska tvingas att engagera sig i, för då blir det ett tvång och att tvingas till att intressera sig djupare i litteratur när man inte är särskilt intresserad av det så kan det för det första släcka den lilla lust man har till att läsa men också så kan mycket onödig kritik komma från någon som inte intresserar sig för böcker. 2. Det kan vara en bra idé att ha en lista på vilka böcker som rekommenderas om man vill ha något mer intellektuellt, och de som i sådana fall skulle utse dessa böcker med ett annat intellektuellt djup skulle vara de som har en slags utbildning i litteratur och som har erfarenhet om vad som klassas som bra och dåligt. Man behöver behålla svenska språket, särskilt nu med allt slang och alla ord som kommer från exempelvis engelskan utan att försvenskas, och då passar det bra att läsa ett antal böcker som utsetts av några som kan sin sak för att vi ska få ta del av den typ av böcker som kan hjälpa oss att få insyn i historien och samtidigt utveckla vårt språk. Anledningen till att jag tycker att folk utbildade och erfarna inom litteraturen ska bestämma vilka böcker som har detta djup och rätt språk stöds av Johanna från bokbloggen Bokhora; hon säger i ett av sina inlägg att det på samma sätt är självklart att en utbildad och erfaren doktor är bättre på sitt arbete än vad en nyutbildad doktor är inom det ämnet, och att en nyutbildad doktor är bättre inom samma ämne än vad en alldeles outbildad person är. Detsamma måste ju gälla litteratur? Vi ifrågasätter väl heller inte att en historiker är bättre på historia än vad en person som inte alls är påläst inom ämnet är. Dock ska man väl inte vara lika strikt och systematisk som Christer Nylander ville vara enligt sin artikel, litteratur är inte systematisk, litteratur är konst. Sedan ska man inte tvinga eleverna att uppskatta dessa böcker, men de och skolorna måste förstå att det är viktigt att få något sorts kulturmedvetande för att kunna öka ens förståelse över samtiden och dåtiden. Det ska vara fritt för eleverna att tycka vad man vill om böckerna man ”tvingas” att läsa, för att inte döda läslusten helt. Men samtidigt så tycker jag inte att det ska finnas tvång i litteratur, snarare då kanske uppmuntring, så man måste på något sätt kombinera de två. Kanske genom att rekommendera en trave med böcker av olika slag, men som ändå innehåller bra språk och viktig handling, så får man välja fritt mellan de böckerna och om man har en annan bok så kanske man kan ta den om den är tillräckligt djup (eller kanske annars ändå, för om eleven tvingas läsa en bok som denne inte är mogen för så kan det, som Camilla Läckberg sa, göra en immun mot läsbacillen).
3. Om jag än en gång ska referera till Johanna på Bokhora så skulle jag vilja ta exemplet hon ger med att man inte behöver vara en Nobelpristagare för att vara en bra och underhållande författare. Vissa författare kanske bara vill underhålla och gör då också det, medan andra kanske snarare siktar efter att sätta spår i historien. Då tror jag att Johanna kanske skulle kunna uppskatta Händelser Vid Vatten, om hon inte skulle tycka att de norrländska orden är för mycket? Men det kan ju också vara bra, att man behåller dialekter på det viset, i böcker. Dock tror jag att Johanna som litteraturlärare på IB skulle tycka att Kerstin Ekmans bok var lite för tunn ändå i de olika lagren för att kunna diskutera på hennes lektioner. Kanske inte för tunn i vanliga människors liv, utan precis lagom djup. Men det finns liksom inte direkt något att gräva djupare i. ”Det såg inte längre ut som en spegelbild i vatten utan som ett annat lufthav och ett djup som fortsatte neråt i långa skogklädda sluttningar mot en botten som man inte kunde se.” Det här är ett citat som jag tycker var ganska poetiskt, som så många andra av Kerstins beskrivningar. Jag tror att Johanna från Bokhora skulle uppskatta detta citat, då man kanske kan leta efter metaforer i det och på något vis hitta ett annat djup i citatet.
Elins tolkning, del 1: Jag har läst boken ”Händelser vid vatten”. Det är deckare roman som skriven av Kerstin Ekman och utgiven 1993. Jag ska analysera boken med ideologikritisk metod. Boken utspelar sig i en påhittad jämtländsk by som kallad Svartvattnet. Dit ett dubbelmord begås på sjuttiotalet. På midsommarafton kommer Annie tillsammans med sin dotter Mia med bussen från Stockholm. Annies nya sambo Dan skall möta dem, men han kommer aldrig. Trött och besviken ger sig Annie tillsammans med Mia av in i skogen för att själv leta sig fram till stugan där de skall bo. Trots kartan och den ljusa natten går de vilse och till slut söker Annie hjälp i det blå tältet nere vid vattnet, men där ser hon fruktansvärda saker som hon inte vill se… Johan Brandberg är en annan av huvudpersonerna som vi kommer att betrakta oss med i den här boken. Han är den yngsta av en skara bröder. Hans föräldrar heter Gudrun och Torsten. Gudrun brukar skydda Johan om det är någon som gör något elakt mot honom. Men han har inget bra förhållande med styvfar Torsten och bröderna. En gång hade bröderna slänger ner honom i en tom brunn och åker därifrån. Senare samma kväll liftar Johan med en finska för han vill inte tillbaks till Torsten och bröderna. Han tillbringar en tid med finskan som han liftade med men en del saker går snett och han kommer inte hem till Svartvattnet på länge… Kerstin Ekman belönade med Augustpriset för denna bok. Boken är uppdelad i två delar första delen handlar om tiden vid mordet och andra delen utspelar sig arton år senare. En speciellt saken med handlingen är den har inte bara en huvudperson utan flera stycken. D.v.s. man får en rad olika perspektiv från olika huvudpersonerna. Man får följa dessa människor som på något sätt har kontakt med morden eller med de personerna som är inblandade. Vilket bygger upp en spänning som annars inte skulle finnas. Ekman beskriver även en stor del av om det vackra norrländska landskapet i sitt verk, skogen, sjöar och den tysta, gröna naturen. Men huvud budskapet och hennes medvetna grundvärderingar är hur människorna i en liten by försöker klara sig igenom förändringar som samhällets modernisering och centraliseringen till städerna. T.ex. Skogsbolagen avverkar och skändar skogarna kring byn och lämnar dem lika snabbt som de kom dit, mycket sargade och våldsam.
Elins tolknig, del 2: Man kan tro att Händelser vid vatten en kriminalgåta, men egentligen handlar inte speciellt mycket om hur de löser morden utan mer om hur de levde, som en skildring av människor i skuggan av ett brott, t.ex. om Annies liv, hur hon går vidare och försöker att anpassa sig och komma in i ett samhälle som är så annorlunda. Som tidigare sagt utspelade boken i en liten by i Jämtland, en liten landsbygd utanför det centrala samhället. eftersom Ekman själv hade flyttade till Valsjöbyn i Jämtland, byn har ungefär samman geografiska läge som Svartvattnet. Och Ekman satsade en stor del arbetet med att beskriva det vackra lanskapet. Här ett citat ur boken som är ett av exempel på författarens positiva miljöbeskrivningar: ”Sjön var blank den kvällen. Stränderna nedanför fjällen återgavs i vattnet, svartblåa med varje detalj i den taggiga grankonturen lika tydlig som på förlagan. Det såg inte längre ut som en spegelbild i vatten utan som ett annat lufthav och ett djup som fortsatte neråt i långa skogklädda sluttningar mot en botten som man inte kunde se. På andra sidan vägen var det branter med gräs som lyste i solen. Ängsblommorna hade starkare färger än hon någonsin sett.” När det gäller karaktärer blir det lite mer komplicerade eftersom boken utspela sig i flera platser samtidigt. Men jag tror det är egentligen bara två liv som finns i centrum. Johans och Mias. Men författare valde att berätta sin historia med hjälp av tre personer, de är Johan, Birger och Annie. Johan var en ung kille blev uteslutet från sin familj. Skyddad av sin mor men föraktad av sin styvfar och sina bröder. Hans ungdomstid var inte särskilt lyckligt och han var väldigt fattig. Så jag skulle nog sortera honom i en lägre samhällets grupper. En bönders son. Fattigt, maktlös och hjälplös. Beskrivningar om Johan (särskilt i början i romanen) handlade mycket de psykiska delar, t.ex. när han blev slängd i den tomma brunn, hur han tänkte, hans tanke om sitt liv, sin mamma, styvfar och sina bröder, tanken om liv och död. Jag tycker författare har en ganska neutrala (men trovärdigt) beskrivning om Johan. Annie tog med sig sin lilla dotter Mia och flyttade till Svartvatten pga. sinn arbete och sin sambo. På vägen upp till byn upptäckte de ett dubbelmord begåtts vid vatten. Det blev en hård konsekvens – hon själv blir mördad några år senare för vad hon såg. I samband med hon såg en okänd ung man spring förbi mordplasten den natten när Annie upptäckte morden. Senare fick läsare vetat att den okände unga man var Johan och han blev ihop med Annies dotter Mia. Annie blev skraj eftersom hon tror Johan var mödare. Jag tycker Annie fram början tillhör storstadsborna. Som sedan försökte pressa in sig och anpassa sig i mycket annorlunda och mindre samhället. Genom henne fick vi en inblick i Stjärnbergskollektivet. ( där levde man utan el osv.)
Elins tolkning, del 3: Läkare Birger är den mest klassiske deckarfiguren av de tre – han är överviktig, har äktenskapsproblem och måste ständigt hjälpa lokalbefolkningen med deras problem. Birger har varit tillsammans med Annie några år innan hon blev mördade. Dödsfallen såg ut som en olycka men Birger upptäckte att det inte är det. Då ägnade han sig åt att lösa moden. Johan insåg att morden måste lösas för att hans familj ska få ro och samarbetade med Birger för att lösa dubbel morden som skedde för längre sedan och modet på Annie. Jag tolka Birger som en liten ”finnare” folk från liten högre samhällets grupper i den lilla byn(eftersom han var läkare). Ekman beskriver honom på en positiv sätt, han liknar Leopold Bloom i "Ulysses" av James Joyce, han var manlig men framhävde inte sin manlighet med aggression och arrogans. Han var en riktigt snäll människa. Alla huvudpersoner och något slag förhållande med varandra, men en del förhållande var bra men andra inte. Johan och Mia blev ihop och de väntade barn. I sin roman beskriver Ekman mycket om människorna som levde i skuggan av ett brott. Förut alla kände alla i byn, plötsligt händer ett mord i det lilla samhället och mördare gick fortfarande lös, alla människor var misstänksamma, avvakta varandra och ingen kände sig säkert längre. Mordet har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv, det blev till slut lösta, men på vägen till har många varit misstänkta och Ekman avslutade sin berättelse med några långgående konsekvenser. T.ex. Gudrun misstänkte hans son Johan var skyldig till dubbel morden, men hon frågade aldrig. För att försöka skydda sin son döda hon Annie, så att Johans och Mias barn aldrig fick träffa sin mormor. Jag tycket att beskrivningen om de olika karaktärer och deras förhållande i romanen är ganska verkligt och trovärdig. T.ex. en ynklig, hjälplös ungdom som ha dåligt förhållande med sin familj finns också i dagens samhälle. Romanen handla om en del marginaliserad och utsatt människor som inte kan kontrollera sig i mörkret. I byn Svartvatten finns ett ideal av ytlig manlighet som kan bli ganska farligt. Osällskaplig människa som ballar ur är det yttersta exemplet på det här utanförskapet. Ett annat exempel. Annie Raft var en lärarinna och folk förväntat faktiskt att hon ska bete sig som en lärare. Här är ett citat ur romanen som stöder mitt argument: ”- Jag hämtar det. Jag ska hämta kläder åt dig. För helvetet Annie att du aldrig glömmer nånting. Du är född till lärarinna!” Så kan det också vara i dagens samhälle, att man har vissa förväntningar på en del människors beteende. En präst ska predika Guds ord och förvalta sakramenten. De ska vara djup troende och ser prydligt ut. En lärare ska vara snäll och välutbildad, och klädd sig välvårdad.
Elins tolkning, del 4: Jag tycker romanen uppfyller till en stor del vårt samhälles schablonbild av landsbygdens människor. De bor utanför det centrala samhället och har en relativt begränsade syn om världen och samhällts relationer. En del av dem var inte heller så välutbildad. ( en del män stanna kvar i byn pga. jakten, brännvinet och snuset. Medans en del kvinnor utbilda sig och flyttar). De blir förtryckta av andra samhälles grupper och folk som ha makt. T.ex. kommunen och skogbolagen som bestämde skolavverkning skall ske, lokalbefolkningen har egentligen inte så mycket att säga till, det enda de kan göra är att sitta hemma och ser på när maskiner förstöra och skändar deras skog (livsmiljön). Här är ett citat ur romanen som beskriver de förtryckta människors känslor: ”Nej! Jag kan inte väva. Du vill att jag ska ersätta skogen med bilder. Landstinget ska sätta upp dom på sjukhusväggarna. Men jag vill ha skogen. Dom sjuka vill ha skogen, dom vill leva. Citaten förklara att hotet kommer inte endast i från en aggressiv avverkningspolitik utan att människor i dessa trakter är så djupt beroende av naturen. (skogen, vattnen och fjället.) Även om de inte ens är särskilt medvetna om sitt beroende. Som jag sagt tidigare handla romanen om den vackra naturen i norrländsk by, hur människorna i en liten by försöker klara sig igenom förändringar som samhällets modernisering och centraliseringen till städerna. (om konflikter och även liten konsekvens) Jag tycker romanens medvetna och omedvetna ideologi stämmer i stort sätt bra överens med varandra. Händelser vid vatten är inte bara en deckare, utan det är också en roman som skildra samhällets problem, t.ex. utanförskapet i glesbygden, miljöförstörning osv. Jag tolka bokens titel ” Händelser vid vatten” är både spännande och lite mystiskt, vid vattnet födds berättelse, där kopplar hon ihop händelser, människor och naturen. Ekman har verkligen lyckas att framföra dessa synpunkter i sitt verk: "- Vi har och vi måste ha en skogsnäring. Men ännu är vi långt ifrån det tillstånd där ekonomisk vinning balanseras mot naturvärden och vi är långt ifrån full förståelse för hur viktig artrikedomen är. – Men när människor berövas det som varit ett naturligt inslag i deras miljö, när skogsskiften kalavverkas, när vattenfall byggs ut, när en bäck som varit lekplats för öring torkar ut efter en trakthuggning – då betyder det sorg och vilsenhet." ( Källor: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/grand-final-i-deckarbranschen/)
Michelles svar: 1. Vilken betydelse har den litterära kvaliteten för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en litteraturstorm i ett vattenglas? Enligt mig så har den litterära kvaliteten stor betydelse för då-, nu- och framtidens samhälle. Jag tycker att det är intressant att inte bara ha underhållning som ett syfte med en bok, utan att det även finns böcker där beskrivningar och språket tar över handlingen. I den samtid vi lever i så handlar det ofta om vad vi själva tycker om saker och ting, då det enligt oss är allting som spelar roll. Så länge vi får berätta våra synpunkter och känslor inom olika ämnen så är det bra sen. Jag tycker att det är bra att man resonerar kring vad man själv tycker, men jag tycker man borde prata om hur viktig boken man läst är i ett historiskt perspektiv eller i vårt samhälle mer än vad man gör. Man kan tänka om författaren har gjort något nyskapande till exempel. Jag anser att folk som säger att vissa inte kan säga vad som är bra och dålig litteratur har fel då jag tycker att litteraturvetare är väldigt bra då de sätter in böcker i olika sammanhang för att få fram vad de gör som är så bra i vårt samhälle eller i vår historia. En bok som är bra är inte samma sak som god litteratur, och det tar väldigt många fel på. Välskriven och originell tycker jag kan kännetecknas som god litteratur medan bra litteratur kan vara underhållande och känsloframkallande. En bok som har bägge delar tycker jag är ”Torka aldrig tårar utan handskar” då den både är betydelsefull och välskriven. Vi får lära oss om AIDS-skräcken som fanns under 1980-talet samt dess hets mot homosexuella och den är även skriven på ett sätt som många människor tilltalas av. Medan ”Händelser vid vatten” kanske inte är så betydelsefull, men väldigt välskriven på grund av sitt språk samt naturbeskrivningar. Jag tycker att det är viktigt att engagera sig i frågor om litteratur, även fast vi inte är några litteraturvetare, då våra egna åsikter kan mötas och brytas.
2. Borde det finnas en färdig lista som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid? Ja det tycker jag. Genom litteratur får vi lära oss otroligt mycket. Genom att läsa som barn så lär vi oss saker som vi kanske tycker är självklara idag, såsom att inte vara elak. Eller som i Alfons Åberg då man lär sig till exempel att inte säga ”jag ska bara..” utan att man istället gör saken man blivit tillsagd direkt. Medan man i vuxnare ålder kan lära sig om psykiska aspekter. Så som att man kan se känslor ur någon annans ögon. Som till exempel Alex Schulmans bok ”Älska mig” där han beskriver sin uppväxt med sin far och hur han tar sig igenom hans död. Har man varit med om samma sak och inte vet hur man ska ta sig ur sorgen så tycker jag att det är bra att läsa en självbiografi om någon som varit med om samma sak, så att man kan se det genom någon annans ögon och finna inspiration och styrka för att ta sig upp ur det mörka hålet man hamnat i. Vi går ju igenom olika faser i livet och jag tycker att boklistan ska vara uppbyggd efter dessa. Som i ungdomen, då vill man inte läsa svåra böcker och därför ska böckerna vara enkla och matcha fasen man är i. Böckerna ska fokusera på handlingen. Kärleksproblem, böcker om självförtroende och vänner. Medan man i senare år, som i gymnasiet, att man kan läsa mer djupgående böcker som fokuserar mer på språk och beskrivningar än händelser, som man gör i Händelser vid vatten till exempel. Litteraturen får oss att förstå och saker ur olika perspektiv och så är det med allt här i livet. Det finns inte bara ett perspektiv på något där vi lever, förutom inom naturvetenskap där det finns ett enda svar. Men i denna boklista som jag tycker ska finnas, så ska man lära sig något om samhället, människan, litteraturen och världen. Men var de ska uppdelas beror helt på vart man står i livet eller hur gammal man är.
Forts Michelles tips: 3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om händelser vid vatten? Vad jag har läst om i artiklarna så är litteratur med hög kvalitet något som Händelser vid vatten verkligen har. Kerstin Ekman är en väldigt bra gestaltare av människor och deras känslor och tankar. Det kan ju vara svårt att göra händelser och personligheter gripbara, men det löser hon genom att fylla ut med otroliga miljöbeskrivningar som dessa två citat ur boken till exempel.
”Han gick ut i den tunga luften. Rosorna i häcken blommade i överflöd. De doftade starkt och sött. Knappt friskt. Annie hade sagt att de luktade rökelse och kussimurra. En annan gång att de luktade som kärleksgudinnan under armare och under en värmebölja hade hon stönat att de luktade nordafrikans bordell.”(s.341)
”På hyggena hade det stora ådernätet av vatten skurits av och marken torkat till dödkött i landskapets kropp. Hon visste inte heller att det bara var de små hyggena som syntes från vägen, att större och större områden skars av från sina förbindelser med molnen och gjordes oförmögna att ge någonting tillbaka när det sura regnet genomsipprade dem. ”(s. 15)
Enligt artikeln ”Vem avgör vad som är god litteratur” så är god litteratur något som lagts ner tid på och det kan man verkligen se med hjälp av dessa citat att Kerstin Ekman har. Hon beskriver miljön, lukter och syner på sådana otroliga vis som ingen annan kan. Hennes böcker är ju självklart höglitteratur och det är en sådan himla skillnad mellan populärlitteratur och denna sort, då känslorna av att läsa de olika genrerna är så långt bort ifrån varandra som det går. Så Kjell Pettersson, som skrev denna artikel, skulle verkligen tycka om Händelser vid vatten då det enligt honom ska skina igenom boken att författaren lagt ner tid på skrivningen och det gör det verkligen. Språket och beskrivningar skulle enligt honom vara magnifika och det ser vi verkligen på citaten jag skrev ovan.
1. Att diskutera vad som är bra eller dålig litteratur tycker jag är bra vilket kan öka intresset för läsning vilket förbättrar vårt språk. Att diskutera och reflektera vad vi läst eller bara att diskutera vad vi tycker och att lyssna på andra får oss att utvecklas. Jag tror inte att samhället i stort bryr sig så mycket om om böcker är ansedda att hålla litterär kvalitet eller inte. Självklart tror jag att om en bok har fått bra recensioner så vill folk läsa den men jag tror inte att det är så många som väljer en bok efter om den fått august-priset eller inte. Men böcker som nu faktiskt anses ha bra kvalitet är ju förmodligen väldigt bra och har ett bra språk och det tycker jag att vi i vårt samhälle idag, som läser mycket som står på internet, behöver eftersom att sånt som står på internet absolut inte behöver vara särskilt bra svenska. 2. Jag tycker att det låter bra med en kanon där det bestäms vad vi ska läsa. Självklart tycker jag att man också ska få välja vad man vill läsa, utöver kanon, för att inte tappa läslusten. Om man läser böcker som är bestämda sen innan så kan man få igång diskussionen tidigt om vad litterär kvalité är och om det är viktigt. Och då har man ju också lärt sig mycket på kuppen eftersom att de böckerna, som jag sagt tidigare, har ett bra språk och som ger oss inblick i hur livet såg ut för länge sedan (om det är en gammal bok). Jag tycker också att det är bra att man i tidig ålder börjar läsa böcker och reflektera över vad man har läst vilket kommer att öka läsförståelsen. Så här står det i artikeln: "Men på skolans område ser vi en tråkig utveckling vad gäller kärnämnet svenska. Var femte niondeklassare lämnar grundskolan utan att riktigt förstå en text på svenska och saknar förutsättningar att uttrycka sig i skrift." Det står senare i artikeln att med bristande kunskaper i svenska så har vi svårt att uttrycka oss i skrift, kommunicera med myndigheter, söka jobb eller ta del i samhällslivet. För om vi inte kan läsa en lång text och förstå vad som står där, hur ska vi då kunna läsa en tidning? Samtidigt så kan en litterär kanon ta bort läslusten hos unga som Camilla Läckberg skriver om i sin artikel, att vi ska läsa för nöjes skull. Men därför är det också bra, som jag skrev tidigare, att elever får välja egna böcker också som de vill läsa för att inte ta bort läslusten. 3. Jag tror att artikelförfattarna skulle tycka bra om den här boken då det är en spännande deckare, men också en väldigt ovanlig deckare eftersom att den inte bara fokuserar på mordet och mordutredarna, utan mest på människorna runt om, och händelser som ofta inte har något alls att göra med mordet. Boken fick augustpriset så jag antar att de flesta författare skulle anse att den är bra. Camilla Läckberg skulle förmodligen tycka om boken eftersom att hon själv är en deckarförfattare och att Kerstin Ekdal kan ha varit en förebild för henne. Jag tycker också om citatet som Jenny skrev: ”Det såg inte längre ut som en spegelbild i vatten utan som ett annat lufthav och ett djup som fortsatte neråt i långa skogklädda sluttningar mot en botten som man inte kunde se.” Camilla Läckberg använder sig inte av riktigt så målande beskrivningar men jag tror absolut att hon skulle tycka om det. Det ligger en mystik över citatet tycker jag, och Camilla Läckberg skulle förmodligen också tycka om det just pga att de är en spännande roman.
Forts på fråga 1/2: Jag håller med Michelle när hon säger att böcker är viktiga i syfte att informera, som i boken Torka Aldrig Tårar. Även om en bok kanske inte anses ha bra kvalitet så kan den vara otroligt viktig för samhället för att skapa debatt. Böckerna Fifty Shades of Grey skulle inte jag anse vara några litterära verk eftersom att språket är väldigt väldigt enkelt. Men bokens ämne är så tabubelagt och i och med böckernas popularitet har ämnet börjat diskuteras mer än det gjort tidigare. Och då kan man ju också börja diskutera om boken faktiskt ÄR bra fastän boken i sig kanske inte är så välskriven men har lästs av otroligt många och blivit omtalad. Den kan ju fortfarande vara underhållande och upp för debatt fastän Svenska Akademin kanske kastar den i soporna. Litteratur är ett sätt att nå ut till människor och att få fram något man vill berätta. Därför är det också så bra att man börjar läsa tidigt i livet då man får lära sig, inte bara språket, utan andra saker som man kanske inte får med sig lika lätt och självklart annars. Som Världens starkaste Bamse t.ex. som är en stark hjälte men som inte tycker om att slåss även fast han har en massa styrka i och med dunderhonungen. Det ar vi använt lite hemma hos mig när min yngsta lillebror har fått för sig att han ska slåss. Då säger vi: "skulle bamse slå? Han tycker inte om att slåss, det är ju fel". Då vill han gärna efterlikna Bamse och slutar att slåss.
Jennys tolkning: Boken ska kretsa kring ett dubbelmord som hände för nästan tjugo år sedan i en liten norrländsk by som heter Svartvattnet. Boken utspelar sig under den tid då skogsskövling var aktuellt men inte miljötänk. Man får följa en hel del karaktärer och deras del i dåtidens omskakande dubbelmord, oavsett om de är skyldiga eller oskyldiga. Det framgår också en mängd psykologiska tankar kring detta. Det finns dock två huvudkaraktärer som jag uppfattade det och det är Annie (som är mamma till Mia, som sedan tar över Annies roll i boken då hon blir mördad på grund av vad hon såg vid sin flytt till Svartvattnet) och Johan (son till Gudrun och styvson till Torsten). Boken är också indelad i två delar, där man i första delen får perspektiv på perioden runt morden och det som hände då, med alla personliga intriger och hur de fick sin början. I andra delen får man läsa om hur man försöker ta upp lösningen på morden igen och vill hitta en lösning och ett svar på vem som är mördaren. Jag tror att Kerstin Ekman vill lyfta fram hur livet i en norrländsk liten by kan se ut, både på gott och ont genom en deckare. Brott kan ju skapa både gemenskap och splittring människor emellan och jag tror att det är delvis det och delvis kanske också kvinnan och den fega mannens låga status i detta samhälle som hnon vill visa och ta upp i sin bok. Annie beskrivs som en kvinna som är modig och vill vara en bra mor. Hon bekymrar sig både över att ta hand om Mia då hon är en liten flicka men även över hur hon ska bete sig då Mia blir tonåring. Särskilt jobbigt för Annie blir det då Mia börjar träffa Johan, som Annie misstänker är delaktig i dubbelmordet. Men hon verkar vara en väldigt modig kvinna, som är långt ifrån den modell som kvinnor skrivs enligt. Hon är kritisk och tuff, men ändå känslosam och hon kan bli rädd om det verkligen är något som skrämmer henne. Men jag tycker att hon beskrivs som en kvinna som har skinn på näsan men som ändå inte passar in i en norrländsk liten by, hon är för storstadsaktig för det. För öppen och trevlig på något sätt, men som att hon dras tillbaka av männens stora uppblåsthet och deras typiska manlighet (sättet att se ned på kvinnan som verkar vara typiskt för just små ställen i Norrland). När Annie dör tycker jag att Mia får ta över hennes roll litegrann, men då blir kvinnan i huvudrollen snarare blåögd och feg. Hon beskrivs inte alls, tycker jag, som tuff och modig utan blir som sin moders motsats. Ett exempel på att hon skulle vara blåögd tycker jag är det faktum att hon blir tillsammans med Johan och skaffar barn med honom trots att hans mor låg bakom mordet på Mias egna mamma. Det skulle jag vilja påstå är både blåögt och faktiskt också fegt. Om det var så att hon gjorde det för att ”passa in”. Både Annie och Mia ser jag som metaforiska invandrare i Svartvattnet. De kommer från Stockholm och behandlas i stort sett som att de skulle komma från ett annat land. Jag tror också att det spelar in att hon är en kvinna, att man blir behandlad lägre där uppe som kvinna än om man hade varit man.
Jennys tolkning, forts: Johan däremot, han beskrivs inte alls som typiskt manlig, han är snarare feg och en liten räddhare på något sätt och det märks också i hur han behandlas av sina bröder och av Torsten. Hans mor är typiskt moderlig, och tar hand om honom, dock bakom ryggen på Torsten upplevde jag det som. Jag tyckte att Torsten var den typiskt manliga karaktären, den som man ser som riktigt norrländsk och macho och som kränker alla som är svagare än honom. Johan beskrivs inte särskilt positivt till skillnad från Annie och Mia (som beskrivs mer positivt, kanske lite exotiskt i jämförelse med det typiskt norrländska). Johan gör saker av rädsla och inte av sin egna vilja, han vill på något sätt försöka passa in bland sina manliga familjemedlemmar trots att han uppenbart inte hör hemma där, och hans mamma Gudrun gör också allt för att han ska kunna komma överens med dem även fast det inte är äkta. Om jag får gissa så är det för hans egen överlevnad, då jag tror att incidenten med brunnen (alltså då han blev slängd och instängd i en brunn av sina bröder och Torsten) berodde på att de ville skrämma honom och göra honom lite manligare. Jag tycker att relationerna mellan karaktärerna verkligen präglas av att de lever i lilla Svartvattnet. Man har en sorts grannsämja, men den är falsk och om man går för långt i hur dåligt man beter sig så kan det gå illa (som för Vidart då han retade upp Torsten en gång för mycket, när han blev slagen med en kratta i början av boken). Det pågår väl även en hel del bakom ryggen på alla invånare i byn, något som är väldigt typiskt tror jag, och då speciellt i små samhällen. Man gör även mycket för att skydda sitt egna och sin familjs rykte, och Gudrun gick så långt som att döda Annie för att hon trodde att hon ville sätta dit Johan. Ryktet i små samhällen tror jag är superviktigt, då det är lätt att bli utstött ju färre människor som finns. Då behöver man ju ta färre steg för att få alla att stöta ut en person. Miljön beskrivs ganska neutralt, men trovärdigt. Det finns både kvinnor som är naiva (Mia), som vill skydda sin familj oavsett vad (Gudrun) och de med mod och integritet (Annie), det finns machomän (Torsten och Johans bröder) och snälla, godhjärtade män (läkaren Birger) och rädda män (Johan). Kerstin siktar inte in sig på en stereotyp utan hon utgår från de vanligaste karaktärsdragen. Jag tycker att de här tar upp roller som finns i och är aktuella i dagens samhälle, och som kan passa in både i stora och små städer nu när alla sorters människor finns överallt. Vi har Annie som stått som ensamstående mor ett bra tag, vilket är otroligt vanligt i en tid som denna. Vi har Johan som förtrycks av sin styvfar och sina äldre bröder, vilket sker ganska ofta. Och så till sist har vi Gudrun som behandlas illa och utnyttjas av sin man. Alla passar in i en mall som också finns i dagens samhälle, oavsett om du bor i en liten inskränkt by eller om du bor i huvudstaden. Idag finns olika människor överallt, den enda förändringen sedan boken kom ut 1993 är väl att man kanske är mer öppen för udda människor. Och jag tror att i och med att den riktiga invandringen ökat och i och med att förståelsen för varför de flesta kommer hit, så blir människan mer och mer öppen mot förändringar och nya typer av människor. Det gör nog den här boken till en nyttig bok att läsa om några år, då förhoppningsvis öppenheten är större. Då kommer vi kunna lära oss mer av den här boken, och förstå att det samhälle vi har idag är mer humant och hemtrevligare än det samhälle vi hade då var. Sedan tror jag att man kanske kan lära sig utav vilken desperation miljöförstöring kan skapa hos människan (jag tog bara upp det lite vagt, men det var under den här perioden som man skövlade grymt mycket skog och det påverkade människan väldigt starkt) och det kan vara bra att se tillbaka till även det, särskilt i framtiden då vi kanske återigen blir lite mer avslappande gentemot miljöfrågorna.
Jennys tolkning, sista delen: Jag tycker att de medvetna och omedvetna grundvärderingarna stämmer överens väldigt bra, och man märker att det är författarens egna frågor och syner som dominerar över boken. Kerstin Ekman försöker inte vara någon annan i Händelser vid vatten, utan hon tar upp de frågor som hon själv tycker är viktiga. Till exempel skogsskövlingen och kvinnofrågan. Det är en djup bok på många plan, som tar upp miljö, kvinnans roll och ett språk präglat av Ekmans förflutna som invånare i någon av Norrlands småstäder.
1. Jag tycker att frågan om den litterära kvalitén är viktig, men ändå inte. I dagens samhälle vill vi gärna veta allting, men vi har också ett behov av att försöka övertyga människor om att vi själva har rätt och att andra har fel. Jag kan t.ex. säga att Sagan om ringen är den bästa bok jag har läst och att världen som J.R.R Tolkien har skapat, gav mig precis allt jag ville ha den där sommardagen när jag läste boken. Den passade precis in i min känsla och skulle någon fråga om jag tyckte att boken hade litterär kvalitet, skulle jag svara "Boken var en av de bästa jag har läst, men litterär kvalitet kan uppfattas så olika, så läs boken och bilda din egen uppfattning." Jag förstår inte riktigt varför människan har ett behov av att säga till andra människor "Den här boken har litterär kvalitet, medan den där inte har." Vi människor går igenom så mycket i livet, vilket skapar olika känslor, tyck och smak pga. vilken tid i livet vi befinner oss i. En bok som fått Augustpriset (t.ex. Händelser vid vatten) kommer kanske inte alls uppfattas som litterär kvalitet om 50 år, eller skulle ha gjort för 50 år sedan. Det som jag anser är viktigt är att vi måste respektera, förstå och acceptera att människor tycker och tänker olika, men också upplever saker och ting annorlunda. Dock tror jag ändå att frågan är viktig, eftersom att när man diskuterar och analyserar böcker utifrån litterär kvalitet, får man inspiration och kanske kommer på ett nytt skrivarsätt. Visst skulle vi känna oss trygga om vi kunde få en säker definition vad t.ex. hög litterär kvalitet är, liksom att vi känner oss trygga när vi vet att klorofyll ger växterna sin gröna färg. Vi människor styrs av våra känslor, och beroende på vilket tillstånd, miljö osv. man befinner sig i,vid stunden man läser en bok, kommer det därför vara omöjligt att hitta en klar definition för världens befolkning av vad litterär kvalitet är. Genom att vi diskuterar frågan om litterär kvalitet kan vi istället komma fram till vad som anses som t.ex. litterärt språk, men också kunna förstå och respektera varandras åsikter. En bok som inte blir omtalad och diskuterad glöms också väldigt lätt bort. Det är viktigt att så många böcker som möjligt får nå rampljuset och därför är frågan viktig.
2. Jag anser som Wikström skriver i artikeln "Skapa svensk litteraturkanon" att det är viktigt att verken inom svensk litteratur tas fram. Problemet med detta är precis som i föregående fråga: Vad är egentligen en litteratur som folk SKA läsa? Enligt mig tycker jag att det är lättare att bedöma ett språk i en bok än att komma på en gemensam definition av bedömningen av litterär kvalitet. Består språket i boken av många lager, eller är väl anpassad till sin åldersgupp, anser jag att det är litterär kvalitet. Jag tycker att läsningen i skolundervisningen är/har varit och kommer att vara väldigt viktig. Genom att folk började läsa bibeln har vi t.ex. fått etik och moral och genom att ständigt läsa både dåtidens och nutidens böcker kan vi ta del av samhällen och perspektiv och på så sätt skapa oss en bild och en förståelse. Jag tycker dock inte att en "litteraturkanon" med böcker som man ska läsa, borde finnas i de tidiga årskurserna. När man är ett barn tycker jag att känslorna ska få välja. Man ska få välja en bok som man tycker ser/låter/verkar falla en i smaken. Genom detta så tror jag att man triggar igång läsintresset. Väljer man att hela tiden läsa t.ex. romantiska komedier, just för att man som läsare tycker om det, så utvecklas man inte så mycket som man skulle göra om man läste olika sorters genrer från olika historiska tider. Därför anser jag att vid en mer mogen ålder och då man har hittat läsintresset att man kan ta del av en lista med litterära verk som man bör läsa. Genom att läsa Strindberg, Astrid Lindgren, Voltaire, Newton, eller just Kerstins Ekmans Händelser vi vatten så får vi ta del av, och lära oss om olika historiska epokers skrivsätt, tänk och samhälle. Detta är enligt mig väldigt viktigt.
Frågan jag måste ställa till mig då är: ”Vilka ska bedöma om vilka böcker som ska ingå i den lista med böcker som man ska läsa? Ska det vara upp till lärarna själva? Skolverket? Eller en högre elit? En folkomröstning? Jag håller med Jenny att det borde vara människor som har en slags utbildning i litteratur och som har erfarenhet av olika skrivsätt och böcker inom historien. Samtidigt tycker jag också att man ska bevara det svenska språket eftersom allt mer engelska låneord blir vanliga i både skrift och tal. Jag tycker också att skolverket skulle kunna bestämma uppgiften (eftersom det är de som även lägger betygskriterierna) tillsammans med människor med litteraturutbildning, men även upp till lärarna och eleverna att själva komma överens om ett beslut. Dock bör det inte finnas endast en bok från varje epok. Det borde finnas flertalet böcker från varje epok och som varierar i olika genrer, annars kan man döda läslusten väldigt snabbt tror jag. Michelle tycker jag beskriver detta på ett bra sätt när hon tar upp att den utvalda boklistan ska vara uppbyggd utifrån människans faser i livet. När man därefter mognar tycker jag att denna boklista ska låta oss som läsare att ta av oss de trångsynta läsglasögonen och istället kunna se saker från andra människors perspektiv genom historien.Ska man läsa en bok från romantiken borde Mary Shelleys Frankenstein och Emily Brontes Svindlande höjder i alla fall vara två av några alternativ. Det viktigaste är att böckerna innehåller ett bra språk och viktig handling, men därefter får man själv välja fritt mellan de böckerna som blivit utvalda. Det som också är viktigt att betona här, är att boken inte behöver hålla något språk som vi anser som ”litterärt bra” eller en bra bok, utan att den skildrar samhället på bästa sätt och kanske tar upp eventuella samhällsproblem och saker som var tidstypiskt för den tidens litteratur.
3.Men jag tycker så faktiskt och Bra och dålig litteratur, del 2
För författaren till artikeln med titeln Men jag tycker så faktiskt, är det viktigt att skilja mellan en dålig och en DÅLIG bok. Hon anser att man ska skilja på en bok som JAG gillar och BRA litteratur. Detta menar hon ger upphov till att det finns bättre och sämre litteratur. Hon berättar att hon inte skulle låta hennes elever på IB läsa vilken bok som helst, inte ens en bok som hon själv anser är bra. Istället så fokuserar hon mycket på språket vid bedömning av en boks litterära värde. Jag anser att Händelser vid vatten skulle kunna vara en bok som hon kan låta sin elever läsa, speciellt när jag läste det här citatet: ”Ett lågt moln hade strandat i bergskammen på andra sidan. Det var rivet av grantopparna och flöt som mjölke i vatten.” (s. 70) . Jag anser att bokens litterära språk innehåller många lager, vilket artikelförfattaren tycker är ett kriterium för att boken ska klassas som ett litterärt verk.
Finns det objektivt bra böcker? Den här artikelförfattaren sätter stor betydelse på läsupplevelsen för att betygsätta böcker och bestämma om boken håller litterär kvalitet. Boken ska ge en givande upplevelse för läsaren och enligt honom bör man även lyfta fram perspektiv såsom om författaren har gjort något nyskapande inom litteraturen eller genren. Detta tror jag verkligen att han skulle tycka att Ekman har gjort i boken Händelse vid vatten. Boken är skriven som en deckare, vilket för med sig en spänning, samtidigt som den tar upp om de rådande samhällsproblemen. Ett till citat som visar både på samhällsproblem och naturbeskrivning: - Tänk att alarna ska dö, sa hon. Alarna och björkarna och de stora granarna och tallarna oppåt åsen. Rönnarna vid sandtaget, sälgen, ljungen, lingonriset, blåbärsriset, ormbunkarna, harsyran, skogsstjärnan, den stora otroliga vaggande violetta skogen av gernaium silvaticum, rävromporna, den rynkade tofsskivlingen. Allt ska torka ut. Brännas bort. Tio år fick jag ha det. Nu är det slut. (s. 104)
Dags att skilja god litteratur från dålig Artikelförfattaren tar upp att konsten, filmen, musiken och litteraturen bidrar till ökad kunskap om vad det är att vara människa i denna föränderliga värld. Vi får nya kunskaper om omvärlden och utmanas att tänka nytt kring vår egen situation i mötet med nya utmaningar. Händelser vid vatten tar verkligen upp hur det är att vara människa i denna föränderliga värld. Ekman beskriver, enligt mig, människornas tankar och känslor med ett skickligt sätt. Ett exempel på detta är när Johan frågar sig själv "om man kan se in i sitt eget mörker och om det rent av är ens skyldighet att göra det. Eller om man framkallar mörkret och gör det till sitt eget genom att kela med det.". Denna bok skulle säkerligen få finnas med i den litteraturkanon som artikelförfattaren vill inrätta.
Vem avgör vad som är god litteratur? Kjell Pettersson skriver”Smaken är i litteratur, som så mycket annat här i livet, olika.”. Han tycker dock att förlagen gärna vill ha en ny bok i stort sett varje årstid från de kända märkena som säljer och drar in inkomster. Han menar att detta leder till ett panikskrivande bland författarna, vilket kommer att påverka kvaliteten negativt. Därför tror jag att han skulle tycka om Kerstin Ekmans, Händelser vid vatten, eftersom hon inte stressat ihop boken på en månad, utan det känns som att varje mening är noga utvald. Det citat som jag tog upp i ”Finns det objektivt bra böcker” tror jag även att Kjell skulle tycka om, eftersom det visar på att det inte är ett stressverk.
Forts. på fråga 3: Kulturelitens fel att vanligt folk tröttnat på att läsa böcker Camilla Läckberg anser liksom många av de tidigare nämnda artikelförfattarna att bedömningen av litterär kvalitet är upp till var och en. Jag tror inte hon skulle rekommendera den här boken till någon som varken gillar deckare eller djupa böcker. Camilla, som är deckarförfattare skulle säkerligen jämföra den här boken med många av sina egna. Det som är viktigt för henne är att hon vill bli underhållen av den bok hon läser och det tror jag att hon skulle bli till viss del av Händelser vid vatten. Ibland kommer sidor med djupa beskrivningar som jag tror att Camilla skulle tycka var aningen svårtolkade och förstörde en del av läsupplevelsen. Ett citat som jag däremot tror att Camilla skulle gilla är ”De hade fått upp en stor polisbuss med radioantenner när han kom tillbaka, Spaningspersonalen hade funnit spår efter en moped på fäbostigen som gick upp från byn. Däremot hade de inte hittat mopeden. Och inte Barbro. Är du säker på att hon åkte hit? Frågade Åke Vemdal. Vad skulle han svara?” Citatet är spännande och innehåller inga djupa beskrivningar.
Tolkning av boken med hjälp av den feministiska metoden Händelser vid vatten har nyligen blivit utsedd till Sveriges bästa deckare någonsin, även fast Kerstin Ekman inte hade genren ”deckare” i tankarna då hon började skriva denna bok. Hela boken bygger på ett dubbelmord som hänt i den norrländska byn Svartvattnet för 18 år sedan och det är först nu som människorna börjar ana sanningen. Dubbelmordet handlade om två turister som tältad i skogen vid Svartvattnet och blev brutalt knivmördade. Händelsen har blivit en mörk kraft i många människors liv i byn och det är deras oskyldiga eller skyldiga roll som Ekman skriver om.
Jag tycker att Kerstin Ekman beskriver den norrländska byn klockrent. Man ser tydliga bilder framför sig när man läser och man märker att författaren varit på plats i de miljöerna som hon beskriver. T.ex. ”Ett lågt moln hade strandat i bergskammen på andra sidan. Det var rivet av grantopparna och flöt som mjölke i vatten.”. Eftersom författaren varit där, sett hur människorna hade/har det och fått sin inspiration till boken från den norrländska byn, så tror jag att budskapet med boken är att skildra bysamhället, med dess normer och framförallt hur en man och kvinna ska vara. Dock tror jag också att ett annat budskap är att man aldrig är ensam. Som titeln ”Händelser vid vatten” lyder, tror jag att vattnet har en stor betydelse genom hela boken. Vattnet finns alltid med en vart man än befinner sig. Man kan t.ex. inte ligga i ett tält på natten förrän det kommer en annan dit och mördar en. Ett mord i ett litet samhälle generar också till att många människor engagerar sig eftersom alla oftast känner alla i en liten by och människor får lätt olika rykten. Kanske var det just därför Ekman skrev en deckare, (och för att den utspelade sig i en by) för att få med så många engagerade människor som möjligt och för att visa hur gemenskapen i byn är och många personligheter. Ett annat budskap är bristen på kommunikation mellan Svartvattnets invånare. De bara iakttar, drar sina egna slutsatser och väljer att agera. En brist på kommunikation brukar ofta leda till missförstånd och skapar oreda i samhället.
I boken får man ta del av en rad olika karaktärer med olika viljor och tankar. Ekman skildrar karaktärerna på ett bra sätt och det jag tycker är intressant med denna skildring är det flertalet gånger är huvudpersoner i boken som får fundera över de samhällsproblem som var rådande under 70-talet, som t.ex. skogsskövling. Även fast det finns många karaktärer, och att det kommer att finnas en karaktär för varje läsare att känna igen sig i (kan t.ex. vara en egenskap) så tycker jag att författaren har skapat vissa likheter mellan de kvinnor som är med, likaså som att det finns likheter med männen. De tre huvudpersonerna i boken tycker jag är Annie, Mia och Johan. Annie är mamma till Mia, och Johan är son till Gudrun och Torsten. De alla personer känner till det som hände för 18 år sedan, men händelsen tolkas olika av olika personer och får olika funktioner i deras liv.
Annie - Redan i början av boken när Mia kommer hem sent på kvällen, märker man Annies mammaroll. Hon vill vara en bra mamma för Mia både när hon var mindre men också när hon växer upp och får tonårsproblem. Med tanke på att det saknas en fadersroll till Annie, märker man att hon vill vara en beskyddande mamma (t.ex. när hon ringer ett samtal i panik men samtidigt fundersam hur Mia egentligen mår). Annie hade trotsallt sett Mia krama den där mannen som hon tror sig ha sett för 18 år. Mia - är en person, som till en början beskrivs som den typiska tjejen som blivit tonåring och stannar ute länge på kvällarna och har kärleksproblem, som vilken annan tonårig tjej som helst. Både hon och hennes mamma märker man, väldigt tydligt, är ovan att vara på landsbygden eftersom de ursprungligen är ifrån Stockholm. Kanske var författaren trött på den urbanisering som skedde under den här perioden och gick mot strömmen. I början av boken, när Annie och Mia sitter på bussen för att sedan vänta på Dan som aldrig kom, så beskriver författaren som om de aldrig sett landet förr och är kategoriska invandrare. På sidan 14-15 använder författaren ”hon visste inte” tre gånger när hon syftar på kvinnans kunskap. ”Hon visste inte att de for uppåt efter ett sjösystem…”, ”Hon visste inte heller att det bara var de små hyggena som syntes på vägen”, ”Men kommunen var stor. Hon visste inte hur långt den sträckte sig.” Denna storstadsegenskap gör att Annie och Mia inte riktigt passar in i den norrländska byn. Troligen kanske det återspeglar den svårighet det var för kvinnor att ta för sig och passa in i bysamhället. Till en början upplevde jag Annie som en kvinna med många känslor. Hon kunde både vara modig, samtidigt som hon i vissa lägen kunde vara riktigt, riktigt rädd. Hon verkar dock veta vad hon vill och vilka åsikter hon har.
. I Mias liv, märker man verkligen hennes utveckling, liksom kan kännetecknas till många andra tjejer. Hon är först liten, men växer sedan upp och måste börja ta sitt ansvar. Ett ansvar som alla gånger inte är så lätt att ta. När Annie dör, växer ett ännu större ansvar på Mia och det är också från här, som jag tycker kvinnan kommer att beskrivas annorlunda. Det är inte samma klara vilja och åsikter, eller den modighet som tidigare funnits. Istället visas en feghet och dumhet hos kvinnan, men även en känsla av att känna sig otrygg och ensam. Dock beror nog detta på att Mia saknar den trygghet som fanns där då Annie var vid hennes sida. En bra händelse i boken beskriver detta, och det är när Annie blir tillsammans med Johan och skaffar barn, trotts att hon vet att Johans mamma, dödade hennes egen mamma. Johan – beskrivs som en kille/man som har svårt att passa in i det samhälle han befinner sig i, men också i den familj som han lever i. Han är den yngsta av den skara bröder och hans föräldrar är Gudrun och Torsten. Han är feg och vågar inte göra saker utifrån sin egen vilja, och blir istället rädd. När någon gör något elakt mot Johan skyddar Gudrun honom. Boken beskriver Johans psykiska tillstånd väldigt ofta. En händelse i boken är då hans två äldre bröder slänger ner honom i en brunn för att han sedan ska ta sig upp själv, men tvingas söka hjälp av Ylja. Han tänker ofta på sin familj och sitt liv. Några andra karaktärer Dan: I bokens början sägs det att han ska hämta Annie och Mia. Dock kommer han inte, utan representerar en man som det är svårt att lita på. Torsten: Jag tycker att Torsten står för den klassiska manligheten som finns i boken. Han är uppvuxen i den norrländska byn och kan alla normer som råder och kränker gärna andra i samhället. Barbro: En botaniker och florist som hellre sitter och funderar över skogsskövlingen än att bege sig ut och motionera.
Jag tycker att de kvinnliga karaktärerna beskrivs på ett positivt sätt av författaren. Slutsatsen jag kan dra av min beskrivning av karaktärerna är att kvinnan oftast framställs som någon positiv och ”hjälpande” karaktär. Hon hjälper vem som helst, utan att se ner på personen. Mannen fick däremot en negativ betydelse när jag läste boken. Han är inte beskyddande utan tänker mer egoistiskt och på det samhälle han lever. Han tänker inte ”Det här är bäst för samhället.”, utan ”Det här är bäst för mig och det här tjänar jag mest pengar på.”. Mannen beskrivs också som antingen hård, eller feg. Det finns inte riktigt något mellanting och enligt boken verkar man som man inte kunna vara t.ex. hård, men samtidigt feg och snäll. Kvinnan beskrivs däremot som någon snäll, hjälpande och modig(till en början). Antagligen kan det hända att jag är kille och sitter med mansglasögon när jag läser och därav ser mer negativa aspekter på författarens beskrivning av män.
Man märker att kvinnan har svårt att lita på mannen. Det är också kvinnan som hjälper till och räddar i de svåra situationerna, och oftast är det män som de räddar. (t.ex. När Ylja räddar Johan i brunnen)
Till stor del tycker jag att könen framställs som den schablonbild som finns av ”manligt” och ”kvinnligt” i vårt samhälle och relationerna mellan könen. I dagens samhälle finns fortfarande de klassiska bilder av hur män och kvinnor ska vara, men den börjar mer och mer att suddas ut. Idag finns till och med ordet ”hen” när man ska beskriva människor som varken förknippar sig med att vara man/kvinna Nu lever vi under 2013 och samhället har blivit mycket öppnare än för drygt 20 år sedan, då boken skrevs. Dock tycker jag Kerstin får fram den bilden ändå. Hon väljer inte att alla hennes karaktärer ska vara stereotypiska män eller kvinnor, utan har skapat personer från både subkulturer och lekt med samhällets normer. Det finns både lättlurade, modiga, hjälpande, rädda, ansvarsfulla kvinnor, samtidigt som det finns farliga, fega, snälla, omtänksamma, opålitliga män.
Jag anser dock att Ekman gjort kvinnan till en alldeles för positiv karaktär. Fadern lämnar barnet och barnet får då växa upp med en ensamstående mamma som väljer att hjälpa och skydda barnet. Ylja räddar t.ex. Johan i brunnen. Johans mor, Gudrun, skyddar Johan, medan hans styvfar föraktar honom. Likaså här har Johan en styvfar, vilket betyder att mamman har valt att skydda Johan, medan hans biologiska pappa gjort valet att lämnat familjen. I början av boken står inte heller Dan och väntar med bilen, som han ska och blir därför opålitlig. Att växa upp med en ensamstående mamma är väldigt vanligt i vårt samhälle, likaså skilsmässor. Jag förstår inte riktigt varför mannen inte beskrivs som en hjälpande person, men kanske är det just det han inte är ute i den norrländska byn. Kanske är det bara författaren som skriver realistiskt.
Texten uppfyller till en viss del vårt samhälles schablonbild av en man. Denna bild beskriver att männen i ett bysamhälle har stor makt och ska endast ansvara för att ekonomin i familjen går runt. Den som ska ta hand om familjen är istället kvinnan, vilket också stämmer till viss del av vår schablonbild av en kvinna. Texten uppfyller också vår schablonbild (till viss del) av människor på landsbygden. De bor långt utanför stadens centrum, mannen ”luktar get” som det beskrivs i boken när Annie och Mia åker bussen för att bli hämtade av Dan, vissa bor där på grund av naturen och jakten. Oftast kan landsbygdsbor inte få någon talan när det gäller kommunen och skogsbolagen. Jag kunde läsa på flera ställen i boken om hur ledsen t.ex. Barbro blev när hon kollade ut i fönstret och såg hur skogen försvann mer och mer.
Budskapen jag tyckte att boken hade var; beskrivningen av människor i ett litet samhälle, utanförskap på glesbygden och att man aldrig är ensam. Jag tycker att de omedvetna grundvärderingarna stämmer överrens med budskapen. Boken är inte bara en deckare, utan den vill också beskriva de problem som finns i samhällen. Även fast jämlikhetstänket har slagit igenom i Sverige, är det precis som Ekman beskriver, en större skillnad mellan män och kvinnor på landsbygden, än idag. Schablonbilden som finns av landsbygdsbor idag är att jämlikhetstänket inte har slagit igenom på samma sätt som i storstan. Detta beror nog främst på den starka granngemenskapen och att det finns närstående man kan ta hjälp av. Dock har kvinnornas arbetssysslor blivit betydligt mer än idag.
Jag tycker att det var bra att Kerstin Ekman skrev ”Händelser vid vatten” för att visa på hur hon upplevde dåtidens norrländska byar. Det är viktigt för oss att läsa den här boken för att konstatera att vi går mot rätt väg. Vi ökar vår förståelse för människor genom att läsa den här boken, men också förstå att det samhälle vi lever i nu är mycket mer humant än det vi levde i tidigare.
Boken är uppdelad i två delar, i två olika tider. Den första tiden är på 1970-talet. Annie ska flytta från Stockholm till Svartvattnet i Norrland till sin käraste Dan som hon fått känslor för, tillsammans med sin dotter Mia. De har kommit överens att han ska möta upp dem när de kommer fram för att gå tillsammans till deras hem, men han kommer inte. Så hon försöker hitta dit själv. Väl i skogen så är hon först på plats till brottsplatsen där det skett två dubbelmord. Vi får följa människor som är inblandade i morden och som har någon som på något sätt har en koppling till det. Vi får följa Annies tankar och hur hon lever sitt liv, men även en hel del andra karaktärer I denna del handlar det om hur de lever och är ett upplägg för den andra delen av historian. Den andra delen utspelar sig 18 år senare och den delen handlar mestadels om hur de löser mordgåtan. Handlingen är väldigt enkel med vi får följa många människor, d.v.s. olika perspektiv, och den är även oförutsägbar, vilket bygger upp en spänning.
Att komma från Stockholm och bosätta sig i Svartvattnet var som Jenny skrev i sin tolkning, som att komma från ett annat land. Jag tror att budskapet i boken kan beskrivas som så att det är om att komma in i ett samhälle på ruinens brant, som är så annorlunda än vad som är bekvämt och inrutat.
Annie och Mia är inte de enda människorna bakom handlingen, utan även Birger och Johan. Annie tas fram i boken som en modig kvinna och en otrolig mamma. Annie tror sig veta att någon har en koppling till mordet, och den personen är Johan som hon såg i skogen samtidigt som hon upptäckte mordoffren. Han känner sig utanför i sin familj och att han inte alls passar in. Han beskrivs som en kille som håller tillbaka vad han tycker och är ganska feg, men gör saker för att passa in och för att överleva på något sätt. Mia kan jag tycka är lite tillbakadragen och kanske inte har så mycket bakom pannbenet, det kanske är därför de två hittar varandra. Birger är en läkare och är tillsammans med Annie några år innan hennes död. Han inser att hennes död inte var en olycka och samarbetar med Johan för att lösa mordgåtan. Människorna i byn går bakom ryggen på varandra och jag kan tycka att det är en slags falsk stämning under hela romanen. Precis som i verkligheten i små byar så vill alla familjer ha ett gott rykte. Man vill inte ses som den där konstiga familjen nere i backen, utan man vill ha ett välvårdat efternamn som man kan vara stolt över. Och precis så är det i Händelser vid vatten. De gör allt för att hålla sina rykten uppe på toppen och tar till och med till med drastiska åtgärder som mord. Människorna i boken kommunicerar väldigt dåligt. De iakttar, drar slutsatser och agerar. De lever ju som sagt i skuggan av ett brott. Och jag tycker dessa personer i romanen speglar hur samhället personer också ser ut i verkligheten.
Miljöbeskrivningar i romanen är väldigt detaljerade. Man kan verkligen se framför sig när man läser hur byn ser ut både i och runt omkring. Men det förklarar hon även genom sitt bildliga språk som t.ex. i detta citat: ”Hon såg inte till Folkan och Dan. Mia ville inte vänta ensam på planen framför affären. Hon högg tag i Annies hand. Hennes lilla trekantiga ansikte var gråblekt under fräknarna och håret hade klibbat fast vid tinningarna och i pannan när svetten torkat. Hon behövde kissa och dricka och kanske så småningom äta nåt. Men det var inte så mycket Annie kunde göra för henne innan Dan kom” Och här kan man verkligen se hur hon behandlar sitt språk. Utseende och egenskaper hos personer beskriver hon på ett egendomligt sätt. Den bild samhället har av landsbygdens människor stämmer bra överens med boken. Människor i stan tycker att de som bor på landet är outbildade och har en relativt begränsad syn om världen, och det är likadant i boken. I verkligheten ses landsbygdens människor som dumma i huvudet, brännvinsdrickande och snusande svettiga män med svaga kvinnor vid sin sida. Och jag tycker hon speglar det väldigt bra i sin bok. Denna lilla by försöker ta sig igenom förändringar inom samhällets modernisering och centralisering till städerna. Många platser som ligger avskilda ser sig själva som en egen stad och vill bevara det gamla, därför blir det en chock när det ändras om i samhället, när de försöker förstöra deras skog t.ex. Och det är likadant i vårt samhälle utanför boken. Människor som bor på landet bor ju där på grund av naturen. Vissa gillar ljud och hets, som finns i stan. En del gillar lugnt och harmoniskt, och de bor utanför staden i lugna skogsområden och byar. Man väljer antingen eller och jag håller med de som bor i byar att det är fel att förändra något sådant. Man vill bevara skog och natur för att det finns ett lugn där som det är svårt att hitta någon annanstans.
Romanens omedvetna och medvetna ideologier stämmer bra överens med varandra. Från början skulle ju denna roman skildra samhällets problem, vilket den har gjort väldigt bra, som sedan gick över till en deckare. Det blev en spännande samhällsskildring med andra ord. Enligt Ekman är dessa frågor viktiga och det märks tydligt att det är hennes egna frågor som dyker upp.
Hej på er och välkommen till bloggen!
SvaraRaderaUnder nästa vecka ska ni (förutom att läsa romanen) besvara nedanstående frågor. Svara så utförligt du kan och ge konkreta exempel ur artiklar / roman på dina åsikter!
1. Vilken betydelse har frågan om "den litterära kvaliteten" för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en "litteraturstorm i ett vattenglas"?
2. Ta ställning till frågan om en litterär kanon i skolan. Borde det finnas en färdig "lista" (kanon) som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid.
Du måste ta ställning för ELLER emot. Lista de bästa argumenten i frågan.
Läs följande text som utgångspunkt för dina resonemang: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/skapa-svensk-litteraturkanon/
3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om "Händelser vid vatten"? Välj ut ett citat ur "Händelser vid vatten" och koppla det till någon av artiklarna i häftet - ett citat där artikelförfattaren skulle anse att "Aprilhäxan" står för litterär kvalitet.
1. Ja, jag tycker den litterära kvaliteten har ganska stor betydelse för samhället. Men olika personer har faktiskt olika syn på vad som är en god litteratur. En del lära böcker för att lära sig något, andra människor läser bara för underhållningsskull. Jag tycker skolverket borde engagera sin mer med litterära kvalitet.( Skolverket kan inte veta alla elevernas boksmak, men det finns även objektivt bra böcker, t.ex. en roman med väl skrivna språk) Det är viktigt att skoleleverna läsa litteratur.
SvaraRadera2. Jag tycker det kan vara bra om det finns en färdig ”lista” som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid. Eftersom det måste finnas en anledning till varför vissa litteratur verk är mer populär och anses vara viktigare än andra. Dessa litteraturer måste ha större betydelse för historia, samhället och kultur, eller så var de toppverk under sin tid. Därför är det viktigt att bevaras. Och för oss elever är det viktigt att känna till de, delvis för att ärva kulturen och dessa kunskaper kommer kanske att hjälpa och oss i framtidens arbetsliv.
Att har en litteratur kanon innebär att sända en klar och tydligt signal till skolmyndigheter och kommuner så att de ska satsa på litteraturundervisning och kulturaktiviteter. Sedan behöver inte alla elever tycker t.ex. Bellmans epistlar, Tomas Tranströmers dikter eller Kerstin Ekmans skönlitterära produktion är de bästa verk som finns. Utan man ska läsa de för att de har stor betydelse för mänsklig historia, men är de verkligen bra eller dåligt, då måste varje elev för resonera själv.
3. Om jag ut går ifrån Camilla Läckbergs text: ”Kulturens fel att vanligt folk tröttnat på att läsa böcker”. Hon tycker man ska läsa böcker för att det är roligt och underhållande. Skärskilt i ett samhälle där många känner stress i vardagen, i fall om man ha tid för läsning, då är det viktig man väljer en bok som själv tycker om, om inte bara dömer böcker ut ifrån hur många priser böckerna har vunnit. Hon skulle kanske tycka ”Händelsen vid vatten” är en ganska bra bok, det är inte så gammaldags, språken är inte så jätte svårt, dessutom är den en deckare. ( för de som tycker om dekare, t.ex. jag skulle nog tycker boken är ganska spännande och underhållande.)
Ett citat ur Händelse vid vatten som jag tycketär spännande och bra: ” Själva marken skrämde henne. De ramlade i djupa hålor. Mia grät. De följde stigar som var tunnlar i det tjocka videriset. De försvann vid stora hål och hon begrep till slut att det inte var stiga som människor gjort. Men hon fann platsen där ån rann ut i sjön och de hörde de små fallen mellan stena prata och sorla”.
Elin Li SP3AK
Bra svar där du tar upp flera olika aspekter på ämnet! jag tolkar dina svar som att det är viktigare att man väljer ut så kallade "objektivt bra" böcker och tvingar eleverna att läsa dem, än att man väljer böcker som passar elevernas privata smak om bra/dåligt.
SvaraRaderaHåller du med? Är det viktigt att "tvinga" elever att läsa böcker som de kanske inte gillar, men som de kan lära sig någonting av?
Svar från Elin Li:
SvaraRaderaSvar från Elin: Nja, nästan. Kanske inte direkt ”tvinga” elever att läsa dem, ordet ”tvinga” låter nog inte så fint. Men jag tycket det är som sagt viktigt att åtminstone känna till en del av de ”objektiva bra” böcker, eftersom det finns alltid anledningar till varför dessa verk blir allmän känd. Men eleverna behöver absolut inte tycka de är bra.
Åt andra sidan, det är också är väldigt viktigt att elever får välja böcker i skolan, åtminstone en del av böcker, eftersom om lärare inte låter eleverna välja böcker alls, blir det förstås tråkigt, och eleverna kommer kanske tappar läslust. Men om lärare låter eleverna väljer böcker själva helt hållet, så kanske väljer många av eleverna bara böckerna som de har läst förut, eller böckerna med samman genre. (t.ex. jag är intresserat av deckare, då väljer bara att läsa böcker inom det genre) till slut sker det inte så mycket utveckling, Jag får inte så mycket mer allmänt kunskapen om litteratur om jag bara läsa böcker som jag har läst förut eller om jag bara läsa en enda bokgenre. Dessutom böckerna som vi läser i skolan är ett skolarbete inom ett skolämne. Därför bör det finnas en viss ram, om meningen med kursen är att eleverna skall känna till en allmän bild av litteratur verk från olika tider, och att utvecklas sina kunskaper inom litteratur.
Sammanfattningsvis säger jag att jag tycker det är viktigt att eleverna få välja inom en viss ram, men en skolarbetet är en skolarbetet. Man måste nog lära känna till kunskaper i allmänhet också, oavsett om det passa min egen smak eller inte. ( sammansak som i andra ämne, Jag kan inte ENDAST lära mig kunskaperna som jag tycker är intressant, utan det finns alltid andra kunskaper som är viktig men inte alls lika spännande.)
Jennys kommentar:
SvaraRaderaTill bloggen
1. Litterär kvalitet skapar för det första intressanta debatter och man kan utvidga sina sinnen i hur man förhåller sig till alla olika sorters böcker. Man kan diskutera huruvida en bok är bra eller dålig, och de argument man använder sig av för att försvara sin bok kan hjälpa den som inte uppskattat den boken tidigare ser den i ett nytt perspektiv och kanske då förstår boken och att det finns andra syften med den. Jag tycker inte att många måste engagera sig eller så, utan det ska vara frivilligt om man känner att man själv har något att bidra med eller liknande. Men det är inte något som alla ska tvingas att engagera sig i, för då blir det ett tvång och att tvingas till att intressera sig djupare i litteratur när man inte är särskilt intresserad av det så kan det för det första släcka den lilla lust man har till att läsa men också så kan mycket onödig kritik komma från någon som inte intresserar sig för böcker.
2. Det kan vara en bra idé att ha en lista på vilka böcker som rekommenderas om man vill ha något mer intellektuellt, och de som i sådana fall skulle utse dessa böcker med ett annat intellektuellt djup skulle vara de som har en slags utbildning i litteratur och som har erfarenhet om vad som klassas som bra och dåligt. Man behöver behålla svenska språket, särskilt nu med allt slang och alla ord som kommer från exempelvis engelskan utan att försvenskas, och då passar det bra att läsa ett antal böcker som utsetts av några som kan sin sak för att vi ska få ta del av den typ av böcker som kan hjälpa oss att få insyn i historien och samtidigt utveckla vårt språk.
Anledningen till att jag tycker att folk utbildade och erfarna inom litteraturen ska bestämma vilka böcker som har detta djup och rätt språk stöds av Johanna från bokbloggen Bokhora; hon säger i ett av sina inlägg att det på samma sätt är självklart att en utbildad och erfaren doktor är bättre på sitt arbete än vad en nyutbildad doktor är inom det ämnet, och att en nyutbildad doktor är bättre inom samma ämne än vad en alldeles outbildad person är. Detsamma måste ju gälla litteratur? Vi ifrågasätter väl heller inte att en historiker är bättre på historia än vad en person som inte alls är påläst inom ämnet är. Dock ska man väl inte vara lika strikt och systematisk som Christer Nylander ville vara enligt sin artikel, litteratur är inte systematisk, litteratur är konst.
Sedan ska man inte tvinga eleverna att uppskatta dessa böcker, men de och skolorna måste förstå att det är viktigt att få något sorts kulturmedvetande för att kunna öka ens förståelse över samtiden och dåtiden. Det ska vara fritt för eleverna att tycka vad man vill om böckerna man ”tvingas” att läsa, för att inte döda läslusten helt. Men samtidigt så tycker jag inte att det ska finnas tvång i litteratur, snarare då kanske uppmuntring, så man måste på något sätt kombinera de två. Kanske genom att rekommendera en trave med böcker av olika slag, men som ändå innehåller bra språk och viktig handling, så får man välja fritt mellan de böckerna och om man har en annan bok så kanske man kan ta den om den är tillräckligt djup (eller kanske annars ändå, för om eleven tvingas läsa en bok som denne inte är mogen för så kan det, som Camilla Läckberg sa, göra en immun mot läsbacillen).
Jennys kommentar, forts:
SvaraRadera3. Om jag än en gång ska referera till Johanna på Bokhora så skulle jag vilja ta exemplet hon ger med att man inte behöver vara en Nobelpristagare för att vara en bra och underhållande författare. Vissa författare kanske bara vill underhålla och gör då också det, medan andra kanske snarare siktar efter att sätta spår i historien. Då tror jag att Johanna kanske skulle kunna uppskatta Händelser Vid Vatten, om hon inte skulle tycka att de norrländska orden är för mycket? Men det kan ju också vara bra, att man behåller dialekter på det viset, i böcker. Dock tror jag att Johanna som litteraturlärare på IB skulle tycka att Kerstin Ekmans bok var lite för tunn ändå i de olika lagren för att kunna diskutera på hennes lektioner. Kanske inte för tunn i vanliga människors liv, utan precis lagom djup. Men det finns liksom inte direkt något att gräva djupare i.
”Det såg inte längre ut som en spegelbild i vatten utan som ett annat lufthav och ett djup som fortsatte neråt i långa skogklädda sluttningar mot en botten som man inte kunde se.” Det här är ett citat som jag tycker var ganska poetiskt, som så många andra av Kerstins beskrivningar. Jag tror att Johanna från Bokhora skulle uppskatta detta citat, då man kanske kan leta efter metaforer i det och på något vis hitta ett annat djup i citatet.
Elins tolkning, del 1:
SvaraRaderaJag har läst boken ”Händelser vid vatten”. Det är deckare roman som skriven av Kerstin Ekman och utgiven 1993. Jag ska analysera boken med ideologikritisk metod.
Boken utspelar sig i en påhittad jämtländsk by som kallad Svartvattnet. Dit ett dubbelmord begås på sjuttiotalet.
På midsommarafton kommer Annie tillsammans med sin dotter Mia med bussen från Stockholm. Annies nya sambo Dan skall möta dem, men han kommer aldrig.
Trött och besviken ger sig Annie tillsammans med Mia av in i skogen för att själv leta sig fram till stugan där de skall bo. Trots kartan och den ljusa natten går de vilse och till slut söker Annie hjälp i det blå tältet nere vid vattnet, men där ser hon fruktansvärda saker som hon inte vill se…
Johan Brandberg är en annan av huvudpersonerna som vi kommer att betrakta oss med i den här boken.
Han är den yngsta av en skara bröder. Hans föräldrar heter Gudrun och Torsten. Gudrun brukar skydda Johan om det är någon som gör något elakt mot honom. Men han har inget bra förhållande med styvfar Torsten och bröderna.
En gång hade bröderna slänger ner honom i en tom brunn och åker därifrån. Senare samma kväll liftar Johan med en finska för han vill inte tillbaks till Torsten och bröderna. Han tillbringar en tid med finskan som han liftade med men en del saker går snett och han kommer inte hem till Svartvattnet på länge…
Kerstin Ekman belönade med Augustpriset för denna bok. Boken är uppdelad i två delar första delen handlar om tiden vid mordet och andra delen utspelar sig arton år senare. En speciellt saken med handlingen är den har inte bara en huvudperson utan flera stycken. D.v.s. man får en rad olika perspektiv från olika huvudpersonerna. Man får följa dessa människor som på något sätt har kontakt med morden eller med de personerna som är inblandade. Vilket bygger upp en spänning som annars inte skulle finnas.
Ekman beskriver även en stor del av om det vackra norrländska landskapet i sitt verk, skogen, sjöar och den tysta, gröna naturen. Men huvud budskapet och hennes medvetna grundvärderingar är hur människorna i en liten by försöker klara sig igenom förändringar som samhällets modernisering och centraliseringen till städerna. T.ex. Skogsbolagen avverkar och skändar skogarna kring byn och lämnar dem lika snabbt som de kom dit, mycket sargade och våldsam.
Elins tolknig, del 2:
SvaraRaderaMan kan tro att Händelser vid vatten en kriminalgåta, men egentligen handlar inte speciellt mycket om hur de löser morden utan mer om hur de levde, som en skildring av människor i skuggan av ett brott, t.ex. om Annies liv, hur hon går vidare och försöker att anpassa sig och komma in i ett samhälle som är så annorlunda.
Som tidigare sagt utspelade boken i en liten by i Jämtland, en liten landsbygd utanför det centrala samhället. eftersom Ekman själv hade flyttade till Valsjöbyn i Jämtland, byn har ungefär samman geografiska läge som Svartvattnet. Och Ekman satsade en stor del arbetet med att beskriva det vackra lanskapet. Här ett citat ur boken som är ett av exempel på författarens positiva miljöbeskrivningar:
”Sjön var blank den kvällen.
Stränderna nedanför fjällen återgavs i vattnet, svartblåa med varje detalj i den taggiga grankonturen lika tydlig som på förlagan.
Det såg inte längre ut som en spegelbild i vatten utan som ett annat lufthav och ett djup som fortsatte neråt i långa skogklädda sluttningar mot en botten som man inte kunde se.
På andra sidan vägen var det branter med gräs som lyste i solen.
Ängsblommorna hade starkare färger än hon någonsin sett.”
När det gäller karaktärer blir det lite mer komplicerade eftersom boken utspela sig i flera platser samtidigt. Men jag tror det är egentligen bara två liv som finns i centrum. Johans och Mias. Men författare valde att berätta sin historia med hjälp av tre personer, de är Johan, Birger och Annie. Johan var en ung kille blev uteslutet från sin familj. Skyddad av sin mor men föraktad av sin styvfar och sina bröder. Hans ungdomstid var inte särskilt lyckligt och han var väldigt fattig. Så jag skulle nog sortera honom i en lägre samhällets grupper. En bönders son. Fattigt, maktlös och hjälplös. Beskrivningar om Johan (särskilt i början i romanen) handlade mycket de psykiska delar, t.ex. när han blev slängd i den tomma brunn, hur han tänkte, hans tanke om sitt liv, sin mamma, styvfar och sina bröder, tanken om liv och död. Jag tycker författare har en ganska neutrala (men trovärdigt) beskrivning om Johan.
Annie tog med sig sin lilla dotter Mia och flyttade till Svartvatten pga. sinn arbete och sin sambo. På vägen upp till byn upptäckte de ett dubbelmord begåtts vid vatten. Det blev en hård konsekvens – hon själv blir mördad några år senare för vad hon såg. I samband med hon såg en okänd ung man spring förbi mordplasten den natten när Annie upptäckte morden. Senare fick läsare vetat att den okände unga man var Johan och han blev ihop med Annies dotter Mia. Annie blev skraj eftersom hon tror Johan var mödare. Jag tycker Annie fram början tillhör storstadsborna. Som sedan försökte pressa in sig och anpassa sig i mycket annorlunda och mindre samhället. Genom henne fick vi en inblick i Stjärnbergskollektivet. ( där levde man utan el osv.)
Elins tolkning, del 3:
SvaraRaderaLäkare Birger är den mest klassiske deckarfiguren av de tre – han är överviktig, har äktenskapsproblem och måste ständigt hjälpa lokalbefolkningen med deras problem. Birger har varit tillsammans med Annie några år innan hon blev mördade. Dödsfallen såg ut som en olycka men Birger upptäckte att det inte är det. Då ägnade han sig åt att lösa moden. Johan insåg att morden måste lösas för att hans familj ska få ro och samarbetade med Birger för att lösa dubbel morden som skedde för längre sedan och modet på Annie. Jag tolka Birger som en liten ”finnare” folk från liten högre samhällets grupper i den lilla byn(eftersom han var läkare). Ekman beskriver honom på en positiv sätt, han liknar Leopold Bloom i "Ulysses" av James Joyce, han var manlig men framhävde inte sin manlighet med aggression och arrogans. Han var en riktigt snäll människa.
Alla huvudpersoner och något slag förhållande med varandra, men en del förhållande var bra men andra inte. Johan och Mia blev ihop och de väntade barn. I sin roman beskriver Ekman mycket om människorna som levde i skuggan av ett brott. Förut alla kände alla i byn, plötsligt händer ett mord i det lilla samhället och mördare gick fortfarande lös, alla människor var misstänksamma, avvakta varandra och ingen kände sig säkert längre. Mordet har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv, det blev till slut lösta, men på vägen till har många varit misstänkta och Ekman avslutade sin berättelse med några långgående konsekvenser. T.ex. Gudrun misstänkte hans son Johan var skyldig till dubbel morden, men hon frågade aldrig. För att försöka skydda sin son döda hon Annie, så att Johans och Mias barn aldrig fick träffa sin mormor.
Jag tycket att beskrivningen om de olika karaktärer och deras förhållande i romanen är ganska verkligt och trovärdig. T.ex. en ynklig, hjälplös ungdom som ha dåligt förhållande med sin familj finns också i dagens samhälle. Romanen handla om en del marginaliserad och utsatt människor som inte kan kontrollera sig i mörkret. I byn Svartvatten finns ett ideal av ytlig manlighet som kan bli ganska farligt. Osällskaplig människa som ballar ur är det yttersta exemplet på det här utanförskapet.
Ett annat exempel. Annie Raft var en lärarinna och folk förväntat faktiskt att hon ska bete sig som en lärare. Här är ett citat ur romanen som stöder mitt argument:
”- Jag hämtar det. Jag ska hämta kläder åt dig. För helvetet Annie att du aldrig glömmer nånting. Du är född till lärarinna!”
Så kan det också vara i dagens samhälle, att man har vissa förväntningar på en del människors beteende. En präst ska predika Guds ord och förvalta sakramenten. De ska vara djup troende och ser prydligt ut. En lärare ska vara snäll och välutbildad, och klädd sig välvårdad.
Elins tolkning, del 4:
SvaraRaderaJag tycker romanen uppfyller till en stor del vårt samhälles schablonbild av landsbygdens människor. De bor utanför det centrala samhället och har en relativt begränsade syn om världen och samhällts relationer. En del av dem var inte heller så välutbildad. ( en del män stanna kvar i byn pga. jakten, brännvinet och snuset. Medans en del kvinnor utbilda sig och flyttar). De blir förtryckta av andra samhälles grupper och folk som ha makt. T.ex. kommunen och skogbolagen som bestämde skolavverkning skall ske, lokalbefolkningen har egentligen inte så mycket att säga till, det enda de kan göra är att sitta hemma och ser på när maskiner förstöra och skändar deras skog (livsmiljön). Här är ett citat ur romanen som beskriver de förtryckta människors känslor:
”Nej! Jag kan inte väva. Du vill att jag ska ersätta skogen med bilder. Landstinget ska sätta upp dom på sjukhusväggarna. Men jag vill ha skogen. Dom sjuka vill ha skogen, dom vill leva.
Citaten förklara att hotet kommer inte endast i från en aggressiv avverkningspolitik utan att människor i dessa trakter är så djupt beroende av naturen. (skogen, vattnen och fjället.) Även om de inte ens är särskilt medvetna om sitt beroende.
Som jag sagt tidigare handla romanen om den vackra naturen i norrländsk by, hur människorna i en liten by försöker klara sig igenom förändringar som samhällets modernisering och centraliseringen till städerna. (om konflikter och även liten konsekvens) Jag tycker romanens medvetna och omedvetna ideologi stämmer i stort sätt bra överens med varandra. Händelser vid vatten är inte bara en deckare, utan det är också en roman som skildra samhällets problem, t.ex. utanförskapet i glesbygden, miljöförstörning osv. Jag tolka bokens titel ” Händelser vid vatten” är både spännande och lite mystiskt, vid vattnet födds berättelse, där kopplar hon ihop händelser, människor och naturen. Ekman har verkligen lyckas att framföra dessa synpunkter i sitt verk:
"- Vi har och vi måste ha en skogsnäring. Men ännu är vi långt ifrån det tillstånd där ekonomisk vinning balanseras mot naturvärden och vi är långt ifrån full förståelse för hur viktig artrikedomen är.
– Men när människor berövas det som varit ett naturligt inslag i deras miljö, när skogsskiften kalavverkas, när vattenfall byggs ut, när en bäck som varit lekplats för öring torkar ut efter en trakthuggning – då betyder det sorg och vilsenhet." ( Källor: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/grand-final-i-deckarbranschen/)
Michelles svar:
SvaraRadera1. Vilken betydelse har den litterära kvaliteten för samhället i stort? Är detta en viktig fråga som många borde engagera sig i, eller är det en litteraturstorm i ett vattenglas?
Enligt mig så har den litterära kvaliteten stor betydelse för då-, nu- och framtidens samhälle. Jag tycker att det är intressant att inte bara ha underhållning som ett syfte med en bok, utan att det även finns böcker där beskrivningar och språket tar över handlingen. I den samtid vi lever i så handlar det ofta om vad vi själva tycker om saker och ting, då det enligt oss är allting som spelar roll. Så länge vi får berätta våra synpunkter och känslor inom olika ämnen så är det bra sen. Jag tycker att det är bra att man resonerar kring vad man själv tycker, men jag tycker man borde prata om hur viktig boken man läst är i ett historiskt perspektiv eller i vårt samhälle mer än vad man gör. Man kan tänka om författaren har gjort något nyskapande till exempel. Jag anser att folk som säger att vissa inte kan säga vad som är bra och dålig litteratur har fel då jag tycker att litteraturvetare är väldigt bra då de sätter in böcker i olika sammanhang för att få fram vad de gör som är så bra i vårt samhälle eller i vår historia. En bok som är bra är inte samma sak som god litteratur, och det tar väldigt många fel på. Välskriven och originell tycker jag kan kännetecknas som god litteratur medan bra litteratur kan vara underhållande och känsloframkallande. En bok som har bägge delar tycker jag är ”Torka aldrig tårar utan handskar” då den både är betydelsefull och välskriven. Vi får lära oss om AIDS-skräcken som fanns under 1980-talet samt dess hets mot homosexuella och den är även skriven på ett sätt som många människor tilltalas av. Medan ”Händelser vid vatten” kanske inte är så betydelsefull, men väldigt välskriven på grund av sitt språk samt naturbeskrivningar. Jag tycker att det är viktigt att engagera sig i frågor om litteratur, även fast vi inte är några litteraturvetare, då våra egna åsikter kan mötas och brytas.
2. Borde det finnas en färdig lista som bestämmer vilka böcker som elever ska läsa under sin skoltid?
Ja det tycker jag. Genom litteratur får vi lära oss otroligt mycket. Genom att läsa som barn så lär vi oss saker som vi kanske tycker är självklara idag, såsom att inte vara elak. Eller som i Alfons Åberg då man lär sig till exempel att inte säga ”jag ska bara..” utan att man istället gör saken man blivit tillsagd direkt. Medan man i vuxnare ålder kan lära sig om psykiska aspekter. Så som att man kan se känslor ur någon annans ögon. Som till exempel Alex Schulmans bok ”Älska mig” där han beskriver sin uppväxt med sin far och hur han tar sig igenom hans död. Har man varit med om samma sak och inte vet hur man ska ta sig ur sorgen så tycker jag att det är bra att läsa en självbiografi om någon som varit med om samma sak, så att man kan se det genom någon annans ögon och finna inspiration och styrka för att ta sig upp ur det mörka hålet man hamnat i.
Vi går ju igenom olika faser i livet och jag tycker att boklistan ska vara uppbyggd efter dessa. Som i ungdomen, då vill man inte läsa svåra böcker och därför ska böckerna vara enkla och matcha fasen man är i. Böckerna ska fokusera på handlingen. Kärleksproblem, böcker om självförtroende och vänner. Medan man i senare år, som i gymnasiet, att man kan läsa mer djupgående böcker som fokuserar mer på språk och beskrivningar än händelser, som man gör i Händelser vid vatten till exempel. Litteraturen får oss att förstå och saker ur olika perspektiv och så är det med allt här i livet. Det finns inte bara ett perspektiv på något där vi lever, förutom inom naturvetenskap där det finns ett enda svar.
Men i denna boklista som jag tycker ska finnas, så ska man lära sig något om samhället, människan, litteraturen och världen. Men var de ska uppdelas beror helt på vart man står i livet eller hur gammal man är.
Forts Michelles tips:
SvaraRadera3. Vad skulle artikelförfattarna tycka om händelser vid vatten?
Vad jag har läst om i artiklarna så är litteratur med hög kvalitet något som Händelser vid vatten verkligen har. Kerstin Ekman är en väldigt bra gestaltare av människor och deras känslor och tankar. Det kan ju vara svårt att göra händelser och personligheter gripbara, men det löser hon genom att fylla ut med otroliga miljöbeskrivningar som dessa två citat ur boken till exempel.
”Han gick ut i den tunga luften. Rosorna i häcken blommade i överflöd. De doftade starkt och sött. Knappt friskt. Annie hade sagt att de luktade rökelse och kussimurra. En annan gång att de luktade som kärleksgudinnan under armare och under en värmebölja hade hon stönat att de luktade nordafrikans bordell.”(s.341)
”På hyggena hade det stora ådernätet av vatten skurits av och marken torkat till dödkött i landskapets kropp. Hon visste inte heller att det bara var de små hyggena som syntes från vägen, att större och större områden skars av från sina förbindelser med molnen och gjordes oförmögna att ge någonting tillbaka när det sura regnet genomsipprade dem. ”(s. 15)
Enligt artikeln ”Vem avgör vad som är god litteratur” så är god litteratur något som lagts ner tid på och det kan man verkligen se med hjälp av dessa citat att Kerstin Ekman har. Hon beskriver miljön, lukter och syner på sådana otroliga vis som ingen annan kan. Hennes böcker är ju självklart höglitteratur och det är en sådan himla skillnad mellan populärlitteratur och denna sort, då känslorna av att läsa de olika genrerna är så långt bort ifrån varandra som det går. Så Kjell Pettersson, som skrev denna artikel, skulle verkligen tycka om Händelser vid vatten då det enligt honom ska skina igenom boken att författaren lagt ner tid på skrivningen och det gör det verkligen. Språket och beskrivningar skulle enligt honom vara magnifika och det ser vi verkligen på citaten jag skrev ovan.
Kristin Saga:
SvaraRadera1. Att diskutera vad som är bra eller dålig litteratur tycker jag är bra vilket kan öka intresset för läsning vilket förbättrar vårt språk. Att diskutera och reflektera vad vi läst eller bara att diskutera vad vi tycker och att lyssna på andra får oss att utvecklas.
Jag tror inte att samhället i stort bryr sig så mycket om om böcker är ansedda att hålla litterär kvalitet eller inte. Självklart tror jag att om en bok har fått bra recensioner så vill folk läsa den men jag tror inte att det är så många som väljer en bok efter om den fått august-priset eller inte. Men böcker som nu faktiskt anses ha bra kvalitet är ju förmodligen väldigt bra och har ett bra språk och det tycker jag att vi i vårt samhälle idag, som läser mycket som står på internet, behöver eftersom att sånt som står på internet absolut inte behöver vara särskilt bra svenska.
2. Jag tycker att det låter bra med en kanon där det bestäms vad vi ska läsa. Självklart tycker jag att man också ska få välja vad man vill läsa, utöver kanon, för att inte tappa läslusten. Om man läser böcker som är bestämda sen innan så kan man få igång diskussionen tidigt om vad litterär kvalité är och om det är viktigt. Och då har man ju också lärt sig mycket på kuppen eftersom att de böckerna, som jag sagt tidigare, har ett bra språk och som ger oss inblick i hur livet såg ut för länge sedan (om det är en gammal bok). Jag tycker också att det är bra att man i tidig ålder börjar läsa böcker och reflektera över vad man har läst vilket kommer att öka läsförståelsen.
Så här står det i artikeln:
"Men på skolans område ser vi en tråkig utveckling vad gäller kärnämnet svenska. Var femte niondeklassare lämnar grundskolan utan att riktigt förstå en text på svenska och saknar förutsättningar att uttrycka sig i skrift."
Det står senare i artikeln att med bristande kunskaper i svenska så har vi svårt att uttrycka oss i skrift, kommunicera med myndigheter, söka jobb eller ta del i samhällslivet. För om vi inte kan läsa en lång text och förstå vad som står där, hur ska vi då kunna läsa en tidning?
Samtidigt så kan en litterär kanon ta bort läslusten hos unga som Camilla Läckberg skriver om i sin artikel, att vi ska läsa för nöjes skull. Men därför är det också bra, som jag skrev tidigare, att elever får välja egna böcker också som de vill läsa för att inte ta bort läslusten.
3. Jag tror att artikelförfattarna skulle tycka bra om den här boken då det är en spännande deckare, men också en väldigt ovanlig deckare eftersom att den inte bara fokuserar på mordet och mordutredarna, utan mest på människorna runt om, och händelser som ofta inte har något alls att göra med mordet. Boken fick augustpriset så jag antar att de flesta författare skulle anse att den är bra. Camilla Läckberg skulle förmodligen tycka om boken eftersom att hon själv är en deckarförfattare och att Kerstin Ekdal kan ha varit en förebild för henne.
Jag tycker också om citatet som Jenny skrev:
”Det såg inte längre ut som en spegelbild i vatten utan som ett annat lufthav och ett djup som fortsatte neråt i långa skogklädda sluttningar mot en botten som man inte kunde se.”
Camilla Läckberg använder sig inte av riktigt så målande beskrivningar men jag tror absolut att hon skulle tycka om det. Det ligger en mystik över citatet tycker jag, och Camilla Läckberg skulle förmodligen också tycka om det just pga att de är en spännande roman.
Forts på fråga 1/2:
SvaraRaderaJag håller med Michelle när hon säger att böcker är viktiga i syfte att informera, som i boken Torka Aldrig Tårar. Även om en bok kanske inte anses ha bra kvalitet så kan den vara otroligt viktig för samhället för att skapa debatt. Böckerna Fifty Shades of Grey skulle inte jag anse vara några litterära verk eftersom att språket är väldigt väldigt enkelt. Men bokens ämne är så tabubelagt och i och med böckernas popularitet har ämnet börjat diskuteras mer än det gjort tidigare. Och då kan man ju också börja diskutera om boken faktiskt ÄR bra fastän boken i sig kanske inte är så välskriven men har lästs av otroligt många och blivit omtalad. Den kan ju fortfarande vara underhållande och upp för debatt fastän Svenska Akademin kanske kastar den i soporna.
Litteratur är ett sätt att nå ut till människor och att få fram något man vill berätta. Därför är det också så bra att man börjar läsa tidigt i livet då man får lära sig, inte bara språket, utan andra saker som man kanske inte får med sig lika lätt och självklart annars. Som Världens starkaste Bamse t.ex. som är en stark hjälte men som inte tycker om att slåss även fast han har en massa styrka i och med dunderhonungen. Det ar vi använt lite hemma hos mig när min yngsta lillebror har fått för sig att han ska slåss. Då säger vi: "skulle bamse slå? Han tycker inte om att slåss, det är ju fel". Då vill han gärna efterlikna Bamse och slutar att slåss.
Jennys tolkning:
SvaraRaderaBoken ska kretsa kring ett dubbelmord som hände för nästan tjugo
år sedan i en liten norrländsk by som heter Svartvattnet. Boken utspelar sig under den tid då skogsskövling var aktuellt men inte miljötänk. Man får följa en hel del karaktärer och deras del i dåtidens omskakande dubbelmord, oavsett om de är skyldiga eller oskyldiga. Det framgår också en mängd psykologiska tankar kring detta. Det finns dock två huvudkaraktärer som jag uppfattade det och det är Annie (som är mamma till Mia, som sedan tar över Annies roll i boken då hon blir mördad på grund av vad hon såg vid sin flytt till Svartvattnet) och Johan (son till Gudrun och styvson till Torsten). Boken är också indelad i två delar, där man i första delen får perspektiv på perioden runt morden och det som hände då, med alla personliga intriger och hur de fick sin början. I andra delen får man läsa om hur man försöker ta upp lösningen på morden igen och vill hitta en lösning och ett svar på vem som är mördaren.
Jag tror att Kerstin Ekman vill lyfta fram hur livet i en norrländsk liten by kan se ut, både på gott och ont genom en deckare. Brott kan ju skapa både gemenskap och splittring människor emellan och jag tror att det är delvis det och delvis kanske också kvinnan och den fega mannens låga status i detta samhälle som hnon vill visa och ta upp i sin bok.
Annie beskrivs som en kvinna som är modig och vill vara en bra mor. Hon bekymrar sig både över att ta hand om Mia då hon är en liten flicka men även över hur hon ska bete sig då Mia blir tonåring. Särskilt jobbigt för Annie blir det då Mia börjar träffa Johan, som Annie misstänker är delaktig i dubbelmordet. Men hon verkar vara en väldigt modig kvinna, som är långt ifrån den modell som kvinnor skrivs enligt. Hon är kritisk och tuff, men ändå känslosam och hon kan bli rädd om det verkligen är något som skrämmer henne. Men jag tycker att hon beskrivs som en kvinna som har skinn på näsan men som ändå inte passar in i en norrländsk liten by, hon är för storstadsaktig för det. För öppen och trevlig på något sätt, men som att hon dras tillbaka av männens stora uppblåsthet och deras typiska manlighet (sättet att se ned på kvinnan som verkar vara typiskt för just små ställen i Norrland).
När Annie dör tycker jag att Mia får ta över hennes roll litegrann, men då blir kvinnan i huvudrollen snarare blåögd och feg. Hon beskrivs inte alls, tycker jag, som tuff och modig utan blir som sin moders motsats. Ett exempel på att hon skulle vara blåögd tycker jag är det faktum att hon blir tillsammans med Johan och skaffar barn med honom trots att hans mor låg bakom mordet på Mias egna mamma. Det skulle jag vilja påstå är både blåögt och faktiskt också fegt. Om det var så att hon gjorde det för att ”passa in”. Både Annie och Mia ser jag som metaforiska invandrare i Svartvattnet. De kommer från Stockholm och behandlas i stort sett som att de skulle komma från ett annat land. Jag tror också att det spelar in att hon är en kvinna, att man blir behandlad lägre där uppe som kvinna än om man hade varit man.
Jennys tolkning, forts:
SvaraRaderaJohan däremot, han beskrivs inte alls som typiskt manlig, han är snarare feg och en liten räddhare på något sätt och det märks också i hur han behandlas av sina bröder och av Torsten. Hans mor är typiskt moderlig, och tar hand om honom, dock bakom ryggen på Torsten upplevde jag det som. Jag tyckte att Torsten var den typiskt manliga karaktären, den som man ser som riktigt norrländsk och macho och som kränker alla som är svagare än honom. Johan beskrivs inte särskilt positivt till skillnad från Annie och Mia (som beskrivs mer positivt, kanske lite exotiskt i jämförelse med det typiskt norrländska). Johan gör saker av rädsla och inte av sin egna vilja, han vill på något sätt försöka passa in bland sina manliga familjemedlemmar trots att han uppenbart inte hör hemma där, och hans mamma Gudrun gör också allt för att han ska kunna komma överens med dem även fast det inte är äkta. Om jag får gissa så är det för hans egen överlevnad, då jag tror att incidenten med brunnen (alltså då han blev slängd och instängd i en brunn av sina bröder och Torsten) berodde på att de ville skrämma honom och göra honom lite manligare.
Jag tycker att relationerna mellan karaktärerna verkligen präglas av att de lever i lilla Svartvattnet. Man har en sorts grannsämja, men den är falsk och om man går för långt i hur dåligt man beter sig så kan det gå illa (som för Vidart då han retade upp Torsten en gång för mycket, när han blev slagen med en kratta i början av boken). Det pågår väl även en hel del bakom ryggen på alla invånare i byn, något som är väldigt typiskt tror jag, och då speciellt i små samhällen. Man gör även mycket för att skydda sitt egna och sin familjs rykte, och Gudrun gick så långt som att döda Annie för att hon trodde att hon ville sätta dit Johan. Ryktet i små samhällen tror jag är superviktigt, då det är lätt att bli utstött ju färre människor som finns. Då behöver man ju ta färre steg för att få alla att stöta ut en person. Miljön beskrivs ganska neutralt, men trovärdigt. Det finns både kvinnor som är naiva (Mia), som vill skydda sin familj oavsett vad (Gudrun) och de med mod och integritet (Annie), det finns machomän (Torsten och Johans bröder) och snälla, godhjärtade män (läkaren Birger) och rädda män (Johan). Kerstin siktar inte in sig på en stereotyp utan hon utgår från de vanligaste karaktärsdragen. Jag tycker att de här tar upp roller som finns i och är aktuella i dagens samhälle, och som kan passa in både i stora och små städer nu när alla sorters människor finns överallt. Vi har Annie som stått som ensamstående mor ett bra tag, vilket är otroligt vanligt i en tid som denna. Vi har Johan som förtrycks av sin styvfar och sina äldre bröder, vilket sker ganska ofta. Och så till sist har vi Gudrun som behandlas illa och utnyttjas av sin man. Alla passar in i en mall som också finns i dagens samhälle, oavsett om du bor i en liten inskränkt by eller om du bor i huvudstaden. Idag finns olika människor överallt, den enda förändringen sedan boken kom ut 1993 är väl att man kanske är mer öppen för udda människor. Och jag tror att i och med att den riktiga invandringen ökat och i och med att förståelsen för varför de flesta kommer hit, så blir människan mer och mer öppen mot förändringar och nya typer av människor. Det gör nog den här boken till en nyttig bok att läsa om några år, då förhoppningsvis öppenheten är större. Då kommer vi kunna lära oss mer av den här boken, och förstå att det samhälle vi har idag är mer humant och hemtrevligare än det samhälle vi hade då var. Sedan tror jag att man kanske kan lära sig utav vilken desperation miljöförstöring kan skapa hos människan (jag tog bara upp det lite vagt, men det var under den här perioden som man skövlade grymt mycket skog och det påverkade människan väldigt starkt) och det kan vara bra att se tillbaka till även det, särskilt i framtiden då vi kanske återigen blir lite mer avslappande gentemot miljöfrågorna.
Jennys tolkning, sista delen:
SvaraRaderaJag tycker att de medvetna och omedvetna grundvärderingarna stämmer överens väldigt bra, och man märker att det är författarens egna frågor och syner som dominerar över boken. Kerstin Ekman försöker inte vara någon annan i Händelser vid vatten, utan hon tar upp de frågor som hon själv tycker är viktiga. Till exempel skogsskövlingen och kvinnofrågan. Det är en djup bok på många plan, som tar upp miljö, kvinnans roll och ett språk präglat av Ekmans förflutna som invånare i någon av Norrlands småstäder.
1. Jag tycker att frågan om den litterära kvalitén är viktig, men ändå inte. I dagens samhälle vill vi gärna veta allting, men vi har också ett behov av att försöka övertyga människor om att vi själva har rätt och att andra har fel. Jag kan t.ex. säga att Sagan om ringen är den bästa bok jag har läst och att världen som J.R.R Tolkien har skapat, gav mig precis allt jag ville ha den där sommardagen när jag läste boken. Den passade precis in i min känsla och skulle någon fråga om jag tyckte att boken hade litterär kvalitet, skulle jag svara "Boken var en av de bästa jag har läst, men litterär kvalitet kan uppfattas så olika, så läs boken och bilda din egen uppfattning." Jag förstår inte riktigt varför människan har ett behov av att säga till andra människor "Den här boken har litterär kvalitet, medan den där inte har." Vi människor går igenom så mycket i livet, vilket skapar olika känslor, tyck och smak pga. vilken tid i livet vi befinner oss i. En bok som fått Augustpriset (t.ex. Händelser vid vatten) kommer kanske inte alls uppfattas som litterär kvalitet om 50 år, eller skulle ha gjort för 50 år sedan. Det som jag anser är viktigt är att vi måste respektera, förstå och acceptera att människor tycker och tänker olika, men också upplever saker och ting annorlunda. Dock tror jag ändå att frågan är viktig, eftersom att när man diskuterar och analyserar böcker utifrån litterär kvalitet, får man inspiration och kanske kommer på ett nytt skrivarsätt. Visst skulle vi känna oss trygga om vi kunde få en säker definition vad t.ex. hög litterär kvalitet är, liksom att vi känner oss trygga när vi vet att klorofyll ger växterna sin gröna färg. Vi människor styrs av våra känslor, och beroende på vilket tillstånd, miljö osv. man befinner sig i,vid stunden man läser en bok, kommer det därför vara omöjligt att hitta en klar definition för världens befolkning av vad litterär kvalitet är. Genom att vi diskuterar frågan om litterär kvalitet kan vi istället komma fram till vad som anses som t.ex. litterärt språk, men också kunna förstå och respektera varandras åsikter. En bok som inte blir omtalad och diskuterad glöms också väldigt lätt bort. Det är viktigt att så många böcker som möjligt får nå rampljuset och därför är frågan viktig.
SvaraRadera2. Jag anser som Wikström skriver i artikeln "Skapa svensk litteraturkanon" att det är viktigt att verken inom svensk litteratur tas fram. Problemet med detta är precis som i föregående fråga: Vad är egentligen en litteratur som folk SKA läsa?
SvaraRaderaEnligt mig tycker jag att det är lättare att bedöma ett språk i en bok än att komma på en gemensam definition av bedömningen av litterär kvalitet. Består språket i boken av många lager, eller är väl anpassad till sin åldersgupp, anser jag att det är litterär kvalitet. Jag tycker att läsningen i skolundervisningen är/har varit och kommer att vara väldigt viktig. Genom att folk började läsa bibeln har vi t.ex. fått etik och moral och genom att ständigt läsa både dåtidens och nutidens böcker kan vi ta del av samhällen och perspektiv och på så sätt skapa oss en bild och en förståelse.
Jag tycker dock inte att en "litteraturkanon" med böcker som man ska läsa, borde finnas i de tidiga årskurserna. När man är ett barn tycker jag att känslorna ska få välja. Man ska få välja en bok som man tycker ser/låter/verkar falla en i smaken. Genom detta så tror jag att man triggar igång läsintresset. Väljer man att hela tiden läsa t.ex. romantiska komedier, just för att man som läsare tycker om det, så utvecklas man inte så mycket som man skulle göra om man läste olika sorters genrer från olika historiska tider. Därför anser jag att vid en mer mogen ålder och då man har hittat läsintresset att man kan ta del av en lista med litterära verk som man bör läsa. Genom att läsa Strindberg, Astrid Lindgren, Voltaire, Newton, eller just Kerstins Ekmans Händelser vi vatten så får vi ta del av, och lära oss om olika historiska epokers skrivsätt, tänk och samhälle. Detta är enligt mig väldigt viktigt.
Frågan jag måste ställa till mig då är: ”Vilka ska bedöma om vilka böcker som ska ingå i den lista med böcker som man ska läsa? Ska det vara upp till lärarna själva? Skolverket? Eller en högre elit? En folkomröstning?
Jag håller med Jenny att det borde vara människor som har en slags utbildning i litteratur och som har erfarenhet av olika skrivsätt och böcker inom historien. Samtidigt tycker jag också att man ska bevara det svenska språket eftersom allt mer engelska låneord blir vanliga i både skrift och tal. Jag tycker också att skolverket skulle kunna bestämma uppgiften (eftersom det är de som även lägger betygskriterierna) tillsammans med människor med litteraturutbildning, men även upp till lärarna och eleverna att själva komma överens om ett beslut. Dock bör det inte finnas endast en bok från varje epok. Det borde finnas flertalet böcker från varje epok och som varierar i olika genrer, annars kan man döda läslusten väldigt snabbt tror jag. Michelle tycker jag beskriver detta på ett bra sätt när hon tar upp att den utvalda boklistan ska vara uppbyggd utifrån människans faser i livet. När man därefter mognar tycker jag att denna boklista ska låta oss som läsare att ta av oss de trångsynta läsglasögonen och istället kunna se saker från andra människors perspektiv genom historien.Ska man läsa en bok från romantiken borde Mary Shelleys Frankenstein och Emily Brontes Svindlande höjder i alla fall vara två av några alternativ. Det viktigaste är att böckerna innehåller ett bra språk och viktig handling, men därefter får man själv välja fritt mellan de böckerna som blivit utvalda. Det som också är viktigt att betona här, är att boken inte behöver hålla något språk som vi anser som ”litterärt bra” eller en bra bok, utan att den skildrar samhället på bästa sätt och kanske tar upp eventuella samhällsproblem och saker som var tidstypiskt för den tidens litteratur.
3.Men jag tycker så faktiskt och Bra och dålig litteratur, del 2
SvaraRaderaFör författaren till artikeln med titeln Men jag tycker så faktiskt, är det viktigt att skilja mellan en dålig och en DÅLIG bok. Hon anser att man ska skilja på en bok som JAG gillar och BRA litteratur. Detta menar hon ger upphov till att det finns bättre och sämre litteratur. Hon berättar att hon inte skulle låta hennes elever på IB läsa vilken bok som helst, inte ens en bok som hon själv anser är bra. Istället så fokuserar hon mycket på språket vid bedömning av en boks litterära värde. Jag anser att Händelser vid vatten skulle kunna vara en bok som hon kan låta sin elever läsa, speciellt när jag läste det här citatet: ”Ett lågt moln hade strandat i bergskammen på andra sidan. Det var rivet av grantopparna och flöt som mjölke i vatten.” (s. 70) . Jag anser att bokens litterära språk innehåller många lager, vilket artikelförfattaren tycker är ett kriterium för att boken ska klassas som ett litterärt verk.
Finns det objektivt bra böcker?
Den här artikelförfattaren sätter stor betydelse på läsupplevelsen för att betygsätta böcker och bestämma om boken håller litterär kvalitet. Boken ska ge en givande upplevelse för läsaren och enligt honom bör man även lyfta fram perspektiv såsom om författaren har gjort något nyskapande inom litteraturen eller genren. Detta tror jag verkligen att han skulle tycka att Ekman har gjort i boken Händelse vid vatten. Boken är skriven som en deckare, vilket för med sig en spänning, samtidigt som den tar upp om de rådande samhällsproblemen. Ett till citat som visar både på samhällsproblem och naturbeskrivning: - Tänk att alarna ska dö, sa hon. Alarna och björkarna och de stora granarna och tallarna oppåt åsen. Rönnarna vid sandtaget, sälgen, ljungen, lingonriset, blåbärsriset, ormbunkarna, harsyran, skogsstjärnan, den stora otroliga vaggande violetta skogen av gernaium silvaticum, rävromporna, den rynkade tofsskivlingen. Allt ska torka ut. Brännas bort. Tio år fick jag ha det. Nu är det slut. (s. 104)
Dags att skilja god litteratur från dålig
Artikelförfattaren tar upp att konsten, filmen, musiken och litteraturen bidrar till ökad kunskap om vad det är att vara människa i denna föränderliga värld. Vi får nya kunskaper om omvärlden och utmanas att tänka nytt kring vår egen situation i mötet med nya utmaningar. Händelser vid vatten tar verkligen upp hur det är att vara människa i denna föränderliga värld. Ekman beskriver, enligt mig, människornas tankar och känslor med ett skickligt sätt. Ett exempel på detta är när Johan frågar sig själv "om man kan se in i sitt eget mörker och om det rent av är ens skyldighet att göra det. Eller om man framkallar mörkret och gör det till sitt eget genom att kela med det.". Denna bok skulle säkerligen få finnas med i den litteraturkanon som artikelförfattaren vill inrätta.
Vem avgör vad som är god litteratur?
Kjell Pettersson skriver”Smaken är i litteratur, som så mycket annat här i livet, olika.”. Han tycker dock att förlagen gärna vill ha en ny bok i stort sett varje årstid från de kända märkena som säljer och drar in inkomster. Han menar att detta leder till ett panikskrivande bland författarna, vilket kommer att påverka kvaliteten negativt. Därför tror jag att han skulle tycka om Kerstin Ekmans, Händelser vid vatten, eftersom hon inte stressat ihop boken på en månad, utan det känns som att varje mening är noga utvald. Det citat som jag tog upp i ”Finns det objektivt bra böcker” tror jag även att Kjell skulle tycka om, eftersom det visar på att det inte är ett stressverk.
Forts. på fråga 3:
SvaraRaderaKulturelitens fel att vanligt folk tröttnat på att läsa böcker
Camilla Läckberg anser liksom många av de tidigare nämnda artikelförfattarna att bedömningen av litterär kvalitet är upp till var och en. Jag tror inte hon skulle rekommendera den här boken till någon som varken gillar deckare eller djupa böcker. Camilla, som är deckarförfattare skulle säkerligen jämföra den här boken med många av sina egna. Det som är viktigt för henne är att hon vill bli underhållen av den bok hon läser och det tror jag att hon skulle bli till viss del av Händelser vid vatten. Ibland kommer sidor med djupa beskrivningar som jag tror att Camilla skulle tycka var aningen svårtolkade och förstörde en del av läsupplevelsen. Ett citat som jag däremot tror att Camilla skulle gilla är ”De hade fått upp en stor polisbuss med radioantenner när han kom tillbaka, Spaningspersonalen hade funnit spår efter en moped på fäbostigen som gick upp från byn. Däremot hade de inte hittat mopeden. Och inte Barbro. Är du säker på att hon åkte hit? Frågade Åke Vemdal. Vad skulle han svara?” Citatet är spännande och innehåller inga djupa beskrivningar.
Tolkning av boken med hjälp av den feministiska metoden
SvaraRaderaHändelser vid vatten har nyligen blivit utsedd till Sveriges bästa deckare någonsin, även fast Kerstin Ekman inte hade genren ”deckare” i tankarna då hon började skriva denna bok. Hela boken bygger på ett dubbelmord som hänt i den norrländska byn Svartvattnet för 18 år sedan och det är först nu som människorna börjar ana sanningen. Dubbelmordet handlade om två turister som tältad i skogen vid Svartvattnet och blev brutalt knivmördade. Händelsen har blivit en mörk kraft i många människors liv i byn och det är deras oskyldiga eller skyldiga roll som Ekman skriver om.
Jag tycker att Kerstin Ekman beskriver den norrländska byn klockrent. Man ser tydliga bilder framför sig när man läser och man märker att författaren varit på plats i de miljöerna som hon beskriver. T.ex. ”Ett lågt moln hade strandat i bergskammen på andra sidan. Det var rivet av grantopparna och flöt som mjölke i vatten.”. Eftersom författaren varit där, sett hur människorna hade/har det och fått sin inspiration till boken från den norrländska byn, så tror jag att budskapet med boken är att skildra bysamhället, med dess normer och framförallt hur en man och kvinna ska vara.
Dock tror jag också att ett annat budskap är att man aldrig är ensam. Som titeln ”Händelser vid vatten” lyder, tror jag att vattnet har en stor betydelse genom hela boken. Vattnet finns alltid med en vart man än befinner sig. Man kan t.ex. inte ligga i ett tält på natten förrän det kommer en annan dit och mördar en. Ett mord i ett litet samhälle generar också till att många människor engagerar sig eftersom alla oftast känner alla i en liten by och människor får lätt olika rykten. Kanske var det just därför Ekman skrev en deckare, (och för att den utspelade sig i en by) för att få med så många engagerade människor som möjligt och för att visa hur gemenskapen i byn är och många personligheter.
Ett annat budskap är bristen på kommunikation mellan Svartvattnets invånare. De bara iakttar, drar sina egna slutsatser och väljer att agera. En brist på kommunikation brukar ofta leda till missförstånd och skapar oreda i samhället.
I boken får man ta del av en rad olika karaktärer med olika viljor och tankar. Ekman skildrar karaktärerna på ett bra sätt och det jag tycker är intressant med denna skildring är det flertalet gånger är huvudpersoner i boken som får fundera över de samhällsproblem som var rådande under 70-talet, som t.ex. skogsskövling. Även fast det finns många karaktärer, och att det kommer att finnas en karaktär för varje läsare att känna igen sig i (kan t.ex. vara en egenskap) så tycker jag att författaren har skapat vissa likheter mellan de kvinnor som är med, likaså som att det finns likheter med männen.
SvaraRaderaDe tre huvudpersonerna i boken tycker jag är Annie, Mia och Johan. Annie är mamma till Mia, och Johan är son till Gudrun och Torsten. De alla personer känner till det som hände för 18 år sedan, men händelsen tolkas olika av olika personer och får olika funktioner i deras liv.
Annie - Redan i början av boken när Mia kommer hem sent på kvällen, märker man Annies mammaroll. Hon vill vara en bra mamma för Mia både när hon var mindre men också när hon växer upp och får tonårsproblem. Med tanke på att det saknas en fadersroll till Annie, märker man att hon vill vara en beskyddande mamma (t.ex. när hon ringer ett samtal i panik men samtidigt fundersam hur Mia egentligen mår). Annie hade trotsallt sett Mia krama den där mannen som hon tror sig ha sett för 18 år.
Mia - är en person, som till en början beskrivs som den typiska tjejen som blivit tonåring och stannar ute länge på kvällarna och har kärleksproblem, som vilken annan tonårig tjej som helst. Både hon och hennes mamma märker man, väldigt tydligt, är ovan att vara på landsbygden eftersom de ursprungligen är ifrån Stockholm. Kanske var författaren trött på den urbanisering som skedde under den här perioden och gick mot strömmen. I början av boken, när Annie och Mia sitter på bussen för att sedan vänta på Dan som aldrig kom, så beskriver författaren som om de aldrig sett landet förr och är kategoriska invandrare. På sidan 14-15 använder författaren ”hon visste inte” tre gånger när hon syftar på kvinnans kunskap. ”Hon visste inte att de for uppåt efter ett sjösystem…”, ”Hon visste inte heller att det bara var de små hyggena som syntes på vägen”, ”Men kommunen var stor. Hon visste inte hur långt den sträckte sig.” Denna storstadsegenskap gör att Annie och Mia inte riktigt passar in i den norrländska byn. Troligen kanske det återspeglar den svårighet det var för kvinnor att ta för sig och passa in i bysamhället. Till en början upplevde jag Annie som en kvinna med många känslor. Hon kunde både vara modig, samtidigt som hon i vissa lägen kunde vara riktigt, riktigt rädd. Hon verkar dock veta vad hon vill och vilka åsikter hon har.
. I Mias liv, märker man verkligen hennes utveckling, liksom kan kännetecknas till många andra tjejer. Hon är först liten, men växer sedan upp och måste börja ta sitt ansvar. Ett ansvar som alla gånger inte är så lätt att ta. När Annie dör, växer ett ännu större ansvar på Mia och det är också från här, som jag tycker kvinnan kommer att beskrivas annorlunda. Det är inte samma klara vilja och åsikter, eller den modighet som tidigare funnits. Istället visas en feghet och dumhet hos kvinnan, men även en känsla av att känna sig otrygg och ensam. Dock beror nog detta på att Mia saknar den trygghet som fanns där då Annie var vid hennes sida. En bra händelse i boken beskriver detta, och det är när Annie blir tillsammans med Johan och skaffar barn, trotts att hon vet att Johans mamma, dödade hennes egen mamma.
SvaraRaderaJohan – beskrivs som en kille/man som har svårt att passa in i det samhälle han befinner sig i, men också i den familj som han lever i. Han är den yngsta av den skara bröder och hans föräldrar är Gudrun och Torsten. Han är feg och vågar inte göra saker utifrån sin egen vilja, och blir istället rädd. När någon gör något elakt mot Johan skyddar Gudrun honom. Boken beskriver Johans psykiska tillstånd väldigt ofta. En händelse i boken är då hans två äldre bröder slänger ner honom i en brunn för att han sedan ska ta sig upp själv, men tvingas söka hjälp av Ylja. Han tänker ofta på sin familj och sitt liv.
Några andra karaktärer
Dan: I bokens början sägs det att han ska hämta Annie och Mia. Dock kommer han inte, utan representerar en man som det är svårt att lita på.
Torsten: Jag tycker att Torsten står för den klassiska manligheten som finns i boken. Han är uppvuxen i den norrländska byn och kan alla normer som råder och kränker gärna andra i samhället.
Barbro: En botaniker och florist som hellre sitter och funderar över skogsskövlingen än att bege sig ut och motionera.
Jag tycker att de kvinnliga karaktärerna beskrivs på ett positivt sätt av författaren. Slutsatsen jag kan dra av min beskrivning av karaktärerna är att kvinnan oftast framställs som någon positiv och ”hjälpande” karaktär. Hon hjälper vem som helst, utan att se ner på personen. Mannen fick däremot en negativ betydelse när jag läste boken. Han är inte beskyddande utan tänker mer egoistiskt och på det samhälle han lever. Han tänker inte ”Det här är bäst för samhället.”, utan ”Det här är bäst för mig och det här tjänar jag mest pengar på.”. Mannen beskrivs också som antingen hård, eller feg. Det finns inte riktigt något mellanting och enligt boken verkar man som man inte kunna vara t.ex. hård, men samtidigt feg och snäll. Kvinnan beskrivs däremot som någon snäll, hjälpande och modig(till en början). Antagligen kan det hända att jag är kille och sitter med mansglasögon när jag läser och därav ser mer negativa aspekter på författarens beskrivning av män.
Man märker att kvinnan har svårt att lita på mannen. Det är också kvinnan som hjälper till och räddar i de svåra situationerna, och oftast är det män som de räddar. (t.ex. När Ylja räddar Johan i brunnen)
SvaraRaderaTill stor del tycker jag att könen framställs som den schablonbild som finns av ”manligt” och ”kvinnligt” i vårt samhälle och relationerna mellan könen. I dagens samhälle finns fortfarande de klassiska bilder av hur män och kvinnor ska vara, men den börjar mer och mer att suddas ut. Idag finns till och med ordet ”hen” när man ska beskriva människor som varken förknippar sig med att vara man/kvinna Nu lever vi under 2013 och samhället har blivit mycket öppnare än för drygt 20 år sedan, då boken skrevs. Dock tycker jag Kerstin får fram den bilden ändå. Hon väljer inte att alla hennes karaktärer ska vara stereotypiska män eller kvinnor, utan har skapat personer från både subkulturer och lekt med samhällets normer. Det finns både lättlurade, modiga, hjälpande, rädda, ansvarsfulla kvinnor, samtidigt som det finns farliga, fega, snälla, omtänksamma, opålitliga män.
Jag anser dock att Ekman gjort kvinnan till en alldeles för positiv karaktär. Fadern lämnar barnet och barnet får då växa upp med en ensamstående mamma som väljer att hjälpa och skydda barnet. Ylja räddar t.ex. Johan i brunnen. Johans mor, Gudrun, skyddar Johan, medan hans styvfar föraktar honom. Likaså här har Johan en styvfar, vilket betyder att mamman har valt att skydda Johan, medan hans biologiska pappa gjort valet att lämnat familjen. I början av boken står inte heller Dan och väntar med bilen, som han ska och blir därför opålitlig. Att växa upp med en ensamstående mamma är väldigt vanligt i vårt samhälle, likaså skilsmässor. Jag förstår inte riktigt varför mannen inte beskrivs som en hjälpande person, men kanske är det just det han inte är ute i den norrländska byn. Kanske är det bara författaren som skriver realistiskt.
Texten uppfyller till en viss del vårt samhälles schablonbild av en man. Denna bild beskriver att männen i ett bysamhälle har stor makt och ska endast ansvara för att ekonomin i familjen går runt. Den som ska ta hand om familjen är istället kvinnan, vilket också stämmer till viss del av vår schablonbild av en kvinna. Texten uppfyller också vår schablonbild (till viss del) av människor på landsbygden. De bor långt utanför stadens centrum, mannen ”luktar get” som det beskrivs i boken när Annie och Mia åker bussen för att bli hämtade av Dan, vissa bor där på grund av naturen och jakten. Oftast kan landsbygdsbor inte få någon talan när det gäller kommunen och skogsbolagen. Jag kunde läsa på flera ställen i boken om hur ledsen t.ex. Barbro blev när hon kollade ut i fönstret och såg hur skogen försvann mer och mer.
Budskapen jag tyckte att boken hade var; beskrivningen av människor i ett litet samhälle, utanförskap på glesbygden och att man aldrig är ensam. Jag tycker att de omedvetna grundvärderingarna stämmer överrens med budskapen. Boken är inte bara en deckare, utan den vill också beskriva de problem som finns i samhällen. Även fast jämlikhetstänket har slagit igenom i Sverige, är det precis som Ekman beskriver, en större skillnad mellan män och kvinnor på landsbygden, än idag. Schablonbilden som finns av landsbygdsbor idag är att jämlikhetstänket inte har slagit igenom på samma sätt som i storstan. Detta beror nog främst på den starka granngemenskapen och att det finns närstående man kan ta hjälp av. Dock har kvinnornas arbetssysslor blivit betydligt mer än idag.
Jag tycker att det var bra att Kerstin Ekman skrev ”Händelser vid vatten” för att visa på hur hon upplevde dåtidens norrländska byar. Det är viktigt för oss att läsa den här boken för att konstatera att vi går mot rätt väg. Vi ökar vår förståelse för människor genom att läsa den här boken, men också förstå att det samhälle vi lever i nu är mycket mer humant än det vi levde i tidigare.
Michelles tolkning:
SvaraRaderaIdeologikritisk metod
Händelser vid vatten
Boken är uppdelad i två delar, i två olika tider. Den första tiden är på 1970-talet. Annie ska flytta från Stockholm till Svartvattnet i Norrland till sin käraste Dan som hon fått känslor för, tillsammans med sin dotter Mia. De har kommit överens att han ska möta upp dem när de kommer fram för att gå tillsammans till deras hem, men han kommer inte. Så hon försöker hitta dit själv. Väl i skogen så är hon först på plats till brottsplatsen där det skett två dubbelmord. Vi får följa människor som är inblandade i morden och som har någon som på något sätt har en koppling till det. Vi får följa Annies tankar och hur hon lever sitt liv, men även en hel del andra karaktärer I denna del handlar det om hur de lever och är ett upplägg för den andra delen av historian. Den andra delen utspelar sig 18 år senare och den delen handlar mestadels om hur de löser mordgåtan. Handlingen är väldigt enkel med vi får följa många människor, d.v.s. olika perspektiv, och den är även oförutsägbar, vilket bygger upp en spänning.
Att komma från Stockholm och bosätta sig i Svartvattnet var som Jenny skrev i sin tolkning, som att komma från ett annat land. Jag tror att budskapet i boken kan beskrivas som så att det är om att komma in i ett samhälle på ruinens brant, som är så annorlunda än vad som är bekvämt och inrutat.
Annie och Mia är inte de enda människorna bakom handlingen, utan även Birger och Johan. Annie tas fram i boken som en modig kvinna och en otrolig mamma. Annie tror sig veta att någon har en koppling till mordet, och den personen är Johan som hon såg i skogen samtidigt som hon upptäckte mordoffren. Han känner sig utanför i sin familj och att han inte alls passar in. Han beskrivs som en kille som håller tillbaka vad han tycker och är ganska feg, men gör saker för att passa in och för att överleva på något sätt. Mia kan jag tycka är lite tillbakadragen och kanske inte har så mycket bakom pannbenet, det kanske är därför de två hittar varandra. Birger är en läkare och är tillsammans med Annie några år innan hennes död. Han inser att hennes död inte var en olycka och samarbetar med Johan för att lösa mordgåtan. Människorna i byn går bakom ryggen på varandra och jag kan tycka att det är en slags falsk stämning under hela romanen. Precis som i verkligheten i små byar så vill alla familjer ha ett gott rykte. Man vill inte ses som den där konstiga familjen nere i backen, utan man vill ha ett välvårdat efternamn som man kan vara stolt över. Och precis så är det i Händelser vid vatten. De gör allt för att hålla sina rykten uppe på toppen och tar till och med till med drastiska åtgärder som mord. Människorna i boken kommunicerar väldigt dåligt. De iakttar, drar slutsatser och agerar. De lever ju som sagt i skuggan av ett brott. Och jag tycker dessa personer i romanen speglar hur samhället personer också ser ut i verkligheten.
Michelles tolkning, forts:
SvaraRaderaMiljöbeskrivningar i romanen är väldigt detaljerade. Man kan verkligen se framför sig när man läser hur byn ser ut både i och runt omkring. Men det förklarar hon även genom sitt bildliga språk som t.ex. i detta citat:
”Hon såg inte till Folkan och Dan. Mia ville inte vänta ensam på planen framför affären. Hon högg tag i Annies hand. Hennes lilla trekantiga ansikte var gråblekt under fräknarna och håret hade klibbat fast vid tinningarna och i pannan när svetten torkat. Hon behövde kissa och dricka och kanske så småningom äta nåt. Men det var inte så mycket Annie kunde göra för henne innan Dan kom”
Och här kan man verkligen se hur hon behandlar sitt språk. Utseende och egenskaper hos personer beskriver hon på ett egendomligt sätt.
Den bild samhället har av landsbygdens människor stämmer bra överens med boken. Människor i stan tycker att de som bor på landet är outbildade och har en relativt begränsad syn om världen, och det är likadant i boken. I verkligheten ses landsbygdens människor som dumma i huvudet, brännvinsdrickande och snusande svettiga män med svaga kvinnor vid sin sida. Och jag tycker hon speglar det väldigt bra i sin bok. Denna lilla by försöker ta sig igenom förändringar inom samhällets modernisering och centralisering till städerna. Många platser som ligger avskilda ser sig själva som en egen stad och vill bevara det gamla, därför blir det en chock när det ändras om i samhället, när de försöker förstöra deras skog t.ex. Och det är likadant i vårt samhälle utanför boken. Människor som bor på landet bor ju där på grund av naturen. Vissa gillar ljud och hets, som finns i stan. En del gillar lugnt och harmoniskt, och de bor utanför staden i lugna skogsområden och byar. Man väljer antingen eller och jag håller med de som bor i byar att det är fel att förändra något sådant. Man vill bevara skog och natur för att det finns ett lugn där som det är svårt att hitta någon annanstans.
Romanens omedvetna och medvetna ideologier stämmer bra överens med varandra. Från början skulle ju denna roman skildra samhällets problem, vilket den har gjort väldigt bra, som sedan gick över till en deckare. Det blev en spännande samhällsskildring med andra ord. Enligt Ekman är dessa frågor viktiga och det märks tydligt att det är hennes egna frågor som dyker upp.